Citat:
Ursprungligen postat av
goE-
Enkelt löst med klassiska modellen morot och piska. Bidrag skall endast täcka absolut existensminimum, skillnaden mot att arbeta skall vara gigantisk. Vill du ha råd med två öl på krogen skall du ta lagerjobbet. Vill du löka hemma och spela WOW blir det pasta rosso al dente som standardföda.
Sen kan jag dock tycka att man borde ha någon form av övergångsperiod mellan avslutat exjobb och första jobbet. Säg 2 månader med fortsatt studiebidrag om behov finns, att landa ett jobb under exjobbet är de flesta för oplanerade och uppstressade för att tänka på.
On topic: Geografi och ovilja att flytta sig tror jag är en enormt viktig faktor. Sen ren och skär förlorarinställning. Bor du i Sthlm finns det ingen ursäkt för att vara arbetslös, det finns jobb precis överallt. Ändock hör man folk häva ur sig att "jag hittar inget jobb. Finns fanimej inget för mig!". Går jag en repa i stan ser man en uppsjö butiker som söker folk, och i stort sett alla mataffärer/bilmackar/liknande har alltid behov för nån som kan rycka in lite oregelbundet.
Det finns ju många som söker de där butiksjobben med så det är sällan enbart en enda kandidat som kommer in genom dörren. Tror dock också som många andra här att man helt enkelt känner sig för "fin" för att ta vissa jobb, framförallt om man pluggat på högskolan.
Folk bör vara beredda på en statusresa nedåt men att det ändå år att försörja sig och spara om man är villig att jobba mer än en heltidstjänst.
