Citat:
Ursprungligen postat av Egon3
För att tala snabbt krävs åtminstone tre saker:
1. Goda förbindelser mellan olika regioner i hjärnan, särskilt höger – vänster.
2. En trimmad motorik i talapparaten, från lungorna via stämbanden till läpparna.
3. Ett språk som lämpar sig för snabbt tal, ett språk där Estocolmo heter så.
Senare forskning har visat att den typiska kvinnan har kraftigare hjärnbalk
(inte hjärnbark) mellan höger och vänster hjärnhalva. Kvinnors simultanförmåga
är omvittnad.
Bara på en punkt är männens simultanförmåga överlägsen. En man kan ha ont
i huvudet och ändå hyggligt ro en parningsakt i land.
Åter till snabbt tal...
Här på Språkforum har jag berättat hur jag ibland lyssnar på nyhetsankaret
i TVEi bara för att njuta av den ytterst effektiva spanskan (i två betydelser).
På motsvarande sätt njuter jag av sopransång, särskilt på italienska. Där är
det inte hastigheten utan nyanserna och registret som imponerar.
Skillnaden mellan kvinnor och män är stor även på italiensk TV som RAI Uno.
Men där har jag tolkat skillnaden i språk som en effekt av att kvinnorna är
under 30 och gubbarna över 60 med tilltagande senilitet och gubbsjuka.
Svenska kvinnor i grupp talar nog snabbare än svenska män, i en samkönad
grupp. Svenska män tappar ofta tid på svordomar eller utfyllnadsfraser. De
skall markera status med dialektala utvikningar, engelska låneord och en liten
fräckis. Allt detta kan vara ett tecken på att bredbandet i hjärnbalken inte
räcker till för att mata talapparaten med höghaltig information. Om en kvinna
märker att budskapet har gått fram, så behöver inte sista meningen avslutas.
Nästa talare ta vid. Denna tendens kallas av de oförstående för tjatter.
Svenska nyhetsankare är väl instruerade att inte briljera med rattattattata.

Tack för dagens första skratt!
Edit:
Jag kom på att jag hört ett flertal gånger att svenska ofta uppfattas som ett väldigt snabbt och hårt språk, även jämfört med spanskan och italienskan (snabbhet) och tyskan (hårdheten). Är detta en vedertagen syn på svenskan, eller är det en ovanlig uppfattning?
Jag kan tänka mig att det beror på att vi uttalar alla (nåja, låneord undantaget) vokaler som en separat stavelse, till skillnad från de övriga språken och vi därför anses tala snabbt...