Bordsböner

I Jesu namn till bords vi gå
Men Herregud sån mat vi få

När jag någon gång är ute på jobb och hamnar på sopp-lunch i något församlingshem så sjunger man nästan alltid den här psalmen, ofta bara första versen:

1.
Glädjens Herre, var en gäst
vid vårt bord i dag.
Gör vår måltid till en fest
efter ditt behag.

2.
För de gåvor som du ger
tackar vi dig nu.
Gud som hör förrän vi ber,
prisad vare du!

Det kan bli intressantare om du gör något lite oförutsägbart, som att t.ex. be till en oväntad gud.

”Käre Zeus, välsigna maten.”

Vi sjöng den där biten under konfirmationsundervisningen. Eller i skriftskolan, som det kallas här i Finland. Två juniveckor på läger på en ö i skärgården.

Det är en tid sedan dess, men jag vill minnas att kosthållet främst utgjordes av konserverade köttbullar i sås. Än idag kan jag inte äta konserverade köttbullar utan att börja tänka på de där veckorna ...

Ibland sjöng vi också

O du som mättar liten sparv, välsigna maten, Gud.

Och efter måltiden stämde vi upp

För hälsa, glädje, dagligt bröd, vi tackar dig, o Gud.


Inte en direkt bordsbön, men en maxim med måltidsanknýtning. Den kan dock förses med tillägget Äter gör man, ändå dör man.

Att lära sig böner och psalmer utantill är bland det bästa man kan göra. De blir som en intellektuell och andlig egendom, som man kan göra bruk av närhelst tillfället så fordrar. Det är fint att med ord och tacksägelse helga varje stund, med ord stänka vigvatten på sina vardagsbestyr, också den minsta måltid. Den bordsbön jag använder dagligen är en som finns i den katolska bönboken Oremus: "Gud, välsigna oss och dessa dina gåvor och låt oss få sitta till bords vid den stora måltiden i ditt rike. Genom Jesus Kristus, vår Herre".