Någon duktig på versmått här som kan hjälpa???

Jag är helklass på versmått, men kan någon försöka se om detta är exempel på fri vers och isådanafall varför/varför inte? Träter med två kompisar som påstår att det är är en fri vers som är full av jamber, men jag får inte ihop det...

Espresso:

Det svarta kaffet på uteserveringen

med stolar och bord granna som insekter.


Det är dyrbara uppfångade droppar

fyllda med samma styrka som Ja och Nej.


Det bärs fram ur dunkla kaféer

och ser in i solen utan att blinka.


I dagsljuset en punkt av välgörande svart

som snabbt flyter ut i en blek gäst.


Det liknar dropparna av svart djupsinne

som ibland fångas upp av själen.



som ger en välgörande stöt: Gå!

Inspiration att öppna ögonen.

(Tranströmer)

Fri är den eftersom den inte följer något regelbundet mönster. Vissa fraser här och där kan förstås betraktas som jambiska, men att säga att den är ”full av jamber” tycker jag är att ta i. Men det är ju å andra sidan något av en smaksak hur man delar in den i versfötter – om det nu finns någon anledning att göra det över huvud taget. Det är lite som att använda traditionell harmonilära för att analysera ackord i ett atonalt musikstycke. Men om man nu betraktar dikten som huvudsakligen jambisk bör man också kunna dela in den i versfötter, och då kan ju även du se hur dominerande jamberna är och om du tycker den indelningen känns naturlig.

Ok, så man kan inte säga att den är jambisk i sin helhet för då följer den väl ett visst versmått, det är detta som gör mig så förvirrad. De hävdade nämligen att det gick att hitta en regelbunden jambisk rytm samtidigt som den är fri.

Jag tycker inte den är så jambisk öht. Vissa stycken, men inte i sin helhet som sagt. Tror vår oenighet att de har annan dialekt, de läser den liksom glatt, men jag tycke rinte det stämmer överens med dikten. Eller hur uppfattar andra den, som mestadels glad?

Frånvaron av regelbunden rytm brukar vara ett av huvudkriterierna för att något ska definieras som fri vers, men det verkar som om dina kompisar utgår från någon annan definition. Det kanske kan vara ett bra ställe att börja på?

"träter med kompisar"

Att ge sig på att definiera "fri vers" brukar vara ett säkert sätt att komma ihop sig på. 1800-talets franska vers libre, varifrån begreppet härstammar, var till exempel strikt jambisk, men orimmad, och med ett varierande antal fötter per vers.

Flera metriker brukar av den anledningen avråda från begreppet "fri vers", och i stället förorda "obunden vers" eller "obunden form", om det är vers som saknar regelbunden rytm. (Och inte heller har någon form av rim; det typiska svenska hyllningskvädet på bröllop, femtioårsfester och liknande tilldragelser är ju rytmiskt mycket obundet, men försett med någorlunda regelbunda slutrim.)