Ni som satt på mycket värdefull information om somalier och DNA-tester i Danmark, var försvann ni?
Detta var det närmsta jag kom och jag vet inte ens om det är rätt. Det är iaf en artikel om DNA-prov och invandring. För att se hela artikeln måste man vara registrerad på sidan vilket jag inte är och inte orkar göra.
Detta var det närmsta jag kom och jag vet inte ens om det är rätt. Det är iaf en artikel om DNA-prov och invandring. För att se hela artikeln måste man vara registrerad på sidan vilket jag inte är och inte orkar göra.
Ni som satt på mycket värdefull information om somalier och DNA-tester i Danmark, var försvann ni?
Återkommer. - Material borde finnas på tex www.jp.dk kom ihåg att det var en del år sedan.
Enligt Argus rapporten tar man inte fingeravtryck på sk anknytningsinvandrare, dvs tjocka släkten. Utan bara på asylsökaren. - Detta innebär att en hämtad påstådd fru, barn eller mormor kan få en identitet här och uppbära socbidrag o allt annat och samtidigt faktiskt söka asyl som en annan identitet. (först då tas det fingeravtryck) Om det lyckas får personen två ID kort, Två pass osv. Två lägenheter (en kan hyras ut) två socialbidrag osv, osv. Två sjukskrivningar, dubbla barnbidrag osv.
När barnen blir 16-17 år kan de tex komma som ensamma "flyktingbarn" o få en till identitet o en gratis lägenhet!
Jag rekommenderar att ni läser "Argus rapporten". En rapport som beskriver problemen i detalj men som stoppades och gömdes undan av dåvarande integrationsminster Mona Sahlin.
Här är hela rapporten, SD fick tag på den, den är 8 år gammal och vad jag vet så har inga åtgärder vidtagits ännu.
Jag tvivlar inte på att DNA test av alla som anlänt de senaste 20 åren skulle bespara staten hundratalsmiljoner kanske tom miljarder varje år.
Det finns ett gym i Malmö som har fingeravtrycksläsare som medlemskort. Varför inte sådana på försäkringskassor och socialkontor? Tekniken är både billig och enkel och sparar hundratals miljoner och bedragare kan förlora sina medborgarskap, uppehållstillstånd och slängas ut så kan vi göra nåt vettigt för pengarna istället. ex åldringsvård och barnomsorg.
Att INTE DNA testa är naivt och oansvarigt av våra ansvariga politiker!!!!
__________________
Senast redigerad av Kafir 2008-04-18 kl. 02:24.
Somalier: Integration umulig
Ikke mindst blandt hans egne landsmænd. Yassin Dualeh fastslår, at flertallet af somalierne i Danmark er umulige at integrere i det danske samfund.
»Kulturen, religionen og familiemønstrene er fundamentalt forskellige fra danske normer. Folk fra somaliske landsbyer uden uddannelse fik et kulturchok, da de kom til Danmark. Mange havde kæmpet og levet under diktatur og klanlederes herredømme. De kendte ikke spillereglerne i det danske demokrati og forstod ikke at håndtere friheden og åbenheden.«
Endelig har man efter en konkret vurdering i 1996 indtil 4. december anmodet om DNA-undersøgelser vedrørende 37 somaliere. Udlændingestyrelsen har indtil videre modtaget svar vedrørende 12 personer, hvoraf de 8 har fået afslag på ansøgningen om opholdstilladelse, fordi familieforholdet ikke har kunnet påvi ses. I samme periode er der anmodet om aldersundersøgelser vedrørende 54 somaliere. Heraf er der modtaget svar vedrø rende 28 personer, hvoraf de 19 har fået afslag
I Danmark ansås tuberkulose for næsten udryddet i midten af 1980’erne, og i 1986 blev der kun anmeldt 299 tilfælde. Siden er antallet af tilfælde steget til næsten det dobbelte, og i år 2000 blev der anmeldt i alt 548 tuberkulosetilfælde. Stigningen kan forklares ved den høje forekomst blandt indvandrere. Tuberkulose blandt indvandrere udgør nu ca. 2/3 af alle tuber-kulosetilfælde i Danmark, heraf er halvdelen fra Somalia, ca. 10% er indvandrere fra Pakistan og 4% grønlændere. Antallet af anmeldte tilfælde blandt danskere har været stabilt eller svagt faldende.
Da somalierne kom til Danmark i slutningen af 1980'erne, blev kvindelig omskæring et aktuelt debatemne. Sundhedspersonalet får brug for ny viden i forbindelse med skader og gener efter omskæring, som er forbudt i Danmark. Der er skærpet underretningspligt til de sociale myndigheder.
Hver gang vi ser en somalikvinde i Danmark, er hun højst sandsynligt omskåret. Ifølge Sundhedsstyrelsen drejer det sig om 98 procent af disse kvinder.
Såg den jag också, men man kommer som sagt inte åt artikeln.
Ok, här kommer den i fulltext, tyvärr inte i lättaste formatet att läsa.
DNA and immigration: the ethical ramifications
Although family reunification
accounts for the bulk of legal
immigration, global economic slowdowns
have caused governments to
narrow the range of people that qualify
for family reunification. At the same
time, governments are requiring more
extensive documentation to prove
applicants’ biological relationships to
their sponsors. Since western style
identity documentation is uncommon
in numerous developing countries,
many immigrant-receiving nations,
including Canada, Australia, the
USA, Finland, Denmark, Sweden,
Italy, the UK, and New Zealand, have
turned to DNA technology to provide
proof of family relationships. The
number of individuals who undergo
DNA testing fluctuates from a small
number of cases each year in some
counties, to more than a thousand
in one major immigrant receiving
country.
Family reunification is vital to the
welfare of immigrants. Experience has
shown that family units have a better
chance of successfully integrating into
a new country. Unwanted separation
from close family members creates an
emotional burden for everyone
involved, and children separated from
their parents or customary caregivers
are particularly vulnerable to longterm
physical, intellectual, and psychological
problems.1 Separated
refugee or displaced children are at an
especially high risk for abusive situations
such as sexual violence and
exploitation. Although DNA testing
can assist immigrants and refugees by
facilitating family reunification in the
absence of required documentation,
there exist a myriad of ethical concerns
that require due consideration.
First, families are not always biologically
related. In western societies,
babies born within the context of a
relationship are automatically
accepted as the children of that relationship.
However these same countries
require a positive DNA result in
order to make determinations with
respect to family reunification. Not
surprisingly, DNA test results can be a
shock to some families that receive
them. In one case, for example, a child
from Kenya was proven not to be the
biological offspring of either his father
or his mother after DNA testing.
Apparently he was reclaimed mistakenly
by his mother after several years’
separation as a result of civil war.
Further, there is no universally
recognised definition of family. In
many cultures “family” incorporates
both a wider range of biological relatives
and members that are related
socially rather than biologically.
Indeed, 58% of Somalis given DNA
testing by Danish authorities between
January, 1997, and September, 1998,
received a negative result. In response
to these findings, Somali community
leaders argued that “the concept of
family is very different in [Somali] culture,
and many Somalis are not aware
of the Danish concept of who is a family
member and thereby entitled to
family reunification”.2
DNA testing can disrupt the family
unit, particularly affecting the welfare
of the children involved (panel).
Requests for DNA testing can also be
discriminatory as certain ethnic
groups are asked to submit to DNA
testing more often than are others.
Concerns have been raised that officials
appear to more readily reject documents
provided by people from
poorer countries. In fact, the
Canadian Council for Refugees claims
that applicants at some Canadian visa
posts (particularly those in Bangladesh
and Africa) are often asked to undergo
DNA testing.
Not everyone is able to provide
DNA test results on demand. For one,
the tests are extremely expensive and
many applicants cannot afford to pay.
Moreover, there may be religious constraints
preventing applicants from
agreeing to submit to DNA testing. In
one Canadian case, the defendant, a
refugee from the Democratic Republic
of Congo, refused a request for DNA
testing because it contravened his religious
beliefs as a Jehovah’s Witness.
DNA technology has the potential
to be a useful tool in making decisions
about family reunification in cases that
lack documentary evidence to establish
a relationship. However, for DNA
testing to help rather than hinder the
family reunification process, it is
essential that the proper safeguards be
in place. Because countries make their
own determinations regarding family
reunification, strict national guidelines
are essential to ensure that it is used in
an even-handed and non-discriminatory
manner. Above all, DNA testing
should be reserved as an absolute last
resort when no other evidence is available
and the applicant would otherwise
have to be rejected. Immigration
authorities need to be aware of the
intrusiveness of the test and its potential
to disrupt a family unit when
deciding whether to recommend biological
testing. If testing is required, it
is imperative that adequate counselling
be provided to deal with the
repercussions of the results. Due consideration
should also be given to the
high cost of DNA tests and the fact
that they delay the reunification
process.
J Taitz, *J E M Weekers, D T Mosca
University of Toronto, Faculty of Law, Ontario,
Canada; *Migration Health Services,
International Organization for Migration,
PO Box 71, CH-1211 Geneva 19, Switzerland;
and Migration Health Services, International
Organization for Migration, Nairobi, Kenya
(e-mail: jweekers@iom.int)
1 UNHCR. Refugee children: guidelines on
protection and care. Geneva: UNHCR,
1994.
2 United Nations High Commissioner for
Refugees. DNA test for Somalis found more
than half cases false (AsylNord No 6).
Geneva: UNHCR, 1998
Indeed, 58% of Somalis given DNA
testing by Danish authorities between
January, 1997, and September, 1998,
received a negative result. In response
to these findings, Somali community
leaders argued that “the concept of
family is very different in [Somali] culture,
and many Somalis are not aware
of the Danish concept of who is a family
member and thereby entitled to
family reunification”.
Det där är väl en av nycklarna till det. Vi utgår från att vårt kärnfamiljskoncept är norm i hela världen vilket det ju inte alls är. I många kulturer har man en mycket vidare definition av vilka familjeband som är vardagligt socialt relevanta och det kan då ses som fullkomligt naturligt att barnen bor hos avlägsna släktingar. Att man då säger att det handlar om biologiska barn är väl en fint för att få med släktens barn in i ett land med en annan syn på vad som är en familj.
Att somalierna inte skulle vara medvetna om att man här har en annan uppfattning om vad som är en familj verkar helt osannolikt. Här handlar det om taktik för att göra det man anser är bra för storfamiljen.
Se t.e.x. Karl-Olov Arnstbergs bok Svenskar och zigenare som diskuterar hur finska zigenare på 1970-talet spelade på att svenska myndigheterna då inte förstod att zigenare menar en annan sak med familj än vad socialsekreteraren gör.
Ekspolitimann Finn Abrahamsen sier till Aftenposten at han for snart 20 år siden varslet trygdemyndighetene om fiktive rombarn. Ifølge Abrahamsen ble saken den gang droppet av trygdemyndighetene av frykt for at det skulle oppfattes som rasisme.
Tio kvinnor kommer att åtalas i Norge för att ha fuskat till sig motsvarande 20 miljoner kronor i olika bidrag.
Den vanligaste bedrägerimetoden var att kvinnorna dök upp på barnavårds centraler med barn som de uppgav att de fött i hemmet. Därefter kunde de begära ut bidrag.
Fallet är känsligt då samtliga kvinnor är romer. NAV, den norska motsvarigheten till Riksförsäkringsverket, varslades för tjugo år sedan om liknande fusk. NAV lade då ned utredningen då man fruktade anklagelser om rasism.
Varför i helvete är de rädda för att bli anklagade för rasism? De här människorna har ju fuskat och lurat till sig skattebetalares pengar. Det spelar väl ingen roll om de är Romer, Göteborgare, Araber eller vad de nu är. De ska sättas dit. Punkt slut.
Frågan är väl främst. - Hur villiga är våra makthavare att låta sig luras? Och hur villiga är de att INTE straffa bedragarna och de kriminella lögnarna?
Frågan är väl främst. - Hur villiga är våra makthavare att låta sig luras?
Väldigt villiga för att slippa bli kallade för rasister eller främlingsfientliga. Samt att "Hellre fira än fälla"-mentaliteten väger tungt bland våra myndigheter och makthavare. Det är mycket som ses på mellan fingrarna här i Sverige. Våldtäktare får lägre straff än ekonomiska brottslingar och så vidare....
Frågan är väl främst. - Hur villiga är våra makthavare att låta sig luras? Och hur villiga är de att INTE straffa bedragarna och de kriminella lögnarna?
Detta fallet säger ju liksom allt.. Och detta handlar om Norge! Då kan vi bara tänka oss hur det har sett ut i Sverige.
Myndigheter som väljer att blunda för brott p.g.a rädslan att bli anklagade för rasism.
Det är riktigt jävla skrämmande att behöva läsa. Men så långt har det alltså gått..
Det ironiska är att vi som hela tiden har påpekat detta vansinnet har blivit uthängda som rasister och nazister osv.
Men den enkla sanningen är att vi hade och har helt rätt.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!