Intressant debattinlägg om namnpublicering

Journalistikprofessorn Stig Hadenius menar att medierna inte tar sitt ansvar när de underlåter att publicera bild och namn på brottslingar. Bland annat skriver han om Anders Eklund: ”Vi vet inte vad som hade hänt om den misstänkte gärningsmannen fått sitt namn i tidningen eller i radio och TV redan i samband med Pernillamordet. Eller om man ansett att de upprepade sexualbrotten för vilka han dömdes hade varit tillräckliga skäl för namnpublicering. Hade inte omgivningen blivit mera uppmärksam? Kanske hade Englas mamma inte låtit sin dotter cykla ensam även om det var ljus eftermiddag och de båda hade mobilkontakt? Bara de vetat om faran.”

Jag kan inte annat än att hålla med honom om att massmedierna oftast är mer måna om att skydda brottslingar än oskyldiga medborgare. Borde medierna i högre grad publicera namn och bild på brottslingar?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=760912

Problemet är inte att media borde börja publicera namn, problemet är att polisen inte verkar ha gjort sitt jobb. Det känns meningslöst att sitta och spekulera ("vad hade hänt ifall..?") i enskilda fall för att sedan försöka dra en generell slutsats. Vi har andra exempel som talar emot tidig publicering av misstänktas namn, där media har utsatt oskyldiga personer för öppna anklagelser eller riskerat brottsutredningars integritet. För att lösa problemet bör man granska de som faktiskt har mandat att uträtta det här arbetet, snarare än att lägga ansvaret i händerna på sensationslystna journalister.

Frågan handlar inte om i vilken mån polisen gör sitt arbete eller inte, utan om vilken information som pressen ska tillhandahålla allmänheten. Såsom Hadenius påpekar så är informations- och tryckfriheten långtgående i det här landet delvis till bakgrund mot att det hos pressen finns en tradition av självsanering, där man exempelvis är försiktig med publicering av personuppgifter på ej dömda brottslingar.

Det verkligt intressanta i Hadenius artikel är det som han påpekar är absurt i mediernas bevakning av exempelvis Anders Eklund, där man å ena sidan håller obegripligt hårt på hans namn, men å andra sidan lämnar ut uppgifter om ålder, yrke, bostadsort (mer eller mindre), och bakgrund. Detta leder i sig till att personer på orten såväl som folk med lite intresse av att föra samman uppgifter utan problem kan ta reda på personen i frågas identitet. Det finns ingen vettig linje i mediernas agerande, antingen bör man vara jävligt förtegen till en viss punkt (dömd? på sannolika skäl häktad?) eller så bör man lämna ut alla uppgifter.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2258472.ab

Mycket märkligt resonerande av en professor.
OM man publicerat namnet på Eklund i samband med Pernilla-mordet
så KANSKE Engla inte cyklat ensam...
Skulle man helt plötsligt gå från att nästan inte nämna några namn
till att börja nämna alla som nånsin förekommit i en utredning?
Eklund var väl inte direkt huvudmisstänkt? Ock skulle detta då leda
till att folk inte vägade släppa ut sina barn om man såg att det var
ett namn på nån från ex. Gästrikland på listan? Om man då bor där.

Lite väl mycket osmakligt teoretiserande och verklighetsfrånvänt
resonemang enligt mig.

Slutsatsen om att det skulle gynna invandrarna om en massiv
namnpublicering skulle visa att det faktiskt var svenskar som stod
bakom en hel del brott kan man ju bara skratta åt. Fakta är ju att
media i princip bara publicerar namn på icke dömda personer om
det är en svensk som är misstänkt. Skulle man börja publicera
namn (och bild) på alla brottsmisstänkta vars fall hamnar i tidningen
så visar statistiken att namn som Gösta och Evert skulle vara
under-representerade...

Men visst...ut med ALLA namn. Varför skydda brottslingar?

- BBZW

Det här tycker jag är rätt fascinerande i sammanhanget, att kvällspressen som är hyenor och vill sälja lösnummer faktiskt respekterar att inte skriva ut fyndplatsen (Engla). Samtidigt som de publicerar foto på kroppen/tältet från en helikopter och har lagt ut en film på skogsvägen.


Naturligtvis har inte Expressen snällt frågat utan fått strikta order av polisen, liksom alla andra (journalister och närboende) som känner till fyndplatsen.

Det handlar väl ändå mer om att underlätta för polis/rättsväsendets arbete än att skydda någons integritet? Generellt sätt bär man inte låta debatten handla alltför mycket om Anders Eklund eftersom det trots att han inte ännu är dömd knappast råder någon tvekan om att han faktiskt är skyldig, och det även till tidigare brott. Bortser man från detta fall kvarstår frågan om vilka uppgifter medierna skall publicera, och att det i fall där det är påkallat av allmänt intresse bör vara ett kortare steg till namnpubliceringar snarare än att som nu anstränga sig in absurdum till att publicera "allt utom namnet", som om det vore en fix idé.

Förvisso men nog tycker jag ändå att man struntar i Englas integritet när man försöker fotografera kroppen från helikopter. Mycket osmakligt.

Jag läste några lokala tidningars ledarsidor samt lyssnade på Kulturnyheterna i SVT igår. Intressant att flera nämnde följande som del av motivering till att publicera AE:s namn och foto: Han har inga barn och båda föräldrarna är avlidna. AE har en bror, som visserligen själv valt att gå ut i media och prata.

Så hycklande att det inte är sant! Annars hade man resonerat så vid tidigare uthängningar. Hagamannen hade två små barn, hustru, föräldrar.

Kroppen ligger ju inte kvar där? Men visst, att ta till helikopter känns lite väl mycket.

Har väntat länge på detta. Häng ut alla jävla våldtäktsmän, peddon och bestialiska mördare.

Häng ut dömda, men publicera för fan inte namnet på misstänkta.

Då blir det lika roligt som i USA där man får sparken och riskerar att lynchas bara för att man ens figurerar i en brottsutredning.

Jag håller med i sak, men vad är den faktiska skillnaden på att få ditt namn publicerat mot att få ålder, yrke, bostadsort, retuscherade foton etc publicerade?

Inte nu men när bilden togs låg flickans kropp kvar i tältet. Helikopterfotografen har nog tjänat stålar redan på det fotot.