Saxat ur Bengt af Klintbergs
Råttan i Pizzan:
Berättelse nr 28, sid 93:
"Människor kan också slicka".
Citat:
Det var en flicka som hade en hund. När hon gick och la sig på kvällen brukade hunden också lägga sig på en matta alldeles bredvid hennes säng. Om hon vaknade mitt i natten brukade hon sträcka ner handen och låta hunden slicka hennes fingrar. Då kände hon sig alltid så trygg och somnade om igen.
En natt vaknade hon av något ljud inne i rummet. Hon sträckte ner handen, och när hunden slickade fingrarna blev hon lugn och somnade om igen. Hon vaknade på morgonen och såg att hunden inte låg på mattan som den brukade. Men hon tänkte inte närmare på det utan gick ut i badrummet för att tvätta sig och borsta tänderna.
Där möttes hon av en ryslig syn. Hennes kära hund låg död på golvet med avskuren strupe. Och på väggen hade någon skrivit med blod: "Människor kan också slicka!".
Såna här historier om personer under sängar som begår hemfridsbrott är vanliga. Det finns en annan där en kvinna ligger och sängröker, lägger sin cigarett på askfatet bredvid sängen och ser halvsovandes en hand sticka ut under sängen och ta ciggen. Hon blir asrädd, men går långsamt ut ur rummet och ringer polis. De kommer och naturligtvis är det en förrymd lustmördande psykopat som ligger där.
Det du hört är förmodligen en ny variant av en gammal vandringssägen.