2008-04-13, 19:55
#1
Okej, nu har jag aldrig skrivit nån tripprapport, och denna lär heller inte bli helt hundra, men jag ger det ett försök.
Jag är då kille, 21 år, 173 lång och dryga 110 pannor.
Tidigare erfarenhet av droger är Mephedrone, utöver nikotin och alkohol då.
Valde att prova 4-ho-met just för att den lät trevlig och ja va nyfiken på hur det skulle kännas att inte vara helt 100 klar i skallen.
Okej, kvällen började då med att polarn ringde o fråga om ja hade lust o komma över o glejma lite film, och det tacka jag då inte nej till, brukar bli rätt kul och långa kvällar tänkte jag. Packade med mig påsen med 4-ho-met och två 500mg påsar med Mephedrone, som polarn förövrigt va lite mer nyfiken på.
Väl nere hos polarn så prata vi igenom lite va grejjerna va för nåt, lite närmare beskrivningar än via telefon, paranoid som man är så vet man ju aldrig vem som lyssnar däröver.
Vi börja plocka fram filmer och hittade på en vettig ordning att se dem i. Första filmen hette "Top Secret" nånting.
Innan vi satte igång filmen så tog vi och delade upp 2 doser 4-ho-met, polarn kände sig lite försiktig så han tog en mindre dos, kanske 15-17mg, högmetoden. Jag själv tänkte "slå på stort" trots att det var förstagången, så ja tog nånstans mellan 20 och 30mg upplöst i ett glas. Vi skålade och tog botten upp. En viss smått otrevlig kemisk smak, inte allt för farlig.
"Fan det här smakar ju kemilåda" vräkte jag ur mig för att vara lite smårolig. Sjukt dålig humor jag vet.
Filmen sattes igång, polarn som va lite spänd frågade typ var femte minut om jag kände nåt, och det tog ju ett tag innan jag börja känna nåt.
Sen kände jag att benen pirrade, ungefär som att de "somnat", fast ändå inte. Svårt att förklara. Kort därefter började jag då förstå vad folk pratat om när de sagt att väggarna andas på såna här saker.
Själv hade jag trott att det skulle se ut som att de böjs inåt och sen utåt, i takt med andningen, men icke, det rör sig helt enkelt. Så andas kanske är fel ord. Väggarna levde, på sitt sätt.
Nu började även polaren känna av nåt, han satt o smågarva åt just ingenting, riktigt vad vet ja fortfarande inte. Jag började få väldans svårt att fokusera på just filmen, de va ju så mycke mysigare o sitta o stirra på tapeten som va riktigt häftig, eller, den vart häftig.
Ungefär nu började jag märka att ordförrådet begränsades väldigt, hade svårt att avsluta meningar och förklara saker, tappade bort mig ordentligt mitt i längre meningar, men vad gjorde det? Vi förstod varandra ändå, på nåt konstigt sätt.
Mycket skrattande, flummiga tankar och konstiga meningar. Polarn kände visst inte samma starka rus som mig, jag påpekade att han tog mindre än vad jag tog och sen drack han bra mycket mer alkohol än mig. Så han petade i sig lite till. Men det blev inte värre för hans del.
Filmen hade gått till 2/3 del, jag hade verkligen inte hängt med, pausade filmen och gick ut för att ta en rök. Smög ut för att inte väcka uppmärksamhet, varför vet jag inte, klockan va mycke och vi såg inga vakna grannar eller så. Kallt va de också, men det gjorde inget, för så fort jag fick se de få moln som fanns ute och alla stjärnor och månen så stod jag bara och mös. Allt va så otroligt djupt och vackert, röken från ciggen va så vacker och alla härliga träd och saker som fanns utomhus. Efter drygt en halvtimma(uppskattningsvis) började det faktiskt bli kallt, så vi gick in igen.
Fortsatte kolla på filmen och nu blev det värre, nu satte det sig ordentligt. Allt på tvn blurrades runt och folks ansikten blev konstiga och såg morphade ut, även rösterna lät konstigt. Jag hade jättekul åt en liten filur i filmen och verkligen asgarvade, vilket polarn inte förstod, han såg det ju inte som jag gjorde.
Efter filmen så gick vi omkring inomhus och studerade småsaker, jag hittade en spik i en vägg som det blänkte konstigt om. Den ägnade jag nog 10 minuter åt att studera grundligt.
Satt i soffan och njöt av, ja vad det nu kallas, är det mindfuck kanske?
Allt va skevt och avstånd mellan saker va nåt som inte gick att greppa. Myskänslor.
Det är ungefär här som det börjar klinga av sakta men säkert. En ny film sattes igång och sakta sakta försvann allt det roliga, allt det skeva och konstiga. Det har nu gått kanske 3 timmar eller nåt, 4 kanske, har lite svårt att minnas tiden. Börjar kännas tomt, det lämna en enorm tomhet. Tomhet och saknad, ville ju inte att det skulle sluta just då, ville ju kunna stänga av själv, som en knapp. Men vågade inte fylla på, det är ju trots allt en RC.
Ja, det är ungefär allt då. Hm, lite halvkass som rapport betraktat, men det struntar jag egentligen i, för upplevelsen va så pass stark och härlig. Kommer defenitivt köra den igen, passa på att köpa på sig lite innan nån dåre får för sig att klassa den.
MvH Thomas
Jag är då kille, 21 år, 173 lång och dryga 110 pannor.
Tidigare erfarenhet av droger är Mephedrone, utöver nikotin och alkohol då.
Valde att prova 4-ho-met just för att den lät trevlig och ja va nyfiken på hur det skulle kännas att inte vara helt 100 klar i skallen.
Okej, kvällen började då med att polarn ringde o fråga om ja hade lust o komma över o glejma lite film, och det tacka jag då inte nej till, brukar bli rätt kul och långa kvällar tänkte jag. Packade med mig påsen med 4-ho-met och två 500mg påsar med Mephedrone, som polarn förövrigt va lite mer nyfiken på.
Väl nere hos polarn så prata vi igenom lite va grejjerna va för nåt, lite närmare beskrivningar än via telefon, paranoid som man är så vet man ju aldrig vem som lyssnar däröver.
Vi börja plocka fram filmer och hittade på en vettig ordning att se dem i. Första filmen hette "Top Secret" nånting.
Innan vi satte igång filmen så tog vi och delade upp 2 doser 4-ho-met, polarn kände sig lite försiktig så han tog en mindre dos, kanske 15-17mg, högmetoden. Jag själv tänkte "slå på stort" trots att det var förstagången, så ja tog nånstans mellan 20 och 30mg upplöst i ett glas. Vi skålade och tog botten upp. En viss smått otrevlig kemisk smak, inte allt för farlig.
"Fan det här smakar ju kemilåda" vräkte jag ur mig för att vara lite smårolig. Sjukt dålig humor jag vet.
Filmen sattes igång, polarn som va lite spänd frågade typ var femte minut om jag kände nåt, och det tog ju ett tag innan jag börja känna nåt.
Sen kände jag att benen pirrade, ungefär som att de "somnat", fast ändå inte. Svårt att förklara. Kort därefter började jag då förstå vad folk pratat om när de sagt att väggarna andas på såna här saker.
Själv hade jag trott att det skulle se ut som att de böjs inåt och sen utåt, i takt med andningen, men icke, det rör sig helt enkelt. Så andas kanske är fel ord. Väggarna levde, på sitt sätt.
Nu började även polaren känna av nåt, han satt o smågarva åt just ingenting, riktigt vad vet ja fortfarande inte. Jag började få väldans svårt att fokusera på just filmen, de va ju så mycke mysigare o sitta o stirra på tapeten som va riktigt häftig, eller, den vart häftig.
Ungefär nu började jag märka att ordförrådet begränsades väldigt, hade svårt att avsluta meningar och förklara saker, tappade bort mig ordentligt mitt i längre meningar, men vad gjorde det? Vi förstod varandra ändå, på nåt konstigt sätt.
Mycket skrattande, flummiga tankar och konstiga meningar. Polarn kände visst inte samma starka rus som mig, jag påpekade att han tog mindre än vad jag tog och sen drack han bra mycket mer alkohol än mig. Så han petade i sig lite till. Men det blev inte värre för hans del.
Filmen hade gått till 2/3 del, jag hade verkligen inte hängt med, pausade filmen och gick ut för att ta en rök. Smög ut för att inte väcka uppmärksamhet, varför vet jag inte, klockan va mycke och vi såg inga vakna grannar eller så. Kallt va de också, men det gjorde inget, för så fort jag fick se de få moln som fanns ute och alla stjärnor och månen så stod jag bara och mös. Allt va så otroligt djupt och vackert, röken från ciggen va så vacker och alla härliga träd och saker som fanns utomhus. Efter drygt en halvtimma(uppskattningsvis) började det faktiskt bli kallt, så vi gick in igen.
Fortsatte kolla på filmen och nu blev det värre, nu satte det sig ordentligt. Allt på tvn blurrades runt och folks ansikten blev konstiga och såg morphade ut, även rösterna lät konstigt. Jag hade jättekul åt en liten filur i filmen och verkligen asgarvade, vilket polarn inte förstod, han såg det ju inte som jag gjorde.
Efter filmen så gick vi omkring inomhus och studerade småsaker, jag hittade en spik i en vägg som det blänkte konstigt om. Den ägnade jag nog 10 minuter åt att studera grundligt.
Satt i soffan och njöt av, ja vad det nu kallas, är det mindfuck kanske?
Allt va skevt och avstånd mellan saker va nåt som inte gick att greppa. Myskänslor.
Det är ungefär här som det börjar klinga av sakta men säkert. En ny film sattes igång och sakta sakta försvann allt det roliga, allt det skeva och konstiga. Det har nu gått kanske 3 timmar eller nåt, 4 kanske, har lite svårt att minnas tiden. Börjar kännas tomt, det lämna en enorm tomhet. Tomhet och saknad, ville ju inte att det skulle sluta just då, ville ju kunna stänga av själv, som en knapp. Men vågade inte fylla på, det är ju trots allt en RC.
Ja, det är ungefär allt då. Hm, lite halvkass som rapport betraktat, men det struntar jag egentligen i, för upplevelsen va så pass stark och härlig. Kommer defenitivt köra den igen, passa på att köpa på sig lite innan nån dåre får för sig att klassa den.
MvH Thomas
