2008-04-13, 01:01
#1
Preparat: Unknown magic mushy mushrooms.
Subjekt: Man 20 år, 70kilo, 185cm
Hit-list: LSD 6 ggr, Svamp 2 ggr, Hasch/Grönt x^x ggr, Kokain en gång.
Inledning / Setting
En god vän som studerar psykologi i en fjärran stad låt oss kalla honom Alex var på besök i vår by. Vi hade planerat en svamptripp till detta besök, även min flickvän låt oss kalla henne Alexandra skulle medverka, Jag fixade knarket från min filosofistuderande inneboende och Alex drog med sig fett med UV-flaggor, UV-garn, UV-lera och andra feta psykedeliska leksaker. Vi installerade det ultimata tripprummet i mitt vardagsrum, vi gick sedan till Lidl och köpte all tänkbar mysmat, öl och godis, stämningen var ultimat! Vi diskuterade entusiastiskt tripperfarenheter och förväntningar på kvällens tripp. Äntligen var timman slagen och den illaluktande mögelliknande svampen hälldes ut över bordet. Jag och Alex skulle ta 1,25 rekommenderad mängd medan Alexandra som var svampdebutant skulle ta rekommenderad dos, vi grisade i oss svamparna i en orgie av kvällningar och grimaser, Alex dansade amatörmässigt till psy-trance för att slå ihjäl tid medan jag och Alexandra kedjerökte cigg i väntan på att det skulle slå på.
And it begins
Pang! Lägenheten gick igenom en avsevärd förbättring, fan va tjusigt allt va, en UV-flagga förställandes en mediterande tjomme omringad av drakar viftade på armarna och drakarna svängde på deras halsar och svansar ute i rummet, hela lägenheten såg ut som ett omslag med Tool, fraser som ”jääääääävlar” och ”verkligheten” hördes gång på gång, Alex flög upp på vardagsrumsbordet och vevade hypnotiskt med armarna i takt till musiken, Alexandra kom fram till att hon var en jätte och sade gång på gång hur sött och snällt allt var. Jag blev dåsig och lade mig i soffan under en filt och studerade det fantastiska färgspel om utspelades bakom mina stängda ögonlock, Alex och Alexandra samlades runt mitt långa hår och smekte det i förtjusning. Var gång jag pratade märkte jag att jag hade Alex röst och försökte passa mig med att inte säga något dumt så att inte Alexandra skulle tycka att Alex var dum.
The Psychedelic hell ride
Jag blev bara tröttare och tröttare, bestämde mig för att gå och lägga mig, ville inte dra ner stämningen för Alex och Alexandra som vistades i cloud 9. Jag myste ner mig i sängen och det visuella blev bara mer och mer intensivt, tankarna blev bara mer och mer abnormala, kroppen kändes bara mer och mer overklig, PANG! Jag var död, jag var i en helt annan dimension. Antagligen helvetet, jag blickade ut i rummet i panik och blev imponerad över hur duktiga dom varit på att skapa ett område som såg ut som min lägenhet. Jag reste mig upp och brast ut ”JAG ÄR KNÄPP!!” gång på gång. Två skrattande tomtar som var imponerande lika Alex och Alexandra förklarade för mig att jag ätit svamp, detta var omöjligt att förstå jag var garanterat knäpp. Jag mena jag var ju inte ens i verkligheten, det var ju min ande som gled runt i en ovanligt snäll version av helvetet. Paniken var total, som förklarat tidigare, jag förstod att jag var knäpp eller i helvetet, men jag var dock övertygad om att jag inte gled runt i min lägenhet. Tillbaka till sängen, sjuka färgspel och mönster överallt…
Alla minnen började långsamt raderas likt en hårddisk som formateras. Jag total ansträngde mig för att minnas någonting av mitt jordliga liv, lyckades lägga City Akuten, Ozzy Osbourne, Black Sabbath, namnet på min bror, morbror, inneboende och bästa kompis på minnet. Jag började prata med mig själv likt en galning där jag hysteriskt frågade efter sakerna nämnda ovan. Tiden började försvinna mer och mer, 5 sekunders sekvenser spelades upp om och om igen, jag kunde t.ex. ställa en fråga och röra på en arm, och sedan återuppleva det gång på gång.
Jag försökte hysteriskt finna en lösning på att få det att gå över, min lösning var att utföra allt jag gjort denna dag fast baklänges, på så vis skulle jag finna ”buggen” och kunna justera det och få mig ur detta psykedeliska inferno. Jag var övertygad att jag skulle behöva gå baklänges ut ur lägenheten och sedan ut i skogen (vi var på skogspromenad tidigare den dagen)
The wake up
Jag låg i min säng igen, allt var som i en dimma. jag klurade på huruvida jag var i en mardröm och var på väg att vakna, eller om jag hade vant mig vid tanken av att vara i helvetet. Jag vände mig om och där låg min flickvän(Alexandra)
Alexandra: Ska du sluta nu?
Jag: Va?
A: Asså faaaan va jobbig du varit, du har babblat ändlöst länge om ER och Ozzy Osbourne
J: ahhh…. Så det var inte en dröm
Nu redogjordes mitt beteende för mig, jag hade varit mer eller mindre omöjlig att få ordentlig kontakt med, varit omöjlig att lugna ner, och babblat helt hysteriskt mycket och ställt samma frågor om och om igen, helt ignorerat det svar jag fick på dom, jag hade ställt mig upp och onanerat, jag hade sänkt volymen så fort någon satte på musik, Jag hade slickat Alexandra i ansiktet på samma sätt som en hund där hon var tvungen att knuffa ifrån mig…
Avslutning
Jag anser mig vara en relativt betrippad person, jag har ganska bra koll på vad som brukar ske kring en tripp. Jag trodde att man alltid hade någon form av verklighets förankring när man trippade, jag hade ingen aning om att det kan gå så långt att man inte ens förstår att man har knarkat. Jag hade ingen underliggande ångest innan trippen så jag förstår verkligen inte vad som kan ha utlöst detta. Jag är normalt sätt en kontrollerad person som har väldigt bra koll på vart jag är här i livet.
Man kan verkligen aldrig veta vad som skall ske med psykedeliska droger.
Av alla trippar jag gjort så har jag aldrig varit med om något så visuellt som detta, Det var verkligen som att leva i ett Tool omslag. Innan helvetet brakade löst så var det faktiskt jävligt coolt. Jag har inte fått någon ångest efter trippen som vissa säger att man kan få efter en sne-tripp...
Jag är dock inte särskilt sugen på att trippa igen på ett tag.
Subjekt: Man 20 år, 70kilo, 185cm
Hit-list: LSD 6 ggr, Svamp 2 ggr, Hasch/Grönt x^x ggr, Kokain en gång.
Inledning / Setting
En god vän som studerar psykologi i en fjärran stad låt oss kalla honom Alex var på besök i vår by. Vi hade planerat en svamptripp till detta besök, även min flickvän låt oss kalla henne Alexandra skulle medverka, Jag fixade knarket från min filosofistuderande inneboende och Alex drog med sig fett med UV-flaggor, UV-garn, UV-lera och andra feta psykedeliska leksaker. Vi installerade det ultimata tripprummet i mitt vardagsrum, vi gick sedan till Lidl och köpte all tänkbar mysmat, öl och godis, stämningen var ultimat! Vi diskuterade entusiastiskt tripperfarenheter och förväntningar på kvällens tripp. Äntligen var timman slagen och den illaluktande mögelliknande svampen hälldes ut över bordet. Jag och Alex skulle ta 1,25 rekommenderad mängd medan Alexandra som var svampdebutant skulle ta rekommenderad dos, vi grisade i oss svamparna i en orgie av kvällningar och grimaser, Alex dansade amatörmässigt till psy-trance för att slå ihjäl tid medan jag och Alexandra kedjerökte cigg i väntan på att det skulle slå på.
And it begins
Pang! Lägenheten gick igenom en avsevärd förbättring, fan va tjusigt allt va, en UV-flagga förställandes en mediterande tjomme omringad av drakar viftade på armarna och drakarna svängde på deras halsar och svansar ute i rummet, hela lägenheten såg ut som ett omslag med Tool, fraser som ”jääääääävlar” och ”verkligheten” hördes gång på gång, Alex flög upp på vardagsrumsbordet och vevade hypnotiskt med armarna i takt till musiken, Alexandra kom fram till att hon var en jätte och sade gång på gång hur sött och snällt allt var. Jag blev dåsig och lade mig i soffan under en filt och studerade det fantastiska färgspel om utspelades bakom mina stängda ögonlock, Alex och Alexandra samlades runt mitt långa hår och smekte det i förtjusning. Var gång jag pratade märkte jag att jag hade Alex röst och försökte passa mig med att inte säga något dumt så att inte Alexandra skulle tycka att Alex var dum.
The Psychedelic hell ride
Jag blev bara tröttare och tröttare, bestämde mig för att gå och lägga mig, ville inte dra ner stämningen för Alex och Alexandra som vistades i cloud 9. Jag myste ner mig i sängen och det visuella blev bara mer och mer intensivt, tankarna blev bara mer och mer abnormala, kroppen kändes bara mer och mer overklig, PANG! Jag var död, jag var i en helt annan dimension. Antagligen helvetet, jag blickade ut i rummet i panik och blev imponerad över hur duktiga dom varit på att skapa ett område som såg ut som min lägenhet. Jag reste mig upp och brast ut ”JAG ÄR KNÄPP!!” gång på gång. Två skrattande tomtar som var imponerande lika Alex och Alexandra förklarade för mig att jag ätit svamp, detta var omöjligt att förstå jag var garanterat knäpp. Jag mena jag var ju inte ens i verkligheten, det var ju min ande som gled runt i en ovanligt snäll version av helvetet. Paniken var total, som förklarat tidigare, jag förstod att jag var knäpp eller i helvetet, men jag var dock övertygad om att jag inte gled runt i min lägenhet. Tillbaka till sängen, sjuka färgspel och mönster överallt…
Alla minnen började långsamt raderas likt en hårddisk som formateras. Jag total ansträngde mig för att minnas någonting av mitt jordliga liv, lyckades lägga City Akuten, Ozzy Osbourne, Black Sabbath, namnet på min bror, morbror, inneboende och bästa kompis på minnet. Jag började prata med mig själv likt en galning där jag hysteriskt frågade efter sakerna nämnda ovan. Tiden började försvinna mer och mer, 5 sekunders sekvenser spelades upp om och om igen, jag kunde t.ex. ställa en fråga och röra på en arm, och sedan återuppleva det gång på gång.
Jag försökte hysteriskt finna en lösning på att få det att gå över, min lösning var att utföra allt jag gjort denna dag fast baklänges, på så vis skulle jag finna ”buggen” och kunna justera det och få mig ur detta psykedeliska inferno. Jag var övertygad att jag skulle behöva gå baklänges ut ur lägenheten och sedan ut i skogen (vi var på skogspromenad tidigare den dagen)
The wake up
Jag låg i min säng igen, allt var som i en dimma. jag klurade på huruvida jag var i en mardröm och var på väg att vakna, eller om jag hade vant mig vid tanken av att vara i helvetet. Jag vände mig om och där låg min flickvän(Alexandra)
Alexandra: Ska du sluta nu?
Jag: Va?
A: Asså faaaan va jobbig du varit, du har babblat ändlöst länge om ER och Ozzy Osbourne
J: ahhh…. Så det var inte en dröm
Nu redogjordes mitt beteende för mig, jag hade varit mer eller mindre omöjlig att få ordentlig kontakt med, varit omöjlig att lugna ner, och babblat helt hysteriskt mycket och ställt samma frågor om och om igen, helt ignorerat det svar jag fick på dom, jag hade ställt mig upp och onanerat, jag hade sänkt volymen så fort någon satte på musik, Jag hade slickat Alexandra i ansiktet på samma sätt som en hund där hon var tvungen att knuffa ifrån mig…
Avslutning
Jag anser mig vara en relativt betrippad person, jag har ganska bra koll på vad som brukar ske kring en tripp. Jag trodde att man alltid hade någon form av verklighets förankring när man trippade, jag hade ingen aning om att det kan gå så långt att man inte ens förstår att man har knarkat. Jag hade ingen underliggande ångest innan trippen så jag förstår verkligen inte vad som kan ha utlöst detta. Jag är normalt sätt en kontrollerad person som har väldigt bra koll på vart jag är här i livet.
Man kan verkligen aldrig veta vad som skall ske med psykedeliska droger.
Av alla trippar jag gjort så har jag aldrig varit med om något så visuellt som detta, Det var verkligen som att leva i ett Tool omslag. Innan helvetet brakade löst så var det faktiskt jävligt coolt. Jag har inte fått någon ångest efter trippen som vissa säger att man kan få efter en sne-tripp...
Jag är dock inte särskilt sugen på att trippa igen på ett tag.
