Allsvenska sopor vi minns

1997 värvade HIF den 25-åriga jugoslaven Peter Puaca från Röda Stjärnan. Han sades kosta 7 miljoner kronor och hade en lön på över 100k/månad.
På hans meritlista stod 19 U21-landskamper (12 mål), 6 OS-landskamper, 80 mål under ett år som junior, och 15 mål på hans 10 senaste matcher i sin jugoslaviska klubb, enligt honom själv.
Året innan det så blev han delad skyttekung med Savo Milosevic på 25 mål.
Sven-Göras Eriksson sades rekommendera honom, italienska Genoa ville värva honom, men det blev inte av pga ekonomiska problem, sades det. Istället blev det HIF.

Reine Almqvist, som då var HIF:s tränare, var extremt nöjd med värvningarna (HIF dubbelvärvade ju Petar och Zoran Jovanovski). Åtminstone innan de anlänt. Den käre Reine nästan skälvde av förväntan på träningspassen strax innan Petar och Zoran anlände. Högröd i ansiktet gick han omkring och väntade, och väntade...

Han fick se en stor, välväxt jugge med träningsshorts som satt uppe i armhålorna och som vägrade att värma upp. Hans enda tekniska finess var att han var mästare på att täcka ut bollen över kortlinjen, och blev senare känd för en av dem sämsta filmningarna i allsvenskan i en match mot MFF (2-4).
I HIF har man aldrig sett någon så stillastående och arrogant anfallare.
Under sitt första år i HIF gjorde han sex inhopp och inga mål.
Den största fiaskovärvningen i HIF och förmodligen svensk fotboll var ett faktum.

I februari 1998 blev han intervjuad av Belgrad-tidning där han berättade om sin succé i Sverige, där han kallas för "Svedski Ronaldo" (svenska Ronaldo). Alla helsingborgare älskar honom och nu var klubbar i Spanien och Italien ute efter honom.
Han hade gjort 35 mål och fått ta emot många priser i Sverige.

Inför premiären mot IFK Göteborg gick han brutalt på anfallskonkurrenten Magnus Powell på en träning, varpå hela laget gick på honom. Kort därefter därefter bröt HIF kontrakten med Svedski Ronaldo.