2008-04-10, 20:12
#1
Förord
För det första ska jag säga att det inte är mitt första inlägg på Flashback. Har hängt här ganska länge, men under ett annat namn. Tyvärr är det kontot inte helt anonymt och då jag inte vill kopplas till droger i verkliga livet startade jag ett nytt anonymare konto.
En rapport från den här trippen finns också redan här på Flashback, men skriven ur min trippkompis perspektiv. Här nedan följer naturligtvis historien ur mitt perspektiv.
Person: Man, 22 år, c:a 100 kg.
Erfarenheter: Inga, förutom alkohol.
Dos: Två lappar St. Albert
Tid: Ungefär 18 timmar
Jag har som ovan nämnt aldrig prövat några droger tidigare. Har helt enkelt valt att ta avstånd från det livet då jag sedan jag var liten fått uppfattningen att det inte är något man vill ha att göra med.
Men sedan en tid tillbaka har jag börjat bli mer ifrågasättande, inte bara vad gäller droger utan överhuvudtaget. Och när man är ifrågasättande vill man så klart ta reda på saker och skaffa sig sin egen uppfattning. En av de saker jag börjat läsa mest om – och ifrågasätta - är droger och fastnade väldigt för hallucinogener, i synnerhet just LSD.
Det visade sig att jag har en kompis, vi kan kalla honom Benny, som delar det intresset och efter ett tags forskande bestämde vi oss: LSD får det bli.
Hur får man tag i det?
Ja, den frågan ställde vi oss ganska omgående, och det kanske är den största anledningen till varför vi väntat så länge. Nu ser jag i och för sig inte något negativt med att vänta då vi bägge hann läsa på en hel del och vi fick gått om tid till att bygga upp förväntningar.
Hur som helst så kom då äntligen en dag då vi genom diverse kontakter lyckades få tag i denna förbjudna men ack så spännande substans. Vid det laget hade jag hunnit läsa säkert 35-40 tripprapporter från FB och var därmed riktigt sugen.
Eftersom vi bor på olika orter kunde vi inte kasta oss in i den nya världen med ens men med lite planering hittade vi en helg som passade oss bägge och jag for iväg till honom för att göra min jungfrufärd i hallucinogenernas magiska värld.
Då vi läst att en tripp kan vara riktigt länge avsatte vi en hel fredag till ändamålet, ett mycket lyckat drag skulle det visa sig.
Vi började dagen med att inhandla lite nödvändiga saker, såsom käk till senare på kvällen, läsk, kritor och andra trippnödvändiga föremål.
Sedan kvällen innan hade vi en schysst playlist på datorn så nu var allt i sin ordning och det saknades bara en sista måltid innan vi lämnade det normala jordelivet för några timmar.
En pizza senare var det så dags för intaget. En lapp fick räcka…så länge.
Flight LSD001: Clear for take off
Trots nästan ett år av förberedelser, läsning, dokumentärtittande och fantiserande kändes det otroligt nervöst när jag väl lagt den lilla pappersbiten på tungan. Helt plötsligt började en massa tankar fara genom huvudet.
- Tänk om jag blir rädd snear som fan!
- Tänk om det inte funkar!
- Tänk om det inte är kul!
- Tänk om…
Och så fortsatte det en stund. Jag blev därför mycket lättad när min medresenär föreslog att vi skulle slå på en gammal klassiker när vi väntade på effekten. Så blev det och i DVD:n startades Aladdin.
En lagom underhållande film som flöt på precis som vanligt, Peter Jöback lät precis lika gay som han alltid gjort och Dan Ekborg var fantastisk som Anden.
Efter 1,5 timme var filmen slut men fortfarande ingen märkbar LSD-effekt. Det enda jag kände var något i bakhuvudet/nacken som hade börjat byggas upp. Det kan beskrivas lite som en rysning som inte vill ta fart. Dessutom slogs mitt språkcentrum ut, jag som normalt är något av en språkpolis tappade helt förmågan att formulera mig på begriplig svenska och stammade mest fram ihopsnickrade meningar.
Tyvärr ingen typisk LSD-effekt så långt ögat når, och nästan två timmar hade gått sedan intaget. Det var då vi insåg vilket fint väder det var och begav oss till närmaste skog.
Väl ute i skogen infann sig en ganska stark noja att någon skulle upptäcka oss och lägga märke till vårt märkliga beteende. Framförallt lägga märke till Benny som skrattade okontrollerat åt allting.
- Lustigt, tänkte jag, det är ingen effekt jag läst om.
Vid fyratiden, alltså tre timmar efter intag, kände jag mig fortfarande inte konstig, mest bakis på något mystiskt sätt. Benny skrattade obehindrat vidare.
Ytterliggare en stund senare insåg vi att skogen såg ut precis som vanligt, i alla fall tyckte jag det, och började sakta känna en form av besvikelse.
- Vad fan, är det en 30 år gammal pappersbit som är doppad i vatten vi fått tag på, tänkte jag.
Och efter lite resonerande om hur skogen såg ut drog vi oss tillbaka mot lägenheten för lite musiklyssnande.
Dude, your’e trippin
Väl hemma igen drog vi igång musiken som bestod av mycket Slagsmålsklubben och Daft Punk blandat med gamla rockklassiker samt annat elektroniskt. Musiken kompades visuellt av en annan Disneyklassiker, nämligen Fantasia som även utan droger är en mycket flummig film, men klart sevärd när man trippar.
Benny damp ner i sängen medan jag själv intog degarposition i soffan och tittade på filmen. Först nu när jag funnit mig tillrätta i musiken och börjat titta på filmen kunde jag verkligen slappna av och då kände jag att nåt är väldigt konstigt.
En bit in i filmen lutade jag huvudet bakåt och stirrade en stund i taket. Det var inte så tydligt, men visst fan bildades det någon sorts mönster i taket? Och det var inte så att man såg allt på en gång utan det byggdes successivt upp och jag började ganska omgående förstå att nu håller en viss syra på att spela ett spratt med min hjärna.
Benny påpekade att de flesta som besöker honom brukar se mönster i hans tak, men jag kunde ganska säkert, trots min brist på erfarenhet, säga att det inte var mönster av detta slag man brukar se i hans tak.
När Fantasia flummat klart och filmfönstret stängts ner fastnade vi bägge på hans bakgrundsbild. Bilden föreställer en stor svamp i nattmörkret som skimrar i månskenet. Jag var först övertygad om att han hade lagt in en mycket välgjord gifbild som bakgrund men det var verkligen en helt stilla jpeg. Fast nu var den inte så stilla, att säga att bilden fått liv är en rejäl underdrift och man kunde tydligt se hur hatten skimrade i ovan nämnda månljus och ibland kom även något moln och blockerade ljuset. Fantasin var med andra ord i full gång.
Efter att studerat bilden en ganska lång stund kom Benny med den briljanta idén att vi kunde titta på bilder för att se om samma effekter kunde återupplevas. Innan vi gjorde det resonerade vi lite om hur vi tyckte det var hittills. Bägge tyckte vi att det ändå var lite klent så vi läste snabbt på om halveringstid och tog därefter den andra lappen för att sedan återgå till vårat bildstuderande.
Passande nog hade han en mapp på sin dator innehållande cirka 600 bakgrundsbilder av liknande slag som svampbilden, men naturligtvis på andra motiv. Man kan sammanfatta det såhär: längesedan något så enkelt som att titta bilder sysselsatt mig under så långt tid. Jag minns särskilt en bild på ett par sköldpaddor som simmade under vattnet. Det kändes som att bilden på något sätt var oändligt djup, man bara hittade nya saker bortom själva motivet hela tiden.
Vid det här laget hade tidsuppfattningen helt slutat fungera så därför vet jag inte riktigt när jag gjorde vissa saker. Vi antecknade i och för sig ganska flitigt men då jag inte har dessa med mig nu kan jag tyvärr inte återge exakta klockslag.
Hur som helst, efter en lång stunds bildtittande gjorde jag det första av kvällens många toalettbesök. Det var en av de mest intensiva upplevelserna under kvällen. När jag ställt mig för att slå en båge fastnade mina ögon på tapeten, en helt vanlig tråkig badrumstapet vald av en tråkig hyresvärd, men just nu var den allt annat än vanlig. Jag såg först hur väggen ”fick ett andra lager” som liksom svävade ovanpå det tidigare. När jag kissat klart kunde jag inte riktigt slita blicken från tapeten och när jag stirrat i kanske fem minuter började jag sakta men säkert förstå vad jag såg. Det var samma slags mönster som jag tidigare skådat i taket, men mycket tydligare nu och allt kantades av mycket färgglada konturer där lila var en klart dominerande färg.
- Okej, jag är hög, konstaterade min hjärna riktigt.
Dock hade jag fortfarande inte riktigt listat ut vad det var för mönster jag såg, men det var tydligt att det var samma sorts mönster.
När jag vaknat ur min trans tog jag en titt i spegeln och om det var någon gång jag höll på att snea så var det då. Antagligen var inte hjärnan riktigt beredd på att se samma mönster i ansiktet på sin ägare och ännu mindre beredd på att pannan skulle börja forma sig till en stor boll. Jag drabbades av en kortare panik, gick snabbt ur badrummet och satte mig vid skärmen igen för att studera bilder. Då jag satt där kunde jag inte undgå att lägga ögonen på min arm och även nu infann sig paniken. Armen jag såg drabbades också av dessa mönster samtidigt som färger pulserade genom mina nu mycket tydliga vener och det annars knappt synliga håret jag har växande på min högra arm blev nu så tydligt att jag hur klart som helst kunde se det växa genom huden.
Jag hade dock bestämt mig för att inte drabbas av en snedtripp, framförallt inte när det nu äntligen blivit roligt. Jag gick således ut på balkongen, drog några djupa andetag och påminde mig själv om att det inte är på riktigt, det kommer sluta snart.
Efter att jag lugnat mig lite tvingade jag mig själv att åter ta en titt på armen och med stärkt självförtroende gick det hur bra som helst, nu var jag mer fascinerad än panikslagen.
För det första ska jag säga att det inte är mitt första inlägg på Flashback. Har hängt här ganska länge, men under ett annat namn. Tyvärr är det kontot inte helt anonymt och då jag inte vill kopplas till droger i verkliga livet startade jag ett nytt anonymare konto.
En rapport från den här trippen finns också redan här på Flashback, men skriven ur min trippkompis perspektiv. Här nedan följer naturligtvis historien ur mitt perspektiv.
Person: Man, 22 år, c:a 100 kg.
Erfarenheter: Inga, förutom alkohol.
Dos: Två lappar St. Albert
Tid: Ungefär 18 timmar
Jag har som ovan nämnt aldrig prövat några droger tidigare. Har helt enkelt valt att ta avstånd från det livet då jag sedan jag var liten fått uppfattningen att det inte är något man vill ha att göra med.
Men sedan en tid tillbaka har jag börjat bli mer ifrågasättande, inte bara vad gäller droger utan överhuvudtaget. Och när man är ifrågasättande vill man så klart ta reda på saker och skaffa sig sin egen uppfattning. En av de saker jag börjat läsa mest om – och ifrågasätta - är droger och fastnade väldigt för hallucinogener, i synnerhet just LSD.
Det visade sig att jag har en kompis, vi kan kalla honom Benny, som delar det intresset och efter ett tags forskande bestämde vi oss: LSD får det bli.
Hur får man tag i det?
Ja, den frågan ställde vi oss ganska omgående, och det kanske är den största anledningen till varför vi väntat så länge. Nu ser jag i och för sig inte något negativt med att vänta då vi bägge hann läsa på en hel del och vi fick gått om tid till att bygga upp förväntningar.
Hur som helst så kom då äntligen en dag då vi genom diverse kontakter lyckades få tag i denna förbjudna men ack så spännande substans. Vid det laget hade jag hunnit läsa säkert 35-40 tripprapporter från FB och var därmed riktigt sugen.
Eftersom vi bor på olika orter kunde vi inte kasta oss in i den nya världen med ens men med lite planering hittade vi en helg som passade oss bägge och jag for iväg till honom för att göra min jungfrufärd i hallucinogenernas magiska värld.
Då vi läst att en tripp kan vara riktigt länge avsatte vi en hel fredag till ändamålet, ett mycket lyckat drag skulle det visa sig.
Vi började dagen med att inhandla lite nödvändiga saker, såsom käk till senare på kvällen, läsk, kritor och andra trippnödvändiga föremål.
Sedan kvällen innan hade vi en schysst playlist på datorn så nu var allt i sin ordning och det saknades bara en sista måltid innan vi lämnade det normala jordelivet för några timmar.
En pizza senare var det så dags för intaget. En lapp fick räcka…så länge.
Flight LSD001: Clear for take off
Trots nästan ett år av förberedelser, läsning, dokumentärtittande och fantiserande kändes det otroligt nervöst när jag väl lagt den lilla pappersbiten på tungan. Helt plötsligt började en massa tankar fara genom huvudet.
- Tänk om jag blir rädd snear som fan!
- Tänk om det inte funkar!
- Tänk om det inte är kul!
- Tänk om…
Och så fortsatte det en stund. Jag blev därför mycket lättad när min medresenär föreslog att vi skulle slå på en gammal klassiker när vi väntade på effekten. Så blev det och i DVD:n startades Aladdin.
En lagom underhållande film som flöt på precis som vanligt, Peter Jöback lät precis lika gay som han alltid gjort och Dan Ekborg var fantastisk som Anden.
Efter 1,5 timme var filmen slut men fortfarande ingen märkbar LSD-effekt. Det enda jag kände var något i bakhuvudet/nacken som hade börjat byggas upp. Det kan beskrivas lite som en rysning som inte vill ta fart. Dessutom slogs mitt språkcentrum ut, jag som normalt är något av en språkpolis tappade helt förmågan att formulera mig på begriplig svenska och stammade mest fram ihopsnickrade meningar.
Tyvärr ingen typisk LSD-effekt så långt ögat når, och nästan två timmar hade gått sedan intaget. Det var då vi insåg vilket fint väder det var och begav oss till närmaste skog.
Väl ute i skogen infann sig en ganska stark noja att någon skulle upptäcka oss och lägga märke till vårt märkliga beteende. Framförallt lägga märke till Benny som skrattade okontrollerat åt allting.
- Lustigt, tänkte jag, det är ingen effekt jag läst om.
Vid fyratiden, alltså tre timmar efter intag, kände jag mig fortfarande inte konstig, mest bakis på något mystiskt sätt. Benny skrattade obehindrat vidare.
Ytterliggare en stund senare insåg vi att skogen såg ut precis som vanligt, i alla fall tyckte jag det, och började sakta känna en form av besvikelse.
- Vad fan, är det en 30 år gammal pappersbit som är doppad i vatten vi fått tag på, tänkte jag.
Och efter lite resonerande om hur skogen såg ut drog vi oss tillbaka mot lägenheten för lite musiklyssnande.
Dude, your’e trippin
Väl hemma igen drog vi igång musiken som bestod av mycket Slagsmålsklubben och Daft Punk blandat med gamla rockklassiker samt annat elektroniskt. Musiken kompades visuellt av en annan Disneyklassiker, nämligen Fantasia som även utan droger är en mycket flummig film, men klart sevärd när man trippar.
Benny damp ner i sängen medan jag själv intog degarposition i soffan och tittade på filmen. Först nu när jag funnit mig tillrätta i musiken och börjat titta på filmen kunde jag verkligen slappna av och då kände jag att nåt är väldigt konstigt.
En bit in i filmen lutade jag huvudet bakåt och stirrade en stund i taket. Det var inte så tydligt, men visst fan bildades det någon sorts mönster i taket? Och det var inte så att man såg allt på en gång utan det byggdes successivt upp och jag började ganska omgående förstå att nu håller en viss syra på att spela ett spratt med min hjärna.
Benny påpekade att de flesta som besöker honom brukar se mönster i hans tak, men jag kunde ganska säkert, trots min brist på erfarenhet, säga att det inte var mönster av detta slag man brukar se i hans tak.
När Fantasia flummat klart och filmfönstret stängts ner fastnade vi bägge på hans bakgrundsbild. Bilden föreställer en stor svamp i nattmörkret som skimrar i månskenet. Jag var först övertygad om att han hade lagt in en mycket välgjord gifbild som bakgrund men det var verkligen en helt stilla jpeg. Fast nu var den inte så stilla, att säga att bilden fått liv är en rejäl underdrift och man kunde tydligt se hur hatten skimrade i ovan nämnda månljus och ibland kom även något moln och blockerade ljuset. Fantasin var med andra ord i full gång.
Efter att studerat bilden en ganska lång stund kom Benny med den briljanta idén att vi kunde titta på bilder för att se om samma effekter kunde återupplevas. Innan vi gjorde det resonerade vi lite om hur vi tyckte det var hittills. Bägge tyckte vi att det ändå var lite klent så vi läste snabbt på om halveringstid och tog därefter den andra lappen för att sedan återgå till vårat bildstuderande.
Passande nog hade han en mapp på sin dator innehållande cirka 600 bakgrundsbilder av liknande slag som svampbilden, men naturligtvis på andra motiv. Man kan sammanfatta det såhär: längesedan något så enkelt som att titta bilder sysselsatt mig under så långt tid. Jag minns särskilt en bild på ett par sköldpaddor som simmade under vattnet. Det kändes som att bilden på något sätt var oändligt djup, man bara hittade nya saker bortom själva motivet hela tiden.
Vid det här laget hade tidsuppfattningen helt slutat fungera så därför vet jag inte riktigt när jag gjorde vissa saker. Vi antecknade i och för sig ganska flitigt men då jag inte har dessa med mig nu kan jag tyvärr inte återge exakta klockslag.
Hur som helst, efter en lång stunds bildtittande gjorde jag det första av kvällens många toalettbesök. Det var en av de mest intensiva upplevelserna under kvällen. När jag ställt mig för att slå en båge fastnade mina ögon på tapeten, en helt vanlig tråkig badrumstapet vald av en tråkig hyresvärd, men just nu var den allt annat än vanlig. Jag såg först hur väggen ”fick ett andra lager” som liksom svävade ovanpå det tidigare. När jag kissat klart kunde jag inte riktigt slita blicken från tapeten och när jag stirrat i kanske fem minuter började jag sakta men säkert förstå vad jag såg. Det var samma slags mönster som jag tidigare skådat i taket, men mycket tydligare nu och allt kantades av mycket färgglada konturer där lila var en klart dominerande färg.
- Okej, jag är hög, konstaterade min hjärna riktigt.
Dock hade jag fortfarande inte riktigt listat ut vad det var för mönster jag såg, men det var tydligt att det var samma sorts mönster.
När jag vaknat ur min trans tog jag en titt i spegeln och om det var någon gång jag höll på att snea så var det då. Antagligen var inte hjärnan riktigt beredd på att se samma mönster i ansiktet på sin ägare och ännu mindre beredd på att pannan skulle börja forma sig till en stor boll. Jag drabbades av en kortare panik, gick snabbt ur badrummet och satte mig vid skärmen igen för att studera bilder. Då jag satt där kunde jag inte undgå att lägga ögonen på min arm och även nu infann sig paniken. Armen jag såg drabbades också av dessa mönster samtidigt som färger pulserade genom mina nu mycket tydliga vener och det annars knappt synliga håret jag har växande på min högra arm blev nu så tydligt att jag hur klart som helst kunde se det växa genom huden.
Jag hade dock bestämt mig för att inte drabbas av en snedtripp, framförallt inte när det nu äntligen blivit roligt. Jag gick således ut på balkongen, drog några djupa andetag och påminde mig själv om att det inte är på riktigt, det kommer sluta snart.
Efter att jag lugnat mig lite tvingade jag mig själv att åter ta en titt på armen och med stärkt självförtroende gick det hur bra som helst, nu var jag mer fascinerad än panikslagen.
