2008-04-10, 17:51
#1
Kön: Man
Ålder: 21
Drog: ~25mg 4-HO-MET
Vikt: 74kg
Tidigare erfarenheter: Cannabis, amfetamin, ecstacy, morfin
Inledning
Ända sedan jag gjorde min allra första efterlängtade drogdebut på lite fint gräs, så har jag längtat efter att få prova på hallucinogener. Jag har sedan barnsben tyckt att droger är mycket intressanta, och vilka droger kan vara mer intressanta än våra vänliga psykadelika?
Jag har alltid frågat alla mina kontakter och mina knarkande bekanta "om dem skulle kunna fixa fram lite svamp, LSD, kanske möjligtvis lite meskalin?" etcetera utan framgång. Jag har letat toppisar under rätt tid av året på rätt ställen, men dem gömmer sig hela tiden...
En dag för inte så länge sedan så bestämmde jag mig för att "hey, flashback verkar ju vara en schysst sida!", så jag blev medlem och klickade såklart direkt ner mig under "Flashback Forum > Droger > Hallucinogener". Där hittade jag något som hette 4-HO-MET. Mycket intressant drog tänkte jag, skall tydligen vara nästan precis som svamp, fast lite mer syntetiskt enligt vissa. Hmmmm...!
Efter att ha läst på mycket efter två dagar så bestämmde jag mig. Det här skall jag inta! Så fort som jag hade berättat allt jag kunde för min bäste vän om 4-HO-MET så bestämmde vi oss för att trippa tillsammans. Vi införskaffade oss direkt 100mg 4-HO-MET på ett billigt och mycket bekvämt vis...
Förberedelsen och intagandet
Jag kom över till min vän som hade all 4-HO-MET en onsdag eftermiddag. Det duggade lite ute och det störde mig. Jag ville helst ha jättefint väder utan massor av gråa moln om jag skall trippa. Menmen... Väl där så kommer jag säkert älska dem gråa molnen ändå tänkte jag... Jag träffade min vän, hädanefter kallad "Q", på vägen hem till honom och diskuterade trippandet. Det var hemma hos honom som trippandet skulle ske.
Vi kom hem till honom och kikade litegrann på hallucinogenen, städade litegrann, fixade till min trippvänliga musik från min mobil till hans dator och pratade om trippandet. Q hade inte egentligen tänkt sig att trippa den dagen, men han hade tiden och plötsligt hade han även viljan. Fint tänkte jag! Det här ska bli nice...
Q har inte alls lika stor erfarenhet av droger som mig, men han har dock provat på lite cannabis och amfetamin, och även han har tyckt att hallucinogener verkar vara dem mest intressanta drogerna.
Vi häller upp allt 100mg på en spegel och mäter utav brist på milligramvåg upp fyra stycken nästintill exakt lika stora högar. Jag var lite förvånad över att 100mg pulver faktiskt ändå kunde vara "så mycket". Jag trodde att det skulle se ut som mycket mindre, och vara mycket svårare att mäta upp med ögonmått.
Jag skyfflar ner två stycken utav högarna i två stycken separata glas med vatten, och resterande pulver i ett annat tomt glas som vi täcker över med plastfolie. Jag tänker inte försöka mig på att skyffla ner 50mg mystiskt och gudomligt pulver i en liten zippåse! Spill skulle innebära tårar.
Jag sätter på Angelic Particles (Buckminster Mix) från Hallucinogen in Dub skivan, vi skålar och dricker.
Trippandet
Jag förväntade mig effekt. Jag fick effekt. Q med. Båda massor!
Efter cirka 10 minuter så börjar dem första effekterna ge sig till känna. Vi börjar få svårt att uttrycka oss ordentligt när vi talar med varandra, och hela verkligheten har en lite lustig känsla. Jag går fram till datorn för att läsa litegrann på internet, och Q följer med. Plötsligt upptäcker vi att texten på skärmen faktiskt rör sig en smula! Ojojoj, nu kommer det äntligen! Allting börjar även långsamt att andas. Jag går och lägger mig på Qs säng, och han följer åter med. Till tonerna av Shpongle så sluter jag mina ögon och upplever ÄNTLIGEN fraktaler. Yes!! Haha!!
Q upplever även han fraktaler, och vi båda bara kastar ur oss några enstaka Oj! Yeah! Wow! Åååh! osv då och då. Jag öppnar mina ögon och ser att rummet har fler färger än vanligtvis, och att alla skuggor rör på sig. Perspektiven är lite vridna. Det är som om en del av min kropp kan befinna sig tre meter bort, någon del högt upp och en annan del långt ner. Jag känner att 4-HO-METet slår på väldigt fort, och på bara 2 minuter så kan effekterna ha dubblats, bara för att återigen ha fördubblats efter ytterligare 2 minuter. Nice! Vi båda känner oss lite sega i kroppen, men det går över efter några minuter.
Trots att jag mår mycket bra och inte nojjar ett dugg, så försöker jag ändå förklara för Q som även han mår mycket fint att vi inte kommer att bli galna och att det kommer gå över efter några timmar. Dels för att det helt enkelt bara kännssom en nyttig grej att göra och dels för att visa att "oh my gosh, I can feeeel it!" Q förstår och trippar vidare på sängen skrattandes. Det var inte det lättaste att förklara detta för Q. Jag inser att jag har mycket svårt att uttrycka och förklara mig. Även Q känner att det är så och det kommer för oss båda att vara en av dem mer påtagliga länslorna under hela våran tripp.
Om jag ska förklara för Q vad jag tycker om hans t.ex då mycket flummiga golv, så låter det ungefär såhär:
"Q, när jag... hmmm... TITTAR (som om jag hade glömt bort vad det heter) ner, ner, ner på... ditt golv! Så liksom... Jag ser saker! *fniss fniss* Färgerna, det är........................... så nice............"
Q nickar instämmande.
Under trippandet så kan jag inte typ avsluta mina meningar ordentligt. Det är som att när jag väl har börjat berätta något utav alla tusen grejer jag har att säga, så inser jag hur jag egentligen skulle kunna berätta det bättre samtidigt som mina andra tusen tankar byter plan och blir helt nya tusen nya tankar. Då försöker jag omformulera mig, men övervägar att berätta om något mycekt mycket coolare som jag precis kom på. Då måste jag börja om. Jag inser även att jag avbryter mig själv hela tiden trots att jag har så svårt att prata. Det här upprepas om och om igen några gånger på några få sekunder tills jag inser: Varför försöker jag ens berätta det här? Q förstår ju vad jag menar... Och börjar bara skratta. För att återigen upprepa loopen av tal och insikt några gånger till.
Fraktalerna blir fler, snurrar lite fortare och byter färg oftare, och vi har det bara allmänrt jävligt nice. Q flummar över vecken på min tröja och tycker att dem är jääääätteskarpa. Jag får plötsligt en idé! låt oss gå ut, ut i skogen.
Q håller med, men det tar ungefär en halvtimme innan vi väl kommer ut, eftersom vi fastnar i massor av härliga mönster hela tiden. Q har en tvättid som han faktiskt sköter under trippandet. Helt sjukt.
Vi vandrar upp mot skogen efter tvättstugan. I tvättstugan hände det mot all förmodan inget speciellt. Fraktaler och lustiga perspektiv såklart, men inget utöver det vanliga.
Skogen var inte så cool som jag trodde att den skulle vara. Inget speciellt faktiskt. Det tycker jag var lite tråkigt. Q hade dock kul.
Efter en stund så smyger vi oss tillbaka mot lägenheten, och stora mörka moln hänger över oss. Jag tycker det är skitcoolt, även utan droger så hade just den vägen vi gick med molnen över oss ha sett väldigt cool ut. Jag får en känsla av att domedagen är här och hoppas att det är så. Det vore ju ballt typ! Bakom oss så börjar folk helt random bara sådär helt plötsligt sjunga på en julsång under cirka 5 sekunder för att sedan skratta. Båda jag och Q hörde det, och insåg att det inte var en hallis. Det kändes jävligt skumt.
Innan vi går in så hittar vi en plats med tak och bänkar och vi sätter oss ner för att jag ska röka. Att röka kändes inte speciellt på något vis, tråkigt.
Jag har under den här tiden fått en väldigt speciell känsla över livet. jag är även normalt en käsnlomänniska, jag känner mycket. Inte känslor såsom sorg eller lycka, utan som om livet och verkligheten har många olika smaker och essenser. Här har jag nu en sådan smak på verkligheten som känns väldigt annorlunda. Så stark att jag nästan fysiskt kan ta på den. En speciell och unik variant av känslan att livet är meningslöst. Jag glömmer även nästan bort om jag och Q har tagit någon 4-HO-MET eller inte, och allt har en touch av accepterad dysterhet.
Så fort vi väl kommer tillbaka till Qs lägenhet så känns allt mycket bättre igen. Musik ur högtalare och torra ställen att lägga sig ner på. Nice!
Här har vi nu trippat i cirka 3 timmar och effekterna har börjat ebba bort. På en timme till så händer inte dirket något speciellt. Vi börjar nästan kunna diskutera helt normalt och efter att den timmen är slut så känner vi nästan inte av någonting alls. Pyttelite fraktaler och rörelser om man letar efter dem.
Jag och Q går till en mack och handlar lite grillchips, lösviktsgodis och pepsi för att sedan chilla lite framför en film som Q har lyckats missa. Ringer det en liten klocka om jag säger Fear and Loathing in Las Vegas? Kanske det?
Vi chillar framför filmen och diskuterar våran tripp. Ingen av oss har fått någon direkt religiös upplevelse, men vi har dock till 95% av trippen haft jävligt kul!
Bara vetskapen av att vi har ~50 mg kvar gör mig varm i kroppen.
Ingen av oss upplevde någon jobbig avtändning eller huvudvärk av något slag. Jag kunde dock inte sova på hela natten. Jag var iockförsig inte särskilt trött, men jag låg dock mina 4 timmar i sängen och bara blundade och försökte sova. Q hade inte alls svårt för att sova. Jag har hört att det kan vara svårt att sova efter att ha tagit svamp, och eftersom 4-HO-MET och psilocin är mycket mycket lika varandra i dess kemiska sammansattning och uppbyggnad kanske det har någonting med det att göra kanske?
Sammanfattning
Mycket fraktaler och saker som rör sig och andas, mycket färger och färgskiftningar, stora svårigheter i att uttrycka sig, konstiga perspektiv, konstiga tankar, lite seg i kroppen, inget illamående, inga bieeffekter eller avtändning, jävligt kul!
Ålder: 21
Drog: ~25mg 4-HO-MET
Vikt: 74kg
Tidigare erfarenheter: Cannabis, amfetamin, ecstacy, morfin
Inledning
Ända sedan jag gjorde min allra första efterlängtade drogdebut på lite fint gräs, så har jag längtat efter att få prova på hallucinogener. Jag har sedan barnsben tyckt att droger är mycket intressanta, och vilka droger kan vara mer intressanta än våra vänliga psykadelika?
Jag har alltid frågat alla mina kontakter och mina knarkande bekanta "om dem skulle kunna fixa fram lite svamp, LSD, kanske möjligtvis lite meskalin?" etcetera utan framgång. Jag har letat toppisar under rätt tid av året på rätt ställen, men dem gömmer sig hela tiden...
En dag för inte så länge sedan så bestämmde jag mig för att "hey, flashback verkar ju vara en schysst sida!", så jag blev medlem och klickade såklart direkt ner mig under "Flashback Forum > Droger > Hallucinogener". Där hittade jag något som hette 4-HO-MET. Mycket intressant drog tänkte jag, skall tydligen vara nästan precis som svamp, fast lite mer syntetiskt enligt vissa. Hmmmm...!
Efter att ha läst på mycket efter två dagar så bestämmde jag mig. Det här skall jag inta! Så fort som jag hade berättat allt jag kunde för min bäste vän om 4-HO-MET så bestämmde vi oss för att trippa tillsammans. Vi införskaffade oss direkt 100mg 4-HO-MET på ett billigt och mycket bekvämt vis...
Förberedelsen och intagandet
Jag kom över till min vän som hade all 4-HO-MET en onsdag eftermiddag. Det duggade lite ute och det störde mig. Jag ville helst ha jättefint väder utan massor av gråa moln om jag skall trippa. Menmen... Väl där så kommer jag säkert älska dem gråa molnen ändå tänkte jag... Jag träffade min vän, hädanefter kallad "Q", på vägen hem till honom och diskuterade trippandet. Det var hemma hos honom som trippandet skulle ske.
Vi kom hem till honom och kikade litegrann på hallucinogenen, städade litegrann, fixade till min trippvänliga musik från min mobil till hans dator och pratade om trippandet. Q hade inte egentligen tänkt sig att trippa den dagen, men han hade tiden och plötsligt hade han även viljan. Fint tänkte jag! Det här ska bli nice...
Q har inte alls lika stor erfarenhet av droger som mig, men han har dock provat på lite cannabis och amfetamin, och även han har tyckt att hallucinogener verkar vara dem mest intressanta drogerna.
Vi häller upp allt 100mg på en spegel och mäter utav brist på milligramvåg upp fyra stycken nästintill exakt lika stora högar. Jag var lite förvånad över att 100mg pulver faktiskt ändå kunde vara "så mycket". Jag trodde att det skulle se ut som mycket mindre, och vara mycket svårare att mäta upp med ögonmått.
Jag skyfflar ner två stycken utav högarna i två stycken separata glas med vatten, och resterande pulver i ett annat tomt glas som vi täcker över med plastfolie. Jag tänker inte försöka mig på att skyffla ner 50mg mystiskt och gudomligt pulver i en liten zippåse! Spill skulle innebära tårar.
Jag sätter på Angelic Particles (Buckminster Mix) från Hallucinogen in Dub skivan, vi skålar och dricker.
Trippandet
Jag förväntade mig effekt. Jag fick effekt. Q med. Båda massor!
Efter cirka 10 minuter så börjar dem första effekterna ge sig till känna. Vi börjar få svårt att uttrycka oss ordentligt när vi talar med varandra, och hela verkligheten har en lite lustig känsla. Jag går fram till datorn för att läsa litegrann på internet, och Q följer med. Plötsligt upptäcker vi att texten på skärmen faktiskt rör sig en smula! Ojojoj, nu kommer det äntligen! Allting börjar även långsamt att andas. Jag går och lägger mig på Qs säng, och han följer åter med. Till tonerna av Shpongle så sluter jag mina ögon och upplever ÄNTLIGEN fraktaler. Yes!! Haha!!
Q upplever även han fraktaler, och vi båda bara kastar ur oss några enstaka Oj! Yeah! Wow! Åååh! osv då och då. Jag öppnar mina ögon och ser att rummet har fler färger än vanligtvis, och att alla skuggor rör på sig. Perspektiven är lite vridna. Det är som om en del av min kropp kan befinna sig tre meter bort, någon del högt upp och en annan del långt ner. Jag känner att 4-HO-METet slår på väldigt fort, och på bara 2 minuter så kan effekterna ha dubblats, bara för att återigen ha fördubblats efter ytterligare 2 minuter. Nice! Vi båda känner oss lite sega i kroppen, men det går över efter några minuter.
Trots att jag mår mycket bra och inte nojjar ett dugg, så försöker jag ändå förklara för Q som även han mår mycket fint att vi inte kommer att bli galna och att det kommer gå över efter några timmar. Dels för att det helt enkelt bara kännssom en nyttig grej att göra och dels för att visa att "oh my gosh, I can feeeel it!" Q förstår och trippar vidare på sängen skrattandes. Det var inte det lättaste att förklara detta för Q. Jag inser att jag har mycket svårt att uttrycka och förklara mig. Även Q känner att det är så och det kommer för oss båda att vara en av dem mer påtagliga länslorna under hela våran tripp.
Om jag ska förklara för Q vad jag tycker om hans t.ex då mycket flummiga golv, så låter det ungefär såhär:
"Q, när jag... hmmm... TITTAR (som om jag hade glömt bort vad det heter) ner, ner, ner på... ditt golv! Så liksom... Jag ser saker! *fniss fniss* Färgerna, det är........................... så nice............"
Q nickar instämmande.
Under trippandet så kan jag inte typ avsluta mina meningar ordentligt. Det är som att när jag väl har börjat berätta något utav alla tusen grejer jag har att säga, så inser jag hur jag egentligen skulle kunna berätta det bättre samtidigt som mina andra tusen tankar byter plan och blir helt nya tusen nya tankar. Då försöker jag omformulera mig, men övervägar att berätta om något mycekt mycket coolare som jag precis kom på. Då måste jag börja om. Jag inser även att jag avbryter mig själv hela tiden trots att jag har så svårt att prata. Det här upprepas om och om igen några gånger på några få sekunder tills jag inser: Varför försöker jag ens berätta det här? Q förstår ju vad jag menar... Och börjar bara skratta. För att återigen upprepa loopen av tal och insikt några gånger till.
Fraktalerna blir fler, snurrar lite fortare och byter färg oftare, och vi har det bara allmänrt jävligt nice. Q flummar över vecken på min tröja och tycker att dem är jääääätteskarpa. Jag får plötsligt en idé! låt oss gå ut, ut i skogen.
Q håller med, men det tar ungefär en halvtimme innan vi väl kommer ut, eftersom vi fastnar i massor av härliga mönster hela tiden. Q har en tvättid som han faktiskt sköter under trippandet. Helt sjukt.
Vi vandrar upp mot skogen efter tvättstugan. I tvättstugan hände det mot all förmodan inget speciellt. Fraktaler och lustiga perspektiv såklart, men inget utöver det vanliga.
Skogen var inte så cool som jag trodde att den skulle vara. Inget speciellt faktiskt. Det tycker jag var lite tråkigt. Q hade dock kul.
Efter en stund så smyger vi oss tillbaka mot lägenheten, och stora mörka moln hänger över oss. Jag tycker det är skitcoolt, även utan droger så hade just den vägen vi gick med molnen över oss ha sett väldigt cool ut. Jag får en känsla av att domedagen är här och hoppas att det är så. Det vore ju ballt typ! Bakom oss så börjar folk helt random bara sådär helt plötsligt sjunga på en julsång under cirka 5 sekunder för att sedan skratta. Båda jag och Q hörde det, och insåg att det inte var en hallis. Det kändes jävligt skumt.
Innan vi går in så hittar vi en plats med tak och bänkar och vi sätter oss ner för att jag ska röka. Att röka kändes inte speciellt på något vis, tråkigt.
Jag har under den här tiden fått en väldigt speciell känsla över livet. jag är även normalt en käsnlomänniska, jag känner mycket. Inte känslor såsom sorg eller lycka, utan som om livet och verkligheten har många olika smaker och essenser. Här har jag nu en sådan smak på verkligheten som känns väldigt annorlunda. Så stark att jag nästan fysiskt kan ta på den. En speciell och unik variant av känslan att livet är meningslöst. Jag glömmer även nästan bort om jag och Q har tagit någon 4-HO-MET eller inte, och allt har en touch av accepterad dysterhet.
Så fort vi väl kommer tillbaka till Qs lägenhet så känns allt mycket bättre igen. Musik ur högtalare och torra ställen att lägga sig ner på. Nice!
Här har vi nu trippat i cirka 3 timmar och effekterna har börjat ebba bort. På en timme till så händer inte dirket något speciellt. Vi börjar nästan kunna diskutera helt normalt och efter att den timmen är slut så känner vi nästan inte av någonting alls. Pyttelite fraktaler och rörelser om man letar efter dem.
Jag och Q går till en mack och handlar lite grillchips, lösviktsgodis och pepsi för att sedan chilla lite framför en film som Q har lyckats missa. Ringer det en liten klocka om jag säger Fear and Loathing in Las Vegas? Kanske det?
Vi chillar framför filmen och diskuterar våran tripp. Ingen av oss har fått någon direkt religiös upplevelse, men vi har dock till 95% av trippen haft jävligt kul!
Bara vetskapen av att vi har ~50 mg kvar gör mig varm i kroppen.
Ingen av oss upplevde någon jobbig avtändning eller huvudvärk av något slag. Jag kunde dock inte sova på hela natten. Jag var iockförsig inte särskilt trött, men jag låg dock mina 4 timmar i sängen och bara blundade och försökte sova. Q hade inte alls svårt för att sova. Jag har hört att det kan vara svårt att sova efter att ha tagit svamp, och eftersom 4-HO-MET och psilocin är mycket mycket lika varandra i dess kemiska sammansattning och uppbyggnad kanske det har någonting med det att göra kanske?
Sammanfattning
Mycket fraktaler och saker som rör sig och andas, mycket färger och färgskiftningar, stora svårigheter i att uttrycka sig, konstiga perspektiv, konstiga tankar, lite seg i kroppen, inget illamående, inga bieeffekter eller avtändning, jävligt kul!
__________________
Senast redigerad av InTheDome 2008-04-10 kl. 17:55.
Senast redigerad av InTheDome 2008-04-10 kl. 17:55.
personligen tycker jag inte psykedelika är så bra att socialisera på under peaken men är skitskönt när effekterna börjar mattas av lite
