Varför ska lumpen vara så hård?

Alla jag känner som gått i tankarna kring lumpen har velat göra en sån tuff och hård utbildning som möjligt. Och jag ska inte sticka under stolen med att även jag har gått/går i tankarna kring jägarförbanden.
Är det mystiken kring det, utmaningen eller privilegiet att tillhöra ett elitförband som lockar? Varför känner många grabbar ett sådant behov, är det för att bevisa för sig själv eller för andra att man duger till och kan prestera utöver det vanliga?

Ni som gjort militärtjänstgöring på ett jägarförband: Varför sökte ni er dit, var det som ni förväntade er? Känner ni i efterhand att ni fann det ni sökte?

Och till er som hade flickvän under den här tiden, var det värt det? Säkert många som förlorat sin käraste pga utbildningen.

Det är bara 11 månaders av ens liv som går till spillo. Om man nu väljer att göra en sak i 11 månader så varför göra det halvdant? Ungefär så jag tänkte när jag var 18. Nöjd idag över tjänsten jag hade 2006.

Jag ville ha en så bra militärutbildning som möjligt, och hade bekanta som gjort den där tidigare.

Nej, det var inte alls som jag förväntade mig, mycket mera hjärndött.

Delvis,vissa saker var bra, men jag gjorde misstaget att tro att kunskap var överordnat förmågan att lyda blint utan att ifrågasätta., jag hade velat LÄRA mig mer...jag kan iofs förstå syftet med att få folk att inte tänka själva på ett ställe som förväntar sig att man skall storma ut ur landstigningsbåtar....kräver inte så mycket mer.
Det som var absolut sämst var de kollektiva bestraffningarna, eftersom det resulterade i att dom som gav max från början blev utmattade eftersom dom ändå fick straffet för dom andras misslyckande, även om om själva egentligen lyckats med sina uppgifter....efter ett tag så inser man att man inte behöver bry sig om att prestera sitt bästa för det tjänar intet till...det är ingen vidare metodik.

Dom bra sakerna kunde man precis lika gärna ha lärt sig på ett vanligt infanteriförband.

Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag sökt till FJS istället.

Jag ska inte vara jägare och har inte varit det men jag kan se poängen av 11 månaders av skitgöra för en livstid av skryt i bastun.

Det är ju en utmaning som allt annat. Inte hade jag velat sitta i nån kur som vaktsoldat och käka chips i alla fall. En del vill ha utmanande värnplikt/jobb/fritid/studier/mm medans en del trivs med att jobba på ICA, titta på film och göra lumpen på S1 eller helst inte alls.

Själv så ville jag vara i naturen på utbildningen och känna att jag gjort något riktigt varje dag jag somnade. Jag går hellre upp på ett berg på semestern än ligger på en strand.

Låg iofs prickskytt på span i norra sverige då jag inte kom in på FJS vid andra mönstringen. Menmen.. Jag hade det ganska kul ändå!

Om det nu är utmaningen och utbildningen varför sökte man då inte den i ett tidigare skede? Varför välja en slapp gymnasieutbildning istället för t.ex. Naturvetenskapliga linjen?
Jag syftar i ovannämnda text framförallt på mig själv men det innefattar säkert fler. Jag valde en kanske inte jätteslapp gymnasial utbildning men absolut inte det mest krävande. Men nu plötsligt vill man testa sig själv och vad man går för men även för att få en bra utbildning.

"Ska man väl lägga ner 3 år av sitt liv så kan man ju lika gärna göra det ordentligt"

Vill inte göra det här till en gymnasietråd utan var bara en liten tanke!

En del kanske gillar att vara bäst helt enkelt.

Själv var jag aldrig speciellt intresserad av att bajsa i påse och ligga ute i massa minus utan att ha något att äta, det kan jag fan göra i skogen här bredvid huset om jag nu skulle få något trängande behov av det!

Jag sökte tjänster som är lite mer mentalt ansträngande, och idag ligger jag inne som amröjare. Skulle aldrig byta det för att få chansen att skryta om fältveckor, med lite tur får jag chansen att skryta om AG90 istället.

OnT: ska man göra lumpen så kan man fan göra det ordentligt med, att rycka i dörrar och kolla folks leg i 11 månader, ger inte så jävla mycket. Samma sak med att köra lastbil kanske - beroende på vad man uppskattar och värderar.

Jag har lite olika teorier om ursprungsfråkan, felaktig bild av lumpen pga krigsfilmer eller manlig fåfänga gällandes att alltid vara tuffast? Jag har ingen aning.

Valde att göra lumpen på ett stridsfordon eftersom det var dyrt, exlusivt, skitigt, maffigt, once in a life.

Ligger nog mycket i det. Tror att många (inkl undertecknad) av de som sökte och antogs till de lite "hårdare" tjänsterna hade en tanke om att "ska man göra lumpen så ska man göra den ordentligt" eller nåt liknande.

Många av de som söker till jägarförband är ju oftast redan innan väldigt bra inom någon sport eller åtminstone tränar mycket - dvs man är lite av en tävlingsmänniska och vill se hur mkt man klarar av.

Valde bevakning strategiskt, pliktverket sa att chansen att komma in var störst. Visst, hade gärna tagit nått hårdare istället, men nu, när ALLA mina kompisar som valde roligare grejer fått sina befattningar indragna känns det inte så dumt längre.

Men som sagt, hade jag varit garanterad en hårdare tjänst hade jag tagit den.

All heder åt de som fixat utbildningen på jägarförbanden.
Hittills kan jag alltså konstatera att man söker sig dit för att pressa sig och för att man vill göra lumpen ordentligt om man väl ska göra den.

Men fortfarande återstår om tiden väl där var som ni förväntat er och om ni i efterhand känner att ni fann det ni sökte i lumpen?
Den viktigaste frågan för mig är Var det värt det i efterhand och kanske speciellt var det värt det i efterhand för er som hade flickvän under tiden och kanske förlorade denna på kuppen?