Är tvångsdop av icke-kristna giltligt?

Eftersom dopet inviger kristna i Guds folk, och eftersom barn döps (som inte kan ha någon egen åsikt kring dopet), borde väl tvångsdop betraktas som giltligt?

Jag har för mig att kyrkan under t.ex. inkvisationen och paganutrotningen bestämde sig för att tvångsdop inte skulle fungera.

Dopet är inget trolleri. Betraktar den tvångsdöpte det som ett giltigt dop bör andra göra det också.. Annars inte.

Det skulle ju annars vara möjligt att smygdöpa folk när de sov, eller på bussen..

Alla dop är väl giltiga till dess du själv anser nått annat då det är du som döps in i en gemenskap eller åtminstone döps till ett namn. Så eventuell giltighet eller ej är enligt mig relativt diskuterbar i de flesta fall

Eller är när man i håller svärdet mot hedningens hals och väser "gud vill det", men småbarnen kanske skulle tycka det var läskigt?

Ja, förmodligen. Gör man det på ett lugnt och sansat sätt och med vän röst så bör det nog inte vara så läskigt..

Jag menar vem vill inte ha svärd på sina barns dop..

Barndopet har ingenting med frälsning eller att komma närmare Gud att göra, det dopet som är giltigt är vuxendopet då en person som är vuxen nog att ta ett eget beslut om sitt liv och hur han/hon vill leva det.

Vuxendopet symboliserar att man tvättas ren och lämnar sitt gamla liv på botten och begraver det och härmed lever för Gud. ett sådant beslut kan inte ett barn ta.

Hur kommer det då att barnadopet gäller vid konfirmationen om det inte är giltligt?

Det är något som svenska kyrkan har hittat på, har ingen biblisk bakgrund alls. det är traditioner och seder endast tar upp barnet som medlem i svenska kyrkan, detta trots att barnet inte har valt det själv, det har ingen biblisk grund alls. om ett barn dör kommer det till himmelen i vilket fall då det inte har syndat, dopet är inte nödvändigt då det begraver den gamla syndfulla naturen, en natur ett barn inte har.

Dop som sker i enlighet med Jesu befallning är väl alltid giltiga?

Den som TROR och blir döpt skall bli fräls, att döpa sig utan tro är som att ta sig ett bad. att tvångsdöpas är som att tvingas duscha i kallvatten, man blir inte ren och man har ingen nytta av det.

Nej barndopets rötter går tillbaka ännu längre än så som ni strax ska få se


Låna och läs gärna boken Handbok i liturgik av Karl-Gunnar Ellversson där man förklarar tex bakgrunden till dopet.

Eftersom ni inte har den ska jag nu citera lite från den om dopet på sid 177:

"Från slutet av 100-talet och främst under 200-talet fick vägen in i kyrkan allt fastare former i de olika delarna av den växande kristenheten. Framåt slutet av 200-talet kan vi urskilja ett sk katekumenat, som ofta pågick i 2-3 år"

Kommentar:Katekumenatet var en undervisning om den kristna läran och avslutades med ett dop på påskdagsnatten av biskopen.

"I den tidiga kyrkan var främst Jesu eget dop förebild och mönster för det kristna dopet. Som Jesus vid dopet i Jordan invigdes till sin livsgärning och mottog den heliga Anden,så föds människan, menade de första kristna, i dopet till ett nytt liv i Kristus"

"På 300-400 talet försvagades sambandet mellan det kristna dopet och Jesu dop i Jordan, då Jesus smordes med den helige Anden och proklamerades som Guds son. I stället började dopet som förening med Jesu död enligt Romarbrevet 6 att betonas mer. Detta framgår såväl av förkunnelse och katekes som av liturgierna. Det som bidrog till att dopet miste sin ursprungliga karaktär av att skänka Anden och istället primärt kom att ses som rening (död) från synden, torde, förutom rädslan för montanismen, ha varit att barndopet snart blev det enda sättet"

Kommentar: Det var alltså redan på 300-talet som man införde barndopet i kyrkan.

Jag citerar lite vidare från sidan 180:

"År 381 blev kristendomen slutligen den enda tillåtna religionen i det stora romarriket. Kyrkan blev statskyrka. detta kom att påverka kyrkans dop.
När det gällde initiationen för vuxna försvagades katekumaenatets dynamik. Dop av barn blev obligatoriskt, vilket medförde att katekumenatet som en process och en väg in i kyrkan småningom upphörde. Den andra märbara förändringen när det gäller dopet är teologisk. Under 300-talet pågick Augustinus strid med Pelagius om människans fria vilja och syndens makt. Denna strid ledde fram till att Augustinus lära om arvssynden, original sin, började prägla kyrkans dopteologi. Även dopliturgin kom att påverkas av arvssyndsläran."

Kommentar: Som ni kan se så blev barndopet obligatoriskt på 300-talet eftersom man bla ansåg att själva dophandlingen var viktigare är tron på Jesus Kristus och det hade bla med Augustinus tankar om arvssynden att göra. Jag ska kanske även påpeka at inan Augustinus tankar om arvvsynden så döpten inga spädbarn utan de var ungefär mellan 2-3 år gamla när barnen döptes. Efer augustinus tankar om arvsynden började man alltså döpa spädbarn eftersom man ansåg att det var nödvändit för frälsningen, därför blev det allt vanligare med nöddop vilket blir vanligt på 400-talet

Varför blev det då så här undrar ni, jo som jag skrev så ansåg man att det är själva dophandlingen som frälser och därför var man tvungen att döpa sig så fort som möjligt eftersom alla hade ju del av arvssynden enligt Augustinus. Författaren av boken berättar vidare om förskjutningen teologiskt när det gäller dopet ända fram till våra dagar pga detta men det är bättre om ni läser om det själva i boken eller någon historiebok.


Troligtvis var väl egentligen den främsta orsaken till att man började döpa spädbarnen att barnadödligheten var hög under den här tiden och att man inte vågade riskera att ondskans makter fick klorna i det lilla barnet om det skulle råka dö och därför döpte man det lilla barnet inom någon vecka eller så.

Det finns en bok som heter något typ myter, riter och ritualer i religionshistorien. Jag har lånat den förut och den är en bra bok som berättar mer lättförståeligt om olika riter osv inom alla världens religioner inklusive judendom, kristendom och islam och som jag rekommenderar alla att läsa och finns på närmaste bibliotek.

Ni kan läsa mer här om dopet : http://sv.wikipedia.org/wiki/Dop