Färgers brytning?

Vitt ljus består som alla(de flesta) vet av alla olika slags färger, och om man låter det vita ljuset gå igenom ett gitter så bryts de olika färgerna olika mycket? min fråga är alltså vilka färger bryts mest respektive minst och varför?
Tacksam för svar

Eh va?
Ljus är ett KONTINUERLIGT spektrum av våglängder. That's right, VÅGLÄNGDER. Det innebär att olika våglängd, olika färg. Med andra ord, färger har aldrig skarpa gränser.
http://www.windows.ucar.edu/physical..._waves_big.jpg
Det är bara vi människor som vill organisera det hela genom att kalla vissa frekvenser för röd, och andra för blå, när det egentligen enligt naturen är lika stor skillnad mellan grön och grön som mellan gul och orange.
Med andra ord, varför en del färger tar "mycket" plats i spektrumet beror bara på våra hjärnor och evolution. Förmodligen är vissa våglängder viktigare att separera igen än andra, och därmed större färgrikedom.
Vi människor uppfattar cirka 380nm (< 380nm ultraviolett, osynligt) till 750nm (> 750nm infrarött, osynligt) av den elektromagnetiska strålningen.

Så den här frågan har ingenting med fysik och göra, utan allt med psykologi.

Men det beror ju lite på vart ljuset kommer ifrån också. Du förutsätter ett kontinuerligt spektrum men det som vi ser som vitt ljus behöver inte nödvändigtvis vara helt kontinuerligt. Solljus saknar ju vissa frekvenser och olika typer av lampor strålar ut lite allt möjligt beroende på typ.

Jo men vad har det med saken att göra?
Det jag uppfattade ur TS frågeställning var att han trodde att färger var någonting statiskt som bröts olika mycket, och därmed försökte jag bara rätta han.
Men menar TS någonting annat får han ju gärna utveckla och förklara frågeställningen lite tydligare.

Det var inte menat som direkt kritik mot dig för jag utgår från att du redan vet det. Ville mer utveckla lite för TS.

Det finns (åtminstone) tre olika mekanismer varmed man kan bryta ljus till ett spektra av dess ingående färgkomponenter;

Med ett prisma. Där utnyttjar man att utbredningshastigheten i glaset är något frekvens(=färg)beroende, och efterom brytningsvinkeln är en funktion av förhållandet mellan brytningsindex hos de två medierna (i detta fall luft-glas) blir också brytningsvinkeln varierande med färgen.
Se här, under "frekvensberoende" http://sv.wikipedia.org/wiki/Brytningsindex
Detta är ett otyg inom optik då linser bryter olika färger olika mycket. Man kompenserar det med olika linser av olika glastyper så systemet blir så neutralt som möjligt.

Det andra sättet är med ett gitter. Det består av en massa mycket smala spalter som ljuset tar sig igenom. Då spalterna är i storleksordningen några tiotals ljusvåglängder uppstår så kallad diffraktion på baksidan; ljuset sprider sig på baksidan ungefär som när man håller ett finger för en vattenkrans öppning. På baksidan uppstår så interferens mellan alla dessa spridda fotoner, och utsläckning och förstärkning uppstår , allt beroende på avstånd och våglängd (=färg). http://sv.wikipedia.org/wiki/Diffraktion

Det tredje jag kommer på är interferens i tunna skikt. Det är det som gör att en såpbubbla skimrar i olika färger, eller en oljefilm på vatten.
Om en inkommande ljusstråle träffar ett skikt som är i storleksordningen en ljusvåglängd tjockt, kommer en del av ljuset att reflekteras på skiktets yta. En annan del passerar skiktet och reflekteras på dess andra begränsningsyta, och studsar är samma håll som den förra. Beroende på skiktets tjocklek uppstår då en samverkan i dessa två vågor vid en viss våglängd (=färg) och det skimrar då i blått ex. vis.