2008-04-01, 21:13
#1
Lördag och jag har ingenting att göra!
Ringer en polare och hör vad han har för sig men när jag får höra att han skall hem till familjen tätnar sig molnen.
Kommer på att jag fortfarande har jag drygt ett halvt gram 4-fluoroamfetamin samt en påse mephedrone kvar. Ringer en polare och hör om han är intresserad och då han aldrig provat 4-fluoroamfetamin blir det ett solklart yes!
Eftersom han bor några mil bort och turken på hörnet snart stänger sticker jag iväg och köper ett sexpack folkisar och lite grillchips. Tänker att det är likabra att ladda upp eftersom natten kommer bli sen.
2 timmar senare ringer klockan på min dörr och Kalle som vi kan kalla honom knallar in. Till min inte speciellt stora förvåning medbringar han sig ytterligare folköl och även lite smågodis. Perfekt tänker jag! Nu blir det åka av.
Vi tänker att eftersom klockan redan är eftermiddag så är det lika bra att köra igång direkt då 4-FMP sitter i ca 10-12 timmar. Eftersom min polare aldrig har provat drogen i fråga men har lite erfarenhet av centralstimulantia sedan tidigare så kommer vi övreens om att 120 mg är en bra dos. Själv tar jag lite mer eftersom jag känner att det är lika bra att köra hårt en lördagskväll som detta!
Vi löser upp våran dos i varsitt glas apelsinjuice och sväljer. Smakar lite beskare än vanligt men inte speciellt farligt. Chipspåsen öppnas och vi tar varsinn folkis och sätter oss i soffan för att invänta effekterna. Jag berättar lite om hur 4-fluoroamfetamin fungerar och stämningen är hög. Min polare berättar att det är klubb på gång och frågar om jag vill haka på. Svarar att vi får se hur läget utvecklar sig men att det förhoppningsvis kommer vara svårt att sitta still och lite aktivitet skulle kännas skönt!
En timme senare börjar vi båda känna oss lite pirriga när det börjar slå på. Kalle har dämpat nervositeten med några folköl och känner sig nu på topp. Jag börjar bli lite hungrig och tänker att det är lika bra att få i sig något innan det är försent och kör igång en laddning varma mackor med ost och skinka på. Kalle är inte den som tackar nej. När väl mackorna är klara tar det emot lite att få i sig dom men det går till slut. Smakar gott men lite träigt. Folkölen rinner ner i takt med att 4-FMP'n börjar ta över. Teven släcks till fördel för stereon och när klockan närmar sig 19 känner både Kalle och jag att det är dags att ta en promenad. Eftersom det börjar bli sent så bestämmer vi att gå ut men att inte gå hem emellanåt och vi promenerar i mörkret genom Slottsparken och tar oss slutligen in mot centrum.
När vi väl kommer fram är vi båda törstiga och varsinn stor stark glider ner i strupen perfekt. Bättre än såhär kan det inte bli. Klubben öppnar inte förrens om 2 timmar så blir det inte bara 1 öl utan 4 5 stycken men FMP'n hindrar alkoholen från att ta över helt. När vi väl kommer iväg tar ciggen slut och vi går förbi en koisk och fyller på. Framme vid klubben visar det sig vara kö och varken jag eller Kalle känner för att stå och hänga i en timme så vi beslutar att dra tillbaks till krogen. Men krogen visar sig att inte vara speciellt kul när man har rastlösa fötter och det spelas Schlager på stereon. Humöret är fortfarande på topp och vi bestämmer oss för att dra tillbaks hem till mig och lira lite Xbox.
Promenaden ger oss luft under vingarna och nya krafter och när vi stiger innanför dörren hemma känns det som om man har kommit till den blå lagunen, en fristad befriad från omvärldens bekymmer! 10 minuter senare och Burnout går i ultrarapid! Ingen förstår någonting men kul är det! Jag tror jag vinner men är inte riktigt säker. Adrenalinet pumpar och efter 1 timmes gapande inser vi att det är dags att lugna oss lite för grannarnas skull. Vi fokuserar istället på kylskåpet och upptäcker att folkölen är slut. Eftersom klockan börjar närma sig 2 på natten funderar vi frenetiskt på om det finns någon koisk i närheten som fortfarande har öppet. Det får bli Statoil knappt 2 km bort. Promenaden gör oss gott igen och trots att det är i Januari så känns kylan inte så påtaglig. Molnfritt på himlen och stjärnorna lyser vackert och promenaden blir en tur i filosofins värld.
När vi kommer hem igen inser vi att vi kanske gick långsammare än vi trodde för klockan har hunnit slå fyra. Hela grannområdet är tyst som musen och vi får anstränga oss för att inte vara för högljudda. Ingen av oss är tillräckligt trötta för att sova ännu men det känns väldigt skönt att bara få slå sig ner i soffan och zappa mellan kanalerna. Munnarna går varma och det var längesedan jag kände att jag kunde prata ut ordentligt med Kalle och jag inser att jag har saknat hans närvaro det senaste. Nu när alla har slutat skolan och hittat sina jobb finns det helt enkelt inte lika mycket tid över för att träffa varandra och vi inser båda att råtthjulet tar mer tid än vi önskar.
En timme senare börjar alkoholtröttheten ta över i takt med att 4-FMP'n går och lägger sig. Kalle inser att han inte kommer kunna ta sig hem utan att betala dyrt för en taxi så vi går till vindsförrådet och plockar ner en madrass. Mer än så orkar vi inte göra och en filt får duga som täcke. Någon halvtimme somnar vi båda framför teven mycket nöjda med hur kvällen har varit....
Ringer en polare och hör vad han har för sig men när jag får höra att han skall hem till familjen tätnar sig molnen.
Kommer på att jag fortfarande har jag drygt ett halvt gram 4-fluoroamfetamin samt en påse mephedrone kvar. Ringer en polare och hör om han är intresserad och då han aldrig provat 4-fluoroamfetamin blir det ett solklart yes!
Eftersom han bor några mil bort och turken på hörnet snart stänger sticker jag iväg och köper ett sexpack folkisar och lite grillchips. Tänker att det är likabra att ladda upp eftersom natten kommer bli sen.
2 timmar senare ringer klockan på min dörr och Kalle som vi kan kalla honom knallar in. Till min inte speciellt stora förvåning medbringar han sig ytterligare folköl och även lite smågodis. Perfekt tänker jag! Nu blir det åka av.
Vi tänker att eftersom klockan redan är eftermiddag så är det lika bra att köra igång direkt då 4-FMP sitter i ca 10-12 timmar. Eftersom min polare aldrig har provat drogen i fråga men har lite erfarenhet av centralstimulantia sedan tidigare så kommer vi övreens om att 120 mg är en bra dos. Själv tar jag lite mer eftersom jag känner att det är lika bra att köra hårt en lördagskväll som detta!
Vi löser upp våran dos i varsitt glas apelsinjuice och sväljer. Smakar lite beskare än vanligt men inte speciellt farligt. Chipspåsen öppnas och vi tar varsinn folkis och sätter oss i soffan för att invänta effekterna. Jag berättar lite om hur 4-fluoroamfetamin fungerar och stämningen är hög. Min polare berättar att det är klubb på gång och frågar om jag vill haka på. Svarar att vi får se hur läget utvecklar sig men att det förhoppningsvis kommer vara svårt att sitta still och lite aktivitet skulle kännas skönt!
En timme senare börjar vi båda känna oss lite pirriga när det börjar slå på. Kalle har dämpat nervositeten med några folköl och känner sig nu på topp. Jag börjar bli lite hungrig och tänker att det är lika bra att få i sig något innan det är försent och kör igång en laddning varma mackor med ost och skinka på. Kalle är inte den som tackar nej. När väl mackorna är klara tar det emot lite att få i sig dom men det går till slut. Smakar gott men lite träigt. Folkölen rinner ner i takt med att 4-FMP'n börjar ta över. Teven släcks till fördel för stereon och när klockan närmar sig 19 känner både Kalle och jag att det är dags att ta en promenad. Eftersom det börjar bli sent så bestämmer vi att gå ut men att inte gå hem emellanåt och vi promenerar i mörkret genom Slottsparken och tar oss slutligen in mot centrum.
När vi väl kommer fram är vi båda törstiga och varsinn stor stark glider ner i strupen perfekt. Bättre än såhär kan det inte bli. Klubben öppnar inte förrens om 2 timmar så blir det inte bara 1 öl utan 4 5 stycken men FMP'n hindrar alkoholen från att ta över helt. När vi väl kommer iväg tar ciggen slut och vi går förbi en koisk och fyller på. Framme vid klubben visar det sig vara kö och varken jag eller Kalle känner för att stå och hänga i en timme så vi beslutar att dra tillbaks till krogen. Men krogen visar sig att inte vara speciellt kul när man har rastlösa fötter och det spelas Schlager på stereon. Humöret är fortfarande på topp och vi bestämmer oss för att dra tillbaks hem till mig och lira lite Xbox.
Promenaden ger oss luft under vingarna och nya krafter och när vi stiger innanför dörren hemma känns det som om man har kommit till den blå lagunen, en fristad befriad från omvärldens bekymmer! 10 minuter senare och Burnout går i ultrarapid! Ingen förstår någonting men kul är det! Jag tror jag vinner men är inte riktigt säker. Adrenalinet pumpar och efter 1 timmes gapande inser vi att det är dags att lugna oss lite för grannarnas skull. Vi fokuserar istället på kylskåpet och upptäcker att folkölen är slut. Eftersom klockan börjar närma sig 2 på natten funderar vi frenetiskt på om det finns någon koisk i närheten som fortfarande har öppet. Det får bli Statoil knappt 2 km bort. Promenaden gör oss gott igen och trots att det är i Januari så känns kylan inte så påtaglig. Molnfritt på himlen och stjärnorna lyser vackert och promenaden blir en tur i filosofins värld.
När vi kommer hem igen inser vi att vi kanske gick långsammare än vi trodde för klockan har hunnit slå fyra. Hela grannområdet är tyst som musen och vi får anstränga oss för att inte vara för högljudda. Ingen av oss är tillräckligt trötta för att sova ännu men det känns väldigt skönt att bara få slå sig ner i soffan och zappa mellan kanalerna. Munnarna går varma och det var längesedan jag kände att jag kunde prata ut ordentligt med Kalle och jag inser att jag har saknat hans närvaro det senaste. Nu när alla har slutat skolan och hittat sina jobb finns det helt enkelt inte lika mycket tid över för att träffa varandra och vi inser båda att råtthjulet tar mer tid än vi önskar.
En timme senare börjar alkoholtröttheten ta över i takt med att 4-FMP'n går och lägger sig. Kalle inser att han inte kommer kunna ta sig hem utan att betala dyrt för en taxi så vi går till vindsförrådet och plockar ner en madrass. Mer än så orkar vi inte göra och en filt får duga som täcke. Någon halvtimme somnar vi båda framför teven mycket nöjda med hur kvällen har varit....
