John Steinbeck

Läste precis ut denna. Inte en av hans bästa men jag tycker att den är ganska roligt skriven ändå. De bisarrt artiga dialogerna mellan ockuperade och ockupanter känns som något Kafka kunde ha skrivit. Liksom i Kafkas böcker är historien inte mycket att hänga i granen, men man måste komma ihåg i vilket sammanhang boken skrevs och att den spreds som "undergroundlitteratur" i det av tredje riket ockuperade Europa. Rätt häftigt ändå tycker jag.

Gillar också hur han framställer de ockuperande soldaterna och officerarna som människor i första hand varav de flest längtade efter värme, mat och kvinnor (och modelljärnvägar) liksom alla andra.

Jo uppenbarligen är det så. Steinbeck beskriver hur vi människor i generation efter generation upprepar detta mönster.

Fantastisk bok tycker jag. Sannerligen en "stor" roman och jag kan förstå om denna bok starkt bidrog till att han fick nobelpriset. Steinbeck skriver "finkulturella" böcker som samtidigt är lättillgängliga för de läsare som vanligtvis mest läser "lättare" litteratur (jag räknar mig själv till denna skara). Underbara personporträtt. Cathy/Kate är en karaktär som lämnar mig illa berörd. Ren ondska. Samtidigt många genuint goda karaktärer som Samuel och Lee.

Har tidigare bara läst Of Mice and Men (i 9an dock) av Steinbeck och är på gång med The Pearl som en mellanbok. Således enbart läst honom på engelska.

Har nu äntligen tagit mig tiden att läsa Grapes of Wrath (Vredens druvor). Riktigt bra bok om än något för lång. De första 300 sidorna satt jag som trollbunden. Sedan kom en liten "dipp" där historien kändes långrandig (samma evinnerliga problem med pengar, mat, bensin och sovplats) för att i slutet lyfta rejält igen. Sista 150 sidorna sträckläste jag i princip. Om Steinbeck hade skalat bort 20-25 procent så hade det varit en perfekt bok. Fast vad vet jag, kanske hade jag då inte upplevt slutet som lika starkt som jag gjorde nu?

Vanliga människor blir till starka karaktärer i denna bok. Man lever verkligen tillsammans med familjen när ma läser. Tycker även att det är ett intressant historiskt dokument. Det är nästan ofattbart att hur många fattiga det fanns i USA på 30-talet när man jämför mot hur välmående landet var bara 20 år senare.

Läste Det stora kalaset för några månader sen, fastnade och brände av Möss och människor samt Riddarna kring Dannys bord i samma veva.
Det känns som om Det stora kalaset och Riddarna kring Dannys bord är lite samma bok, som om Riddarna är fröet till det som 10 år senare blev Kalaset..
Eller är jag ute och cyklar?

Gen-lyssnar grapes of wrath, 20 år senare.

Fortfarande genial. Förstår den bättre idag.

Jag undrar vad de stora författarna har för iq. Känns lite som om du har under 120-130 dont aply.