Göra lumpen som sjukvårdsgruppchef?

Hejsan, jag ska in och mönstra någon gång i framtiden. Det som jag är mest sugen på är sjukvårdsgruppchef dels för att jag är intresserad av medicin och gärna skulle vilja få ledarskapsutbildningen som man får.

Jag läste dock några skräckexempel där det knappt fanns några befattningar som man läst om på lumpen.nu så jag tänkte höra om någon av er gjort lumpen som sjukvårdare. Förstår att det är en relativt lökig utbildning och det känns lite drygt eftersom att jag inte skulle palla att sitta och inte ha något att göra. Så jag antar att frågorna jag vill ha besvarade är:

1. Finns det någon sjukvårdsgruppchef på FB som har lust att dela med sig om hur det var, eller det kan vara även vanlig sjukvårdare eller plutonsbefäl, så länge jag får lite insikt.

2. Ifall det inte skulle finnas en sådan utbildning, vad borde jag då välja för att jag ska känna att jag faktiskt tycker att det är kul. Det ska helst ha med medicin att göra, som sagt, för jag funderar på att läsa till läkare längre fram i livet.

De plutsjv jag talade med under lumpen (tidigt 90-tal) hade det för jävligt, inte det minsta lökigt. Utbildningen gick förutom sjukvårdsdelen ut på att gå och släpa tunga saker under långa tider och sträckor i skogen. De önskade att de hade valt att få lata sig i en stridande befattning istället.

Ang. sjukvårdsgruppchefer och läkarutbildning; det senare har jag erfarenhet av men inte det första. Du har ingen nytta av militär sjukvårdsutbildning som medstud (men möjligen om du tänkte satsa på att bli undersköterska). Det ses inte heller som meriterande (fast numera har väl alla universitet intervjubaserad antagning till läkeriet så då kan man väl svamla litet och hoppas på det bästa). Mitt råd är att satsa på medicinintresset senare i livet, och istället göra vad man skall göra i lumpen: Ha kul med pangpang! Det är en chans som inte återkommer för de flesta, dumt att kasta bort den möjligheten på saker man kan syssla med när som helst.

Medicinen kan du pyssla med senare under trevligare, mer lärorika och bättre betalda förhållanden. Vill du nödvändigtvis lappa ihop negrer i fjärran land eller skriva intyg åt simulanter på svenska regementen kan du söka till till MedOHS efter lump och läkeri.

Raderade lite OT.
Åldern för när man mönstrar kan ni diskutera i trådar som rör just mönstring.

/Mod

----------------------------------------------

Om du vill bli sjukvårdare i lumpen så sikta på att bli det på tex. en spaningspluton.
Isf kommer du ha skoj även om du skulle ångra dig.
Sjukvårdsutbildningen de får är säkert bra, men att springa och fylla i skadekort på "skadade" simulanter kan jag tänka mig är ungefär lika roligt som det låter.
Men det är klart - har du ett intresse för det så ska du självklart sikta på en sådan befattning.

Får man inte praktisera i en ambulans när man gör något sånt där i lumpen ?
Alltså en riktig ambulans.

Sen appropå skadekorten,När jag gjorde lumpen och vi fick dessa så skulle vi ju givetvis jämnföra vad vi fick,Nästan lite "hockeybilds-hysteri"
Men döm av våran förvåning när det värsta man kunde råka ut för var brutna ben och grus i ögat (Obs sant,Grus i ögat fanns med som en skada)
Okej det kanske inte är så på alla regementen ?

Är det kanske så att man inte vill att folk ska fatta att man kan bli riktigt jävla sönderskjuten i krig ?

Men så är det med det,Du gör som du vill.

Ursäkta att jag drog upp en halvgammal tråd, men jag kände för att nyansera bilden lite för TS och eventuella senare läsare.

Som sjukvårdsgruppchef (åtminstone idag) handlar det absolut inte om att få lite sjukvårdsutbildning och släpa tunga saker långt (nu beskrev han förvisso plutonsjv. under 90-talet men ändå). Eller att springa runt och skriva skadelappar. En patientjournal ska givetvis skrivas och följa med patienten men det görs ju i samband med det akuta omhändertagandet.

Du får knappast några reella fördelar som Med. student (bortsett möjligen från att du kanske känner dig lite säkrare på vissa praktiska moment i början). Däremot håller jag inte med om att det inte skulla kunna vara en första erfarenhet för att se om läkeriet och vården skulle kunna vara något för dig. Speciellt den praktik man får göra på akutavdelning/ambulans kan ju vara intressant, speciellt om man håller sig framme.

Utbildningen i sig var intressant och det kändes som att man lärde sig otroligt mycket under den korta tiden som den faktist var. Det man fick lära sig var översiktlig anatomi (även om tiden som lades på ex. cellen och magspjälkningen kändes en aning irrelevant för en värnpliktig sjukvårdare), enklare diagnostik av militära skador, handhavande av utrustning (vakumsplintar, ked-väst, syrgas, infusion m.m), samt det faktiska akuta omhändertagandet. Sen fick vi även intressant orienterande undervisning i tex. att sy sår, intubera, sätta thoraxdrän, olika former av katetrar. Ingenting vi fick/förväntades göra, men vi fick öva rätt mycket för att kunna assistera mera kvalificerad personal. Vad man får göra på praktiken beror ju givetvis på hur mycket man håller sig framme och hur mycket de litar på en, men i stort sett alla fick ta blodprover, ge injektioner, hjälpa till att lägga mottryck när saker skulle läggas rätt osv. En galen norrländsk doktor tillät mig tom. att testa att sy


Vi tyckte också att det var väl lite stridsskador, även om det givetvis förekom en del, detta klagade vi på. Däremot så var det många svårt skadad patienter med olika former av större blödningar, brännskador och multitrauman.

Jag själv och den absoluta majoriteten av mina plutonskamrater tyckte det var en rolig utbildning. 503 har dock en poäng. Framförallt om du känner ett behov av större utmaning och en hårdare, mer traditionell tjänst kan det vara läge att försöka bli sjukvårdare på en spaningspluton eller som jägare.

Nu blir ju detta väldigt positivt i och med att jag tyckte om min tjänst så mycket, men jag ville bara berätta saken från ett annat perspektiv.