B eller H eller Bess?

Den 7e tonen heter ju självklart B (iallafall vad vi fått lära oss i skolan, Estet musik) och ett sänkt B heter Bess.

Var nånstans ligger logiken i att ha ett notsystem där andra tonen (om man utgår från A) heter H ?

A-H-C-D-E-F-G

Hess<-H->Hiss ??? Hess och Hiss säger man såklart inte utan man byter ut Hess mot B och Hiss mot C.

Legenden säger att en munk skrev fel när han skulle skriva B och det skulle ha sett ut som ett H, därav denna inkonsekventa efterkonstruktion.

Kan vi inte vara konsekventa och logiska köra på djävulens idé :

A-B-C-D-E-F-G.

Bess <-B-> Biss*

FFS

*vilket man sällan eller aldrig säger men bara för exemplet. Biss=C

Hu så obildat. Nu kan jag ju inte skriva noter här, men menar du på fullt allvar att ett fiss är samma som ett gess? OK, man klinkar på samma tangent rent fysiskt, men det skrivs olika i noterna och heter olika i olika tonarter. Varför det är så krångligt orkar jag inte förklara här, men läs musikteori. Varför tror man ibland dubbelhöjer man en ton, tex ett "f" får två höjningstecken, istället för att helt enkelt skriva "g"? Det handlar om musikens stavning och språk.
Dina frågor har jag lite svårt att förstå. Det är ju redan endast halvtoner mellan "e" och "f" resp mellan "h" och "c" så där kan man ju knappast peta in fler halvtoner eller?
Kanske menar du ett sänkt "f"-det heter "fess" och är ju samma tangent som "e". Ett sänkt "c" heter "cess" och är samma tangent som "h". Ett höjt "e" heter "eiss" och är samma tangent som "f". Ett höjt "h" heter "hiss" och är samma tangent som "c".

Det är korrekt, ja. Förutom att ett höjt H självklart hetter #B

Jag har fått höra att det bara är här i Sverige som man någonsin nämner h. Enligt läraren som berättade det här så finns det en teori om att det började i något kloster med att underkanten på b försvann så att det såg ut som h. En ganska märklig teori tycker jag men det kan ju faktiskt stämma.

Att kalla b för h verkar dessutom vara på bort. De allra flesta musiklärare, som är av den yngre generationen, har som princip att använda sig av b. Som jag upplever det så är det i huvudsak inom klassiskt musicerande som det lever kvar i större utstreckning, men det är nog för att det är en döende genre (i Sverige i alla fall) där de flesta utövarna är något äldre.

B och bess ska det va!

H fick jag lära mig för länge sedan.

Ja, det är bara att inse att konsensus inte råder...

lol. B såklart. Inget snack om saken.

Ja, detta är väl en legend som har lite grund i sig. Det verkar logisk att den munk som hade ansvar för det nordiska (eller iallafall svenska) var en liten slarver.

Jag vet inte om man ska klanka ner på något och säga om det är rätt eller fel, men om man kallar ett B för H så beror det på att man lär sig från något som från början är fel. Kolla runt om i världen (de som använder samma system) så är det självklart att vi i sverige har varit lite envisa med att kalla det H.

Angående B-flat så ser du ju att dem kallar ett B för B. B-flat är deras Bess

http://i35.tinypic.com/29cnu4n.jpg

Stämmer detta som jag tror? Isåfall finns varken Hiss eller Ess, utan upphöjt E är F.

Om det är fel, så kopiera och ändra bokstäverna och klistra in

Visst finns Hiss och Eiss (förmodar jag att du menar)... Bara för att det inte är svarta tangenter på ett piano just där, så innebär det inte att stamtonerna B (som jag kallar den, håller inte med TS) och E inte kan höjas.

Exempelvis består ett C#-durackord av tonerna C#, E# och G#, och sjunde tonen i en C#-durskala är B# (eller Hiss, om man använder H-systemet som TS).