När blir man "övre medelklass"?

Egentligen är vanlig medelklass och kulturell medelklass en mer distinkt uppdelning. Den vanliga medelklassen är Svenssons som tjänar bra, har koll på ekonomin men i regel inget intresse av att utvecklas av sitt jobb. Vanliga hederliga medborgare helt enkelt. Den kulturella medelklassen däremot bor hellre i sekelskifteslägenheter i någon av de större städernas innerområden än radhus, och där är kodex och standard något helt annat än hos "vanlig" medelklass. Egentligen kan denna klass sägas ha något uppkört vad gäller formalitet, men dess familjer har åtminstone ambitioner att tänka "outside the box" på ett annat sätt än Svenssons.

När dessa två möts blir det oftast en kulturkrock, speciellt då yngre individer möts. Barnen ifrån "vanliga" medelklassfamiljer sysslar ofta med sport och fysiska aktiviteter, medan barnen av den kulturella medelklassen tidigt får inpräntat att klassisk litteratur, instrumentspel och konst är relevanta saker att ägna sig åt. Detta resulterar ofta i en intressekonflikt, som lyckligtvis döljs bättre i högre åldrar.

Håller med om din samhällssyn även om klassbegreppet börjar luckras upp om man gör alltför distinkta definitioner av vad olika klasser är. På något sätt blir det ointressant om att tala om de 3 traditionella klasserna i dagens samhälle:

Överklass
Medelklass
Arbetarklass

På samma sätt som att det är ointressant av att dela upp folk i adel, präster, borgare och bönder, dvs ett ännu äldre sätt att dela upp folk. Jag tror vi måste försöka hitta någon nytt sätt att dela in folk på, med makt, bildning och pengar som de 3 grundpelarna i hur folk skall klassas. Man kan ju även tycka att man inte bör dela in folk i klasser alls men den diskussionen lämnar jag till socialister som inte förstår att människor alltid kommer befinna sig i någon form av hierarki.

När man har råd att också vara rätt pretto. Konsumtion ska vara märkvärdig utan att för delen vara brackig.

Om man har föräldrar som växte upp i ett arbetarklasshem, men som sedan blev akademiker, men kvarstående är självklart vissa kulturella arbetarklass-"betéenden" och detta uppblandas med den nya självfunna akademiker-identiteten, vad är då barnet till denne föräldrer?

Det intressanta i den här tråden är att många tilltalar "den enkla" medelklassen med "dem" och "de".

Ingen har hittills lyckats få in ett "vi". Är det någon som inte vill erkänna sin plats i näringskedjan, eller är alla på FB överklass?

Er tillgivne
favxkvadrat

Ps. Givetvis signerat med adelsstämpel, tillhörande ovanför den öfre öfverklassen

Jag tror på att var och en skapar sin egen tillvaro.

Vad blir jag isåfall då?

Ingen i min familj är akademiker. Min farfars far grundade ett företag som det går riktigt bra för. Omsätter ca 350mkr och går med ca 25-40miljoner med vinst varje år. Det är ett familjeföretag med andra ord och den enda utbildningen min farfar och min far fått är intern. Med andra ord är dom inga akademiker men det är ju ändå gamla pengar?

Det beror vad man lägger för värdering i "övre medelklass", om det nu kan finnas något sådant begrepp. Personligen tycker jag nog att det är någonting som man föds in i, dvs. minst fjärde eller femte generationen i en välutbildad och förmögen familj, åtminstone skall den vara det från början. Men det här är min egna subjektiva definition. Dessutom tycker jag att familjen tidigare i sin historia bör ha tillhört någon form av högre borgerskap, såsom läkare, präst, jurist eller innehaft någon annan form av högre ämbete.

Lidingö:

Underklass: Larsberg etc
Medelklass: Näset
Överklass: Sticklinge
Elit: Elfvik, Bosön

Övre medelklass i allra högsta grad.
Då lyfter de 7 siffriga löner utan problem, säkert rätt höga såna också.

Rent nyfiken:
Min familj är en gammal adlig familj som blev utfattiga i samband med finskakriget. Sedan dess har de mestadels knegat runt men vi har behållt det adliga namnet. Min farfarsfarfar var statare, min farfarar var förman på Helsingborgs varf, min farfar var sjöingenjör (gymnasieingenjör, utbildad på 1940-talet) och min pappa är professor i juridik. Min mammas farfar var mejerist, hennes pappa var gymnasieingenjör som jobbade inom säpo, mormor var gymnasie-ekonom och min mamma jobbar som lärare men håller på att disputera inom biologi.

Min bror är designer och tjänar väldigt bra (vi snackar sexsiffrig årslön), min syster håller på att disputera som sjuksköterska och jag ska i höst påbörja studier till civilingenjör. Pengar har det knappast varit direkt ont om men det har inte heller varit så att vi har varit asrika och kunnat köpa precis vad vill. Däremot så står det exempelvis en ny range rover på uppfarten till gården mina föräldrar bor på (en gammal hästgård med 16 tunnland mark) till sig.

Vad hade ni klassat oss som? Medel-medelklass eller övre medelklass?

Borgerliga regeringsperioder och en ekonomiskt fortsatt starkt klättrande medelklass, har åter aktualiserat klass-begreppet.

Unga människor tycker plötsligt intressant och spännande, diskutera klass-tillhörighet. Under 1960-talets och 1970-talets närmast totala socialdemokratiska dominans i Sverige, var klass-begreppet tabu, i samförståndets namn.

Tyvärr, så är det många unga idag, som inte har en susning, om hur definiera begreppet klass-tillhörighet.

Tack till automat, för ett bra inlägg.