Natten då jag räddade verkligheten. [Hash & Salvia 20x]

Detta är min första tripp rapport och jag blev väl inte riktigt nöjd med den men tar gärna emot kritik och frågor, speciellt frågor då de kanske kan hjälpa mig minnas denna tripp och bearbeta den.

Substans: Hash och Salvia 20x extrakt.
Dos: Okänd men en liten o en stor kopp salvia och så delade vi på ett par joppar.

Ålder: 20
Vikt: Fetto 100+
Kön: Man


Tid: Själva trippen var nog runt 5 - 10 min.

Tidigare erfarenheter:
Cannabis, dxm, salvia, insomningspiller (stilnoct och nåt mer) och poppers.

Som lite bakgrundsinformation tänker jag beskriva mina 2 första salvia rus eftersom trippen jag ska skriva om nedan är en uppföljare på dessa 2 och alla 3 har haft samma "tema". Jag har även trippat ett par gånger till med hjälp av salvian men dessa hade inget med denna trippen jag hade tänkt att beskriva att göra.

Första trippen skedde samma dag brevet som innehöll detta föll ner i brevlådan. Jag tyckte mig vara påläst men oroade mig något då jag inte kände någon i denna för mig nya stad så jag kunde inte få tag i någon trippvakt.

Det jag rökte trodde jag skulle vara en väldigt låg dos men jag var tydligen dålig på att dosera detta. Jag sög i mig så mycket jag kunde och tänkte direkt, dehär funkar ju inte alls, så jag sög i mig lite mer.

Då kollar jag på mitt fönster som jag hade öppet eftersom jag inte visste hur detta skulle lukta, när jag ser fönstret märker jag till min fasa att gravitationen ändrat riktning och drar mig mot fönstret. Ju närmare jag kommer desto mer märker jag att utanför fönstret är inte de träd och den snön som brukar vara där utan något slags svart hål där verkligheten drogs ut. Detta var så sjukt verkligt för mig så jag slängde mig mot fönstret och drog igen det eftersom jag inte ville sugas ut ur våran skyddade verklighet in i oändligheten.

Detta var iallafall vad jag trodde hände medan jag trippade, när jag nyktrade till så låg jag på mitt golv och sög på bongen och hade bongvatten överallt.
Efter denna trip var jag ganska rädd ett tag, jag visste inte riktigt för vad men jag var riktigt rädd.

Men så lätt tänkte jag inte låta mig sänkas så jag provade igen ett par dagar senare, denna gång satt jag vid mitt skrivbord och hade dragit igång lite soft musik. Morphine - All wrong, denna låt som pajade salvia för mig. Jag laddade än en gång upp bongen men denna gång lite restriktivare än tidigare eftersom jag inte ville ha en rematch mot oändligheten.
Efter att jag sugit i mig denna mängd kände jag ännu en gång ingenting (Jag fattar inte varför jag var så otålig, brukar inte vara det) så jag laddade upp en lika stor dos till.

Jag ramlade direkt ur min stol och låg under mitt skrivbord medan refrängen gick igång i låten som enbart består av orden "All Wrong" om och om igen. Då kändes det som om hela världen var mitt lilla rum om och om igen. Det var som om verkligheten var klistersidan på en tejp rulle som rullades ihop, och jag var tvungen att skynda mig genom verkligheterna för att inte fastna i tejprullen. Nu insåg jag att detta var samma sak som höll på att hända förra trippen bara det att den gången lyckades jag stänga
fönstret där "sprickan i verkligheten" fanns, denna gång var det för sent för det, men lyckligtvis tog trippen slut precis när jag insåg att allt var kört.

Även denna gång märkte jag när jag vaknade att jag låg och sög på bongen med bongvatten utspillt över mig och golvet.


The Main Event


Jag och 3 nära polare hade träffats hemma hos polare 1 för att spela tv-spel, se film och röka på lite. Jag hade ett tag innan införskaffat lite salvia som jag även testade själv med blandat resultat. Iallafall så hade vi talat om denna drog förut och tyckt att
det kunde vara roligt att prova, så jag tog med mig salvian för att låta mina vänner pröva.

Vi tyckte att det skulle va en bra idé att röka salvian först då vi inte riktigt visste vad som skulle hända om vi mixade och jag hade en viss respekt för denna drog då jag i princip endast haft 1 bra tripp på detta (jag hade innan denna kväll trippat 4-5 gånger på salvia) och är väldigt oerfaren vad gäller hallucinogener och när jag läst på om salvia kom det fram att detta var en mycket kraftfull hallucinogen.

Hursomhelst var polare 1 först ut, jag laddade upp en kopp i våran sunkiga pet bong åt honom som han girigt slukade. Hans tripp var tydligen mycket trevlig och det syntes att han hade det trevligt. Nu minns jag inte om det var jag eller polare 2 som rökte efter honom men både jag och polare 2 hade mycket trevliga trippar, dock minns jag nu när jag försöker tänka på det hur den trippen var inte alls hur den var utöver att det var trevligt, detta var iallafall den lilla koppen.

Jag tänkte att det måste ha varit så att min tripp nu blev så pass trevlig jämfört med mina tidigare upplevelser tack vare att jag nu hade sällskap vilket jag inte haft innan. Så senare gjorde jag antagligen misstaget att underskatta salvian.

Polare 3 som är en hel del erfarnare än oss andra lowlifes tyckte inte alls att salvian lockade så han rullade istället en joppe som vi delade på.

Under tiden har vi spelat diverse fighting spel och tillslut hamnar vi hos mitt favorit spel: Street Fighter 2. Jag börjar hur som helst piska mina motståndare med min oslagbara Chun-Li, jag börjar bli kaxig och också sugen på ett salvia rus till då det första ruset var ganska milt och jag kände mig självsäker på att ännu en trip som dessutom skulle bli starkare bara kunde bli bra.
Så jag utmanar polare 3 att om han vinner mot mig ska jag röka så pass mycket salvia jag kan få i mig på en gång.
Självklart får jag däng och laddar nu hoppfullt upp bongen med för mig alldeles för mycket salvia.

Fortsättning i nästa post.

Sög i mig så mycket jag kunde och fick dra i mig 3 bloss på bongen innan det tog slut. Då hamnade jag direkt i samma trip som jag fick andra gången jag rökte. Denna gång var dock sprickan i verkligheten annorlunda, den var samtidigt en spricka som den klämdes ihop och delade verkligheten ungefär som om man har en stängd påse och klämmer ihop den på mitten så det blir 2 "rum" i den fast i detta fall 2 verkligheter. Detta är väldigt svårt att förklara men det får duga. Det var helt galet hemskt och jag såg med fasa att jag och mina polare höll på att hamna i olika verkligheter.
Då insåg jag att om man inte kollade på sprickan så krympte den istället för att växa.
Men vafan gör polare 1? Han glor ju rätt på den så jag skrek med panik i rösten åt han att kolla bort och försökte även knuffa bort han från den. Men sen fastnar jag i denna "sprickklämma" och inser att verkligheten återskapas igen när jag ser nånting, men just nu finns enbart det jag ser på.
Så jag försöker laga verkligheten genom att kolla överallt men det funkar inte för sprickklämman är fortfarande kvar!

Då inser jag att jag måste begränsa mig, fastnar ännu en gång i klämman och nu märker jag att mina polare också ser det jag ser, men dom vet hur detta funkar av någon anledning och skrattar åt mig och säger att detta händer varje gång någon tar salvia och nu jävlar måste vi fixa allt IGEN! Dom vet dock inte hur detta ska gå till, att vi ska få tillbaka våran vanliga verklighet och inte vara fast i någon av dessa låtsas verkligheter.
Jag fick nu iden att jag måste begränsa ett visst område som jag ska rädda och på så vis krympa ihop sprickklämman så den blir oändligt liten och inte kan göra någon skada. Jag vill ju också ha kvar mina polare så i mitt huvud var det riktigt viktigt att dom satt
kvar precis som dom suttit innan.

För att få tillbaka verkligheten måste jag då enbart kolla på denna hörna vi satt på och samtidigt ta mig runt den ett varv med ryggen vänd utåt hela tiden så jag ger mig iväg.

Men halvvägs runt märker jag att det är lönlöst sprickklämman kommer endå så jag faller ihop utmattad och uppgivet, nu är det alltså kört på riktigt? tänker jag.

Så ligger jag i någon slags fosterställning men får ner huvet så jag inte se nånting. Då slår det mig att jag genom att inte se nånting så blir allt bra igen. Ruset går över men jag känner fortfarande hur kört allt är och att jag nu har denna sprickkläm grej i
min hjärna.

Sitter och försöker förklara vad som hände för polarna men det går inte, vad jag än säger så loopas mina tankar runt denna sprickklämma och jag förstår att nu i mitt huvud är den någon omöjlig figur och varje gång jag tänker på den växer den och tar över mig så jag måste tänka på nåt som inte får mig att tänka på den. Jag kan inte ens förklara för mig själv vad jag såg (och kan fortfarande inte göra det riktigt), det var så omöjligt att det inte går att beskrivas med ord eller tankar.

Jag tänker över detta och inser att felet på mig är att jag sett oändligheten vilket inte är menat att ses av oss människor. Jag kan fortfarande inte tänka utan att ha en galen ångest över det jag sett. Försöker nu desperat att inte tänka på det men vad fan jag än tänker på så kommer oändligheten tillbaka i huvudet.
Nu får jag berättat för mig vad som skedde i verkligheten vilket var att jag hade skrikit helt galet högt "TITTA INTE" till polare 1 vilket fick mina polare att bli lite smårädda för mig, sen hade jag suttit i soffan och senare krupit iväg mot köket.

Försöker diskutera mina upplevelser med mina polare men vad dom än säger är jag 100% säker på att allt som jag såg var verkligt och att sprickklämmoändligheten fortfarande fanns där inne i mitt huvud. Mina tankar loopas på ett obehagligt sätt kring
detta och jag känner genom hela ruset en riktigt stark obehags känsla i magen som fortfarande satt i, nu var det säkert 30-40 min efter att jag hade rökt salvian men rökte även lite hash efter för att lugna ner mig vilket jag tror bara gav mig negativa effekter i detta sinnestillstånd.

Detta är vad jag vid detta tillstånd är helt säker på är sant:
-Det finns oändligt med olika "världar", "dimensioner" eller vad man nu ska kalla det.
-Tiden finns inte utan allt händer egentligen samtidigt, detta har med oändligheten att göra på något sätt.
-Jag kan inte påverka framtiden eftersom den inte finns, därför är meningen med livet helt borta för mig och allt är meningslöst.
-Jag vet att jag aldrig mer kan känna någon slags glädje eftersom allt är så meningslöst och det kommer alltid att vara så.
-Jag identifierade ett ord/lukt som jag känt alla gånger jag rökt salvia. Jag kan aldrig riktigt sätta fingret på hur ord/lukten är då det är något som inte finns i verkligheten men ordet är ungefär "hömmsingen" vilket för mig betyder någon slags loop av alla dessa "verkligheter" men ordet är morphat med lukten av salvia. Detta är något jag upplevt alla gånger jag rökt salvia men denna gång kom jag ihåg ungefär hur det lät.

Efter vad jag tror var ungefär 1-1.5 timmar ger jag upp mina försök att bli av med obehags känslan och bestämmer mig för att jag måste ta mig hem till min säng för kanske men bara kanske om jag lyckas somna kan jag glömma oändligheten. Jag tar mig iallafall hem, men känner hela vägen hur meningslöst allt är och överväger självmord som en utväg men kommer på att det är fan en dålig idé endå om jag har fel om allt och att allt kanske blir bra imorgon. Så jag tar mig hem och tvingar mig själv in i duschen och sen ner i sängen där jag ligger i fosterställning och är skiträdd, på gränsen till panikslagen. Jag tänker om och om igen att jag inte borde ha rökt skiten och sluppit veta att min existens är så menings och glädjelös.

Tillslut måste jag ha somnat eftersom jag vaknade upp dagen efter och mådde betydligt bättre, men jag är fortfarande nu över en vecka efter detta mycket skakad över hela händelsen.

Vad har jag lärt mig efter detta då?
Jo jag har nu en betydligt större respekt för droger i allmänhet och är väldigt rädd för att ta salvia igen så denna drog ska jag hålla mig borta från ett bra tag då jag bevisligen inte är redo för den. Jag är iallafall fortfarande intresserad av hallucinogener
men kommer att vara mycket mer försiktig i framtiden.

Jag märkte nu när jag läste igenom denna tripprapport att jag mer eller mindre bara ordbajsat och att det inte går att komma nära det jag kände med ord men jag gjorde mitt bästa. Allt verkar osammanhängande men under ruset var det ungefär såhär jag
kände, jag försökte hela tiden förklara för mig själv vad som hände och ju mer jag tänkte desto mer utvecklades idéerna om hur verkligheten är, därav de osammanhängande beskrivningarna.
Det läskigaste med dessa tripper är hur obehagligt verkligt det var, och att det även efter ruset känns som om det verkligen hände.

Låter helt fucked up Hyfsat bra beskrivning på trippen men kändes ändå lite fattig på detaljer, dock kul att du ville dela med dig ;p

Jag gjorde mitt bästa för att beskriva, dock som sagt min första tripp rapport och det mesta jag såg kan jag knappt förklara för mig själv. Jag får fortfarande ganska starka olustkänslor ibland när jag tänker på det. Det hemskaste var/är hur det känns så verkligt fortfarande även fast jag lyckats övertala mig själv att det var en tripp och inte verkligt.