Genusböjningar av ord.

Jadå, kocka står i SAOB som kvinnlig kock, i NEO även som synonym till kokerska.

Skvaller från köket: Kocken stöter på jordärtskockan. (inte galghumor)

Man vad är ordet för en manlig husa? Butler eller hovmästare?

Men eftersom Brandkåren numera heter Räddningstjänsten borde väl brandsoldaten, brandmannen hette "Räddningstjänstare" eller "Räddningstjänsteman" eller något liknande? Jag har varit inne på detta tidigare i en annan tråd.

MVH

Petter Eremiten

Neger och negress är ju en intressant variant.
"Neger" anses väl allmänt kränkande och nedsättande om afrikaner medan "negress" inte har samma negativa klang?
"En sexig negress" kan man väl fortfarande säga/skriva utan att det blir helt politiskt inkorrekt?

Vi har ju det gamla nordiska ordet "huskarl", enligt Nationalencyklopedien
"benämning i Norden under vikingatid och äldre medeltid på en fri man som stod i ett frivilligt tjänsteförhållande till en annan man och ingick i dennes hushåll".

MVH
Petter Eremiten

DN skriver idag om förhandsvisningen av filmen "Mamma Mia!" på biografen
Rival i Stockholm. Språkkvaliteten i DN-notisen håller sedvanlig sommarnivå.
Särskilt intressant är pluralformen på ABBA-medlemmarna (min understrykning):

Streep i sväng om med Abborna
...
Hollwoddskådespelarnas intåg var också det kungligt. Limousinen från Grand hotel fördes fram av Arméns trumkår.
Till sist kom också hela ensemblen ut på balkongen och det blev möjligt att ta ett foto där alla fyra abborna fanns med på samma bild.

Präktig särskrivning i rubriken och kreativ stavning till Hollywood. Har månne
DN-reportern gått i pansarmajorens skola?

Ofta används maskulin genusböjning, till exempel "gamle", "kloke" om personer av kvinnligt kön.
Ett exempel: Västerbottens Folkblad skriver i dagens nummer, 26 augusti, om en 80-årig kvinna, som varit saknad och kommit till rätta. Notisen avslutas:"Anhöriga ställde upp och skjutsade hem den gamle".
Jag skulle ha skrivit "den gamla". Är jag alltför petig?

MVH

Petter Eremiten

Det är betydligt vanligare att manliga individer karakteriseras med -a på
sitt adjektiviska attribut. Detta senare ofog är tydligen vanligt i Mälardalen.

Min reaktion på »skjutsade hem den gamle« – när jag vet att det är en kvinna –
är att associera med ett genusneutralt ord »den gamle individen«. Voilà!
Så, trots att vi här i sydväst är rätt benägna till egentlig genusböjning stör
jag mig inte på VF:s skrivning.

Följande orsakar väl inga höjda ögonbryn vare sig här eller där:

— Den kortvuxne kan behöva en pall bakom pulpeten. (xvis Maud eller Leif)

Men ser jag att »den nya chefen« vill något, då väntas en kvinna vara chef.

Den "gamle" kan inte användas om en kvinna som jag ser det. Däremot fungerar givetvis grundformen "gamla" för vem som helst, oavsett kön.

Den gamla kvinnan. (Endast detta är rätt.)
Den gamle/gamla mannen. (Båda är rätt.)

Nej, jag tycker inte det. Det är är en ny trend som har börjat grassera de senaste tio åren, förmodligen som en uppsvensk hyperkorrektion. I traditionellt bruk kan de maskulina formerna endast användas om människor av mankön, med ett mycket tveksamt och högst eventuellt undantag för vissa andra högre djur av mankön. Så fort ett adjektiv i svag form syftar på något annat än en människa av mankön, ska det alltså ha formen som slutar på -a.

Tyvärr tar också "individ" svag form på -a. Ansträningen var lovvärd, men den resulterade inte.
I en tid där det var naturligt att beteckna en okänd människa med "han", kanske. Idag fungerar det enbart just för att distinktionen mellan -a- och -e-form håller på att lösas upp.

Nä. Precis lika gärna en chef som ännu inte är till könet bestämd. Det är bara konkreta mansvarelser som får -e-form. Den generiska chefen är just generisk med a.

Det givna exemplet är inte böjt riktigt. Jag antar att journalisten följer ett mönster där adjektiv används som epitet, jfr hin håle, 'den hårde'. I detta fall rör det sig inte bara om en felböjning, utan även en felanvändning. Uttrycket 'den gamle' (m.) ger intryck av att personen i fråga är äldst i sin omgivning, jfr ex. Oden den gamle, Oden den vise.

Jag tycker inte det borde ses som fel att använda e-ändelse om kvinnor om det åsyftade substantivet är av manligt kön. Eftersom det alltid heter statsminister, och aldrig statsministerinna, oavsett kön, borde man kunna tala om den gamle statsministern även om denne/denna vore av kvinnligt kön. På samma vis borde man kunna tala om den gamla sjuksköterskan, även om han är av manligt kön.