VST-Pluggar som inte dansar?

På senaste tiden har jag tankat hem alla möjliga olika vst-synthar. Rent spontant känns det som om typ 99% har ett utpräglat dansljud. Förlåt en rocker som klumpar ihop stilarna här men de låtar ofta trance/techno/euro om dem. De som jag själv fastnade för eftersom de i övrigt båder ser och låter kompetenta är Nexus, Vanguard, Atmosphere och Pro53. Mitt lilla problem är alltså att de flesta av ljuden låter som valfri omphfa-boomp-låt som brukar spelas på NRJ.

Eftersom jag själv lirar gitarr och då helst prylar åt metalhållet så vet jag inte riktigt vad jag ska leta efter heller. Men jag skulle vilja ha mer, tja, typ synthiga ljud. I stil med Depeche Mode, Apoptygma Bezerk, Front 242, Covenant och sånt.

Innan någon säger att jag borde testa FL så vill jag bara flika in att jag är inbiten Cubaseanvändare. Om FL eller Reason trots allt är det enda rätta att använda för den här typen av musik så får jag väl ta mig i kragen och sätta mig in i ett nytt program. Men om någon har något bra förslag på rena vst-synthar som alltså inte i huvudsak låter som något taget direkt från Boten Anna så vore jag tacksam.

Pro-53 är en mjukvaruversion av Sequencal Circuits klassiska analogsynt Prophet-5. Kanske den bästa synten som någonsin byggts. Dominerade helt ljudbilden i många genrer mellan 1978-83 (sedan som digitalrevolutionen och Yamaha DX7 och förstörde allt... ) Du kan skruva fram precis vilket syntljud som helst i den, från pyttesmå "blipp" till monster-pads. Håller med om att många presets är lite "eurodance" men ratta själv i stället!

Originalet - mmmm...
http://www.penguincafe.com/hp/images/prophet.jpg

Jag har förstått att Pro53 är en riktigt jävla grym plugin och det märks. Jag har provat att dra runt lite i reglagen och larvat runt lite. Problemet är att jag är gitarrist. En gitarrist som dessutom till största delen lyssnat på rock och metal hela livet. Även om jag tycker att jag förstår de mest fundamentala funktionerna i en analog synth så vet jag inte riktigt vart jag ska börja ratta. Om någon frågar mig hur man får till Slipknots gitarrljud så är det lätt för mig att säga att det bara är att tjacka en stärkare, en dist och ratta själv. Jag är såpass inlyssnad och geek att jag hör ganska direkt vad för typ av dist och stärkare vilken random gitarrist som helst använder. En nybörjare på gitarr förstår säkert grunderna i hur en förstärkare fungerar men har däremot ingen aning om hur man faktiskt får till samma ljud som han/hon hör från favoritartisten i stereon.

Jag inser ju att jag i praktiken frågar efter en genväg till att lära sig ratta en analogsynth. Det tar väl sannolikt månder och år av experimentering och kanske lite googling på vad alla synthikoner använder för prylar innan man vet vad man håller på med.

Ponera att jag nu t ex vill göra en replika av Depeche Modes låt Enjoy the silence. Jag blundar och lyssnar på t ex basgången i låten, öppnar Pro53, och then what? Är det en sinusoscillator eller sågtand jag ska börja med?

Hade jag däremot velat göra en replika av, säg t ex valfri låt med E-Type, så känns det som att jag rätt snabbt skulle kunna plocka ut godtyckliga ljud från Nexus som låter lika. Eller från Vanguard eller någon av de andra pluggarna. Jag hade kanske hoppats på att det på samma sätt fanns liknande vst-synthar med lite mer färdiga Depeche Mode/Covenant/Snedlugg-kajal-och-svart-skjorta-ljud att välja på.

Eller har du möjligen något bra grundtips för att ratta in Pro53 på rätt humör? Snedluggarna kanske bara använder högpassfilter, eller bara PWM på allt, eller ja vad som helst som kan vara till hjälp. Äh, jag inser att jag frågar efter en genväg till att lära sig skapa ljud men lite tips skulle jag fan vara ytterst tacksam över.

Jag förstår dig helt och hållet, och ser fram emot ett bra svar. Jag gör ju dock mest boomtishmusik själv, men ibland vill man ju göra ngt annorlunda. En väldigt pedagogisk manual till hur man rattar i synthar vore tacksamt.

Stort ämne att ta sig an, tipsar om att söka på internet... Men några små tips:

De flesta analogsyntar (och deras mjukvaru-kloner) bygger på s.k. subtraktiv syntes, d.v.s. en (eller flera) oscillator levererar ett grundljud (sågtand, sinus etc.) som man sedan formar med hjälp av:

Filter: Ljudets klangfärg (ljust eller dovt)

Envelop: Ljudets volym över tid. Vanliga parametrar är attack (hur snabbt ljudet når sin maxvolym från det att tangenten trycks ner), decay/sustain (vad som händer under tiden du håller ner tangenten) och release (hur snabbt ljudet "dör ut" efter det att tangenten släppts). Piano- eller trumljud har t ex snabb attack, medan pad ofta har långsammare.

Velocity: Finns inte på de flesta gamla analogsyntar, dock nästan alltid på deras mjukvaru-motsvarigheter. Hur mycket anslaget ska påverka ljudet. Normalt har orglar ingen anslagskänslighet, medan piano är helt beroende av det.

LFO: En modulator som kan styra t ex vibrato eller filterrörelser (wa-wa-wa-wa)

Säg att du vill programmera ett ljud som påminner om ett gammalt elpiano (Rhodes, Wurlitzer och såna...). Ställ envelopen på snabb attack, decay/sustain så att ljudet långsamt blir svagare (som på ett piano) och slutligen ganska snabb release (ett pianoljud försvinner nästan direkt när man släpper tangenten). Velocity (anslagskänslighet) ska vara påslagen (eftersom pianon har det). Testa olika kombinationer av vågformer och filter för att hitta rätt klangfärg.

Ja, nåt sånt...