"Anders är i alla de långa och många förhören bestämd över sitt motiv.
Han säger att han "tyckte synd om dem" han dödade. Han talar i termer som att förkorta
deras lidande och kallar det han gjort för dödshjälp, inte mord.
I ett av fallen erkänner han att han dödade den äldre kvinnan för att han tyckte illa om henne.
Det gjorde förresten alla på avdelningen påstår han.
Men vad det gäller de andra så var det av barmhärtighet. De var alla sjuka, förvirrade och
gamla och hade inget kvar att leva för enligt hans åsikt. Bara lidande kvar till döden.
Att döden blev plågsam för de han mördade kan han inte riktigt kännas vid i förhören.
Ändamålet helgade medlen.
Men Anders medger att ingen av dem han dödade, eller försökte döda, bad om att få dö.
Det var ett beslut han tog helt på egen hand.
Efter att han gripits får han frågan om han skulle ha fortsatt att mörda om han inte hade
avslöjats: - Ja.
På frågan om han nu, om han fick tillfälle, skulle fortsätta sin brottsliga bana, säger han:
- Nej, man har ju blivit efterklok. Jag har förstått nu att så får man inte göra.
- Jag tycker att patienterna ska få dö när deras tid är ute och inte ha några medel och...
I förhören växer bilden fram av en ung man som aldrig haft dåligt samvete för lidandet
han orsakar. Han säger att under tiden han dödade alla de gamla gick hem till sin säng i
sitt föräldrahem och sov gott.
När patienterna bad om att få slippa dricka giftet kände han just ingenting.
Många är de som inte köpt hans barmhärtighetsargument.
- Jag tror han njöt av uppmärksamheten han fick när han "upptäckte" de sjuka.
Han kände sig viktig då. Många av dem han dödade var heller inte så sjuka, de var rätt pigga
och klara i huvudet. Och döden de dog var fruktansvärd, det fanns inget barmhärtigt i den,
säger Christ*l S*fgren."
https://www.pressreader.com/
Anders vallas på polisgården i Malmö:
https://www.google.se/search?q=j%C3%...=1554388525318