Varför vara religiös?

Det är ju mer sannolikt att religonstro har psykologiska förklaringar än att den kristna Guden faktiskt existerar. Om det skulle finnas en Gud som skapat världen är det väl märkligt att det är en så omdiskuterad fråga och så många väljer andra gudar än den kristna guden. Vissa av oss väljer att inte tro på någon gud. Vad vill Gud med att tillåta detta motstånd och denna skepticism?

BF_sweden: "Mer sannolikt"? Hur skapar man en sannolikhetskalkyl för Guds existens? Varför skulle Gud inte kunna existera bara därför att det är en omdiskuterad fråga? Och vem säger att den kristna guden, Allah, den hinduistiska pantheonen eller indianernas märkliga pantergudar inte bara är olika tolkningar och uppfattningar av samma fenomen? Och tycker du inte att det är litet konstigt att som människa sitta och ifrågasätta "Skaparens" mening med saker och ting? Om det fanns/finns en kraft eller en varelse som har en sådan makt att den kan skapa hela Universa och allt som finns däri, kanske är det liksom inte inom människans räckhåll som en obetylig liten varelse på någon avskild liten planet någonstans att sitta och ifrågasätta: "Ja, det där gjorde du inte så bra, hörru". För all del, jag delar inte de kristnas uppfattning om Guds väsen, lika litet som jag delar någon annans uppfattning om den heller. Det behöver väl inte för den saks skull utesluta att de har rätt?

Den religiösa upplevelsen av Gud behöver väl vidare inte vara mindre "verklig" bara för att man kan förklara den biologiskt. Det är väl klart att den måste vara biologisk, det är väl samtliga sinnesintryck och känslor man upplever, de är väl fortfarande lika påtagliga?

Jag tror att problemet med att människor har så svårt att förstå varandra och deras olika uppfattning om Gud är på grund av den bild kristendomen målat upp under århundraden - den vise mannen i himlen som dömer alla som goda eller onda. Men alla tror ju på en skapare, eller hur? Religiösa utövare kallar det "Gud", och vetenskapsmän kallar det "Big Bang". Jag förstår inte vad den stora skillnaden skulle vara.

En stor skillnad mellan Big Bang och Gud är att Big Bang var en process som skapade universum, medan Gud skulle vara en som satte igång en sådan process. Förstår du skillnaden?

Jag skrev inte att jag utesluter Guds existens, det skulle vara förmätet att göra. Det jag skrev var att det är troligare att Gud icke existerar eftersom allt som vi inte vet att det existerar är fortfarande obevisat.

Varför skulle inte jag kunna ha en åsikt om sannolikheten om Guds existens när miljoner människor över hela världen är övertygade om att Gud existerar? Säger du till religösa att de inte ska ha någon åsikt om sannolikheten om Guds existens?

Andreas skriver: "Det behöver väl inte för den saks skull utesluta att de har rätt? "

Jag har inte uteslutit något. De religösa anser att det är mer sannolikt att Gud existerar och jag tror tvärtom. Jag förstår inte varför de skulle ha någon exlusiv rätt att beräkna sannolikheten för Guds existens.

Tjena

Ursäkta om jag avviker från ämnet lite, men hittade inte en bättre tråd at posta i.
Jag undrar om man kan vara "spirituell" utan att för den skull vara religös. Jag tror nämligen inte på någon religion, tvärtom tar jag till mig de naturvetenskapliga teorierna mycket lätt och naturligt, studerar även fysik på universitet. Men jag kan ändå känna lite "skumma" känslor ibland. Vet inte hur jag skall beskriva det, men det är som om " I whant to belive ". men som sagt de vanliga religionerna tycker jag är förkastliga, jag är till och med bered att klassa religösitet (heter det så?) som en sjukdom.
någon som upplever samma sak ?, är det något i vår järna som får oss att känna oss mer "värda" än andra djur ?

mvh