Utbildning?

Centralmakten kan vara en del i utveckling.

Om vi tar den definitionen någon valt på wikipedia:

"Altruism, osjälviskhet (i motsats till egoism, (av latinets "ego" = jag och "alter" = den andre)) betecknar viljan att hjälpa andra utan att den som hjälper har något egenintresse i det. I strikt mening är inte en handling altruistisk om man utför den för att känna sig nöjd med sig själv."

Om man med altruism menar att man "offrar" sig själv för andras bästa så behöver människor inte alls vara altruistiska. Jag anser tvärtemot att jag har ett rationellt egenintresse av att stödja de hjälporganisationer jag tycker är bra om det är troligt att jag direkt eller indirekt tjänar på detta. T.ex. att jag eller någon nära mig i framtiden behöver hjälp eller, som i detta fall, kanske jag tror det är en fördel för mig om fler ungdomar utbildas då det minskar kriminalitet, snabbar på samhällets utveckling etc.

Alltså; finns det ett rationellt egenintresse av att stödja hjälporganisationer (vilket det finns, förutsatt att organisationen gör något bra) så kommer jag göra det.

Det är dock även viktigt att komma ihåg att i ett liberalt samhälle kommer behovet av stora hjälpinsatser minska eftersom människor får mycket större möjligheter att vara oberoende och skapa sin egen lycka.

"Egenintresse" är väl ett flytande begrepp när det gäller altruism. Om jag finner glädje i att offra egna tillgångar för att hjälpa ett barn som jag aldrig mer kommer att träffa, är det då egenintresse för att jag egoistiskt maximerar min glädje, eller är det altruism?

I vart fall, för att återigen försöka återgå till topic: UTBILDNING, så ser vi ju inte att skolans högsta ledare, regeringen, är någon vidare förebild för de "storsatningar" på mer utbildning som verkar vara en stående politisk paroll och utlovad lösning på alla slags problem. Få ministrar har ju högskoleexamen. Vad sänder det för "signaler" till folket om värdet av utbildning?

Under 1800-talet i USA existerade inga statliga skolor, eller någon inblandning från staten, det kom inte förrän under 1930-talet. Innan 1930 var skolgången frivillig och skolor byggdes på rent privata initiativ, och det var verkligen inte enbart rikemansbarn som hade tillgång till dem. Och vad jag känner till var utbildningen förr i tiden bättre, då man ansåg att barnen kunde klara svårare läsförståelse, i jämförelse med situationen efter 1930 då diverse flum började leta sig in i skolan. 1983 varnade en amerikansk offentlig utredning för att amerikaner höll på att bli alltmer illiterata och det berodde inte på Reaganomics. Det borde din debattör känna till.

Jag vet inte exakt hur skolsystemet bör se ut i min värld, jag har inte läst så många böcker om utbildning, men helt klart är att nattväktarstaten inte alls behöver betyda utbildniing för enbart rika.

Så den som anser sig vara för fin för att ta ett vanligt jobb ska alltså få sin utbildning betald av skattebetalarna (=arbetarna)?

De som förespråkar statligt finansierad utbildning tycker ju det, men för mig verkar det vara fel på de flesta sätt.

Istället bör det vara så att man får jobba ihop till sin utbildning eller låna till den. Att låta arbetarna sponsra rikemansbarns utbildningar löser ingenting

Det är bara delvis sant. Visst kan man betala om man är rik, men det är inte svårt att tänka sig att finansiering av utbildning är något som kan ske retroaktivt, och gemensamt. Då spelar det egentligen ingen roll hur rika föräldrar man har. Alla eller nästan alla kan bli erbjudna en utbildning som passar, och skolan eller ett finansbolag eller försäkringsbolag får ta en viss risk för att några av eleverna inte får jobb.

Att några har råd att betala i förskott påverkar inte de andra negativt. Snarare tvärt om.


En nattväktarstat som kränker de grundläggande rättigheterna är inte en renodlad nattväktarstat. Det blir knappast bättre om staten blandar sig i, och framför allt inte billigare.