Dilemma gällande Ayn Rands grundprincip gällande etik och värden

Det är möjligt att jag är otydlig; jag vet inte. Efter ett tag blir jag väl lite mer korthuggen, istället för att bara säga en gång till vad jag redan sagt många gånger... kan inte göra det tydligare, så må det väl vara en brist hos mig som kommunikatör. Det gör hon. Visst skall man skilja mellan är- och bör-utsagor, det är ju olika utsagor men inte för den skull oberoende av varandra. Eller rättare sagt: böran är inte oberoende av varan. Absolut. Värden är värden för någon. Fast det handlar ju inte bara om ordet i sig utan vad ordet betyder. Rand såg mig veterligen inte livet som ett axiom i bokstavlig bemärkelse.

Jag accepterar det självklara och uppenbart sanna påståendet att för att någon ska kunna värdera något (ett tillstånd, ett objekt eller vad det nu månde vara), så krävs det att denna någon över huvud taget lever. Jag accepterar inte att det ur detta följer, att man når fram till den logiska slutsatsen, att livet är ett självändamål, eller att man på en sådan grund kan konstruera ett etiskt system. Det är non sequitur; det följer inte. Det är väl ändå detta jag skrivit hela tiden?


Och vad är det som talar för att värden är objektiva, menar du? Med objektiva syftar jag på att värdena ska vara av människan oberoende och alltså sanna för alla människor.

Tycker fö. den här artikeln summerar problemen med Rands etiska system rätt bra.

http://home.sprynet.com/~owl1/rand5.htm

Livet är inget självändamål där håller jag med. Hur skulle du annars kunna konstruera ett moraliskt system utan att ta hänsyn till verkligheten?

Om värden hade varit subjektiva skulle man inte kunna överleva.

Här är vi helt överens: böran kan aldrig vara helt oberoende av varan och det följer ju helt klart av det ovedersägliga faktum vi diskuterar (dvs. att man måste leva, eller snarare kanske existera, befinna sig i en värld bland människor och andra varelser med kroppar, medvetanden och känslor) för att värde och följaktligen moral över huvud taget ska kunna uppstå. Jag brukar tänka att det är så att man nödvändigtvis måste ta hänsyn till fakta när man värdesätter, annars hamnar man helt åt helvete. Men det betyder fortfarande inte att man kan härleda ett bör ur ett är, och är det inte precis det Ayn Rand försöker göra när hon i samma mening talar om att man måste leva för att värdesätta och att livet i sig självt är ett självändamål? Det är det som gör det etiska system hon skisserar så befängt i mitt huvud, för det följer som sagt inte logiskt någonstans. Det hela känns väldigt ogenomtänkt och jag förstår inte hur man som en tänkande och rationell människa kan föredra hennes system framför t.ex. ett betydligt mer genomtänkt system i stil med utilitarismen. Men men: to each his own...

Oftast är de som argumenterar mot Rand lätta att avfärda som t ex texten som länkades. Där står t ex att läsa
"Premise 2 seems to be false. If I knew that I was inevitably going to get a million dollars tomorrow--there's no way I can avoid it--would that mean that the money will have no value? Again, Rand offers no defense of this assertion. "

Här säger han att Rand har fel därför att a million dollars skulle ha värde för honom även om han inte kunde bli av med dem. Hur tänker han då? Säg att ingen vill ha dollar och inte heller han själv, vilket värde har då dollar? Återigen en person som vägrar hålla sig till vad ord betyder.

Exemplet handlar inte om att bli av med pengarna, han säger att pengarna är ett värde även om man inte kan undvika att få dem. En ganska rimlig position, värde förutsätter inte alltid alternativ. Vill du läsa en ännu bättre kritik, testa denna av Bryan Caplan som är välvilligt inställd till Rand.

Tja, fast om han inte är beredd att sträva efter dem bör de rimligtvis inte ha något värde för honom? Bara för att han lyckligtvis inte denna gång behövde sträva efter dem gör ju inte att han inte är beredd att sträva efter dem om så skulle behövas. Om han aldrig kan tänka sig att sträva efter pengar ha de väl inget värde för honom?

Ibland håller ju kritik mot Rand vatten, det kan jag inte förneka, men den typ av kritik är allt för ofta sådan att den skulle slå sank i även andra filosofiska tankesätt. Dock är vissa av dessa tankesätt "immuna" mot kritik då de kan vara av typen "sann kunskap är omöjlig ty vi får dem genom våra sinnen och på så sätt ej ofiltrerart och sedan ska det processas av våran aphjärna, så det som kommer ut som resultat kan man inte fästa stor vikt vid" Man har ju en poäng när man säger så men den ståndpunkten är ju otroligt ofruktsam. Då återstår ju bara döden ty t ex den där sugande känslan i magen torde inte vara något att fästa sig vid. (ursäkta raljerandet men du kanske förstår min poäng)

Dock ska jag kolla på din länk. Objektivism intresserar mig mycket och således även kritik (genomtänkt) mot denna.

Just gällande etik så stämmer det givetvis att i princip samtliga etiska system har svaga punkter som man med all rätt kan och bör kritisera. Problemet med det etiska system som Rand framlägger är dock att det verkar ha så många svaga punkter att det inte funkar alls. Hade det varit ett skepp hade det kantrat och sjunkit direkt vid minsta vindpust.