En naken medvetenhet [Copelandia Cyanescens]

Kön: Man
Vikt: 95 kg
Längd: 185 cm
Ålder: 22 år
Dos: 1g torkad Copelandia Cyanescens från Elefanten
Tidigare erfarenheter: Alkohol, några gånger
Set & setting: Min lägenhet, kort promenad ute i skogen
Tid: 13:00-~20.00

Vi kan kalla mig "grindr" i denna rapport.




Så var det dags för min debut på hallucinogener, något jag varit intresserad av och läst om runt 1 ½ år. Tanken var att uppleva något nytt, utforska medvetandet på ett unikt sätt och på där igenom få ökad insikt om livet i stort, mig själv och allt där emellan.
Det var först tänkt att jag skulle göra resan med en nära vän som provat Psilocybe Cubensis 4 månader sedan men han kände sig tyvärr inte redo än för en ny tripp vilket jag accepterade och bestämde därför att genomföra resan ensam.
Jag hade läst att 0.5g skulle resultera i en mild tripp men eftersom psilocybinets effekter, likt alkohol, är beroende på en mängd faktorer, bland annat kroppsvikt, så resonerade jag att jag att jag skulle ta allt. Det kanske inte var det smartaste draget nu i efterhand, men jag är långt ifrån besviken på upplevelsen.
Allt det som jag skrivet är vad jag kommer ihåg men en hel del av resan gick förlorad i form av minnesluckor och allmän förvirrning.




Jag vaknade tidigt, fick runt sju timmars sömn, och började göra i ordning lägenheten för dagen. Jag började med att städa en del så jag lätt skulle kunna komma fram överallt och tog fram en del spelkartonger och satte upp på min bokhylla som står ovanför sängen mot väggen med varierande färgglada motiv. När rummet som jag skulle genomföra resan såg något sånär ut tog jag ett långt varmt bad med avslappnade musik och gick igenom mina tankar före trippen. Allt kändes mycket bra, jag har mått väldigt bra under 2007 & 2008 och jag kände verkligen att tiden var inne för en sådan här typ av upplevelse.
Efter runt en halvtimme så steg jag upp ur badet och satte på mig badrocken. Jag gick till köket och tog fram ett stort glas vatten, vindruvor, bananer, bullar och pressade en del apelsiner.
Gick igenom min playlist en sista gång, jag hade tänkt ett intro på 30 minuter av stilla regn följt av lugna låtar av Kitaro, över sex timmars speltid allt som allt.
Allt var redo och allt kändes rätt.




Jag rev upp den förseglade vita påsen som innehöll mina svampar och hällde ut innehållet på ett mindre fat. Lukten av svamp spred sig, var inte den mest attraktiva lukten direkt.
Började klippa sönder all svamp i mindre bitar och när det kvar klart så började jag stoppa i mig "nypor" tills allt var borta från fatet och i min mun. Började tugga.
Smakade inget speciellt, efter 10 minuters tuggande så var allt en "sås" i munnen. Svalde med vatten. Sätter på min playlist, släcker rummet och sätter på den senaste versionen av Milkdrop. Regnet från mina högtalare faller lugnt, känns som en perfekt sinnesstämning.
Jag klär av mig, tänder två stearinljus och går och lägger mig i sängen.




Låg och blundade förväntansfullt, efter 25 minuter så börjar det kännas som mina ben växer fast i sängen. Vågor av eufori sköljer över min kropp och sinne, jag börjar andas tungt och skakar lite av den otroliga känslan av välbefinnande. Regnet från högtalarna börjar låta högre, mer distinkt och helt underbart. Jag vill inte lämna regnet, så jag reser mig upp i sängen och spelar om regnloopen från början igen. Stänger även av skärmen för att Milkdrop bara är störande.
Ligger nu och bara njuter av euforin och det underbara regnet i vad som känns som över en timme, jag reser mig upp i sängen igen för jag vill spela om det underbara regnet yttligare en gång men märker att den bara spelat i runt 10 minuter. Jag har börjat förlora greppet om tiden. Tänkte fnittrande för mig själv att då får jag bara uppleva det underbara ännu längre.
Jag la mig ned i sängen och kröp in i mitt täcke, kändes så otroligt mysigt, som att någon jag älskade omfamnade mig.
Jag började även känna en känsla av att falla, som var ganska behaglig en stund, men sen som blev intensivare och intensivare, jag kommer ihåg att jag tänkte när jag ska sluta falla. Jag vet inte riktigt vad som hände, jag kanske somna till, men när jag vaknade upp igen så var världen runt omkring mig väldigt annorlunda. Allt rörde sig, tapeterna morphades runt, skuggorna från stearinljusen dansade vilt uppe i taket, bokhyllan som var mitt framför mig såg otroligt stor ut och hade aldrig en fast form. Jag satte på skärmen med Milkdrop, ljuset från skärmen gav ett otroligt sken till hela rummet, spelkartongerna med motiv som Mario, Kirby, Yoshi, Rattle and Roll dansade i lugn takt till regnet.
Jag kände mig också helt otroligt blöt, jag började fundera på om jag inte pissat på mig. Satte mig helt upp och kände efter i sängen och överallt, inget. Kände mig på fingarna och de var blöta och kalla, eller kanske bara kalla. Hur som helst så kröp jag in i täcket igen och försökte få upp värmen. Jag tog mina händer för ögonen och blundade, miljoner av ögon mötte mig.
Tittade på mig. Det underbara regnet öste fortfarande ned, allt var förvirrande. Jag låg en stund och betraktade dessa ögon. Kände att jag började förlora fattningen mer och mer den ena frågan utlöste den andra, vem är jag? Hur ser en dag ut? Vad är en dag? Vad är tid? Vad är allt? Tankarna flög runt i mitt huvud medans ögonen och jag betraktade varandra i stillhet.




Plötsligt, utan att jag själv vet vad som hänt, så står jag upp med min telefonen i hand, musiken avstängd och lampan tänd och någon svarar:

-Hej, Xxxx (En av mina nära vänners far svarar)
-Eh, hej, har du Vän1 hemma?
-Ja, vem är detta?
-Grindr. Tack.
*Vän1 svarar*

Jag säger snabbt "vänta lite" och stapplar till vardagsrummet för att byta telefon till min bärbara. Går runt i vardagsrummet med telefon i hand. För övrigt så vet Vän1 om att jag ska svampa dock inte att jag skulle göra det den här dagen.
Samtalet fortsätter med mycket mummel, avbrutna meningar, djupa andetag och suckar från min sida. Vän1 frågar vad som har hänt och att han hör att det är något. Efter mycket om och men får jag fram att jag tagit svampen. Jag lägger mig ned i soffan och hela vardagsrummet rör sig och lyser med ett otroligt skönt vitt sken. Vackra mönster som rör sig uppenbarar sig precis överallt.
Vän1 frågar om jag sett något än, jag svarar med ett skrattande fnys "hmm, hah.. hmm..". Han frågar igen om jag ser något eller har upplevt något. Jag svarar att allt är en halluncination. Allt rör sig.
Han säger "Soft", och jag svarar återigen "hmm, hah, hmm..". Jag börjar inte kunna skilja på tankar och det verbala, avslutar vissa meningar i huvudet och pratar med själv genom tankar, mest om vad en dag är och vad jag egentligen skulle göra idag. Jag reser mig upp ur soffan och går till hallen.

-Du är Vän1, säger jag.
-Ja, får jag till svar.
-Jag är grindr..
-Ja, det är du.
-Hmm, heh, hmm...

Jag går från rum till rum i lägenheten och undrar vad det är som får mig att röra mig, vad är viljan som får mig att gå. För jag känner inte att jag själv har någon vilja. Hamnar tillslut tillbaks i mitt tripprum och lägger mig i sängen. Jag frågar Vän1 vad jag egentligen skulle göra idag. Vad gör man? Han svarar att jag skulle göra det jag gör nu och att jag ska njuta av resan. Jag svarar återigen "hmm, hah...hmm" och tänker ett svar i huvudet om att han borde bara veta vad jag upplever nu.
Medans jag blundar så upplever jag flera olika miljöer samtidigt, att jag är på flera olika platser. Jag upplever multipla minnen och visioner, om dessa var mina egna minnen eller ej vet jag inte.
Efter mycket mummel så får jag fram att jag ska ringa Vän2 och höra vad som händer. Jag lägger på och försöker komma ihåg hans nummer men det kan jag inte. Loggar in på MSN och får fram "Vad är ditt nummer", han skriver det och jag ringer upp. Mycket mummlade och avbrutna meningar även i detta samtal, och efter några minuter så säger jag att jag kanske ringer tillbaks senare.

När jag lägger på luren så kan jag inte längre skilja på verklighet och halluncination, det spelar ingen roll om jag har ögonen öppna eller stängda, jag vet inte vart jag är. Jag tappar tillslut hela mina personlighet och alla minnen, jag är en naken medvetenhet, som istället för att fråga "Vem är jag?" frågar: "VAD är jag?". Jag har ingen aning hur jag kom till och har ingen uppfattning att jag ens har en fysisk form överhuvudtaget.
Jag upplever mitt stadium visuellt likt en rund glaskula som är omgiven av simpa geometriska figurer. Glaskulan, som är mitt medvetande eller mitt jag, har två ögon som tittar runt hela tiden på de geometriska figurerna. Dessa har olika symboler på sig som jag inte kan urskilja. Tiden är nu utplånad totalt, det känns som jag spenderar en otroligt lång tid som denna nakna medvetenhet.
Jag kan berätta att tillvaron som en naken medvetenhet inte är behaglig alls, jag försökte verkligen acceptera min situation, men jag kunde ändå inte hjälpa att försöka pussla ihop vad egentligen meningen med min tillvaro var. Jag blev trött och frustrerad när jag inte hittade något svar eller ens någon indikation på att det fanns ett svar.

Jag börjar få tillbaks min syn, personlighet och minnen efter vad som kändes som en otroligt lång tid. Jag började uppleva ljud igen, ett högt brusljud kombinerat som en låt hade hakat upp sig. Jag låg i sängen, fortfarande ganska oförstående för världen runt omkring mig, allt kändes ganska dåligt och fortfarande blött.
Efter vad som kändes som en lång stund med detta reperande brusljud så kravlade jag mig upp ur sängen och satte på någon musik, kommer inte ihåg vad ens. Kände mig pissnödig och gick till toaletten och betraktade mina blåa handdukar och dessa otroliga mönster som morphades fram och tillbaks. Hallucinationerna vid det här laget var inte ens häftiga längre, hade blivit van med att allt rörde sig och levde.
Jag ställde mig framför badrumsspegeln och betraktade min nakna kropp. Vanligtvis så har jag hår, men bilden som mötte mig nu var en helt rakad kropp. Jag gillade vad jag såg, jag som oftast inte gillar min kropp. Jag skrattade åt tanken på att jag inte gillade det jag såg igår när det var så uppenbart att jag har en ganska god fysik.
En episk Kitaro låt gick på, jag insåg att jag var tillbaks. Det nakna medvetandet var borta, jag hade återuppstått. Med de episka glada tonerna så marscherade jag ut i vardagsrummet, skrattade för mig, och tittade ut mot dalgången. Jag kände att jag var på toppen av världen, detta är mitt rike, lyd mig. Jag tänkte att jag ville att dalen skulle hoppa och den löd mig. Hela dalen hoppade på mitt kommando. Jag tyckte inte att det var något speciellt då, det var lite av en självklarhet. Jag skrattade till igen och gick tillbaks till mitt rum och satte mig i soffan.

Betraktade rummet som tycktes vara väldigt stort och luftigt. Satt där en bra stund och allt kändes mycket bra. Jag var tillbaks.





Jag satte mig framför datorn och tittade på lite meddelande jag fått, alla bokstäver och MSN ikoner dansade glatt i takt med musiken som jag nu hade bytt till ett snabbt och intensivt psykedeliskt album.
Började snacka med lite folk, är en del som visste att jag trippade så de frågade vad jag upplevt och så. Jag skrattade mest åt dom, i verkligheten och genom text, sa att det kommer ta en lång stund att arbeta igenom det jag upplevt idag. Plötsligt blev hela mitt syrfällt svartvitt. Jag satte mig tillbaks i stolen och drog på Milkdrop, tittade på den en stund och tänkte att det kanske var dags att ge sig iväg ut i naturen. När jag öppnade ögonen igen var färgen tillbaks.
Jag reste mig upp ur stolen och gick till kläderna som jag förberett, studerade dom ett tag, var det här mina kläder?
Satte tillslut på mig allt utom byxorna, de såg så stora ut. Var detta verkligen mina byxor? Började leta igenom lägenheten efter mina riktiga byxor men hittade inga. Gick tillbaks till högen jag förberett och skrattade lite på mig själv, det här måste vara mina byxor eftersom jag förberett dessa. Började sätta på mig dom men tvekade fortfarande på att det var mina, men brydde mig inte längre. Tittade mig i spegeln, ser jag normalt klädd ut? Får duga.
Hämtade min mp3 spelaren och tog nycklarna från skrivbordet. Öppnade dörren och möttes av att mitt trapphus såg otroligt mycket större och underligare ut än vanligt, allt var mycket längre och smalare, ungefär som om man tittar från fel håll ur en kikare fast inte lika extremt. Brydde mig inte om detta och låste dörren, började gå ned med lite osäkra steg för trapporna. Skulle lägga nycklarna i byxfickan men när jag tog handen och letade efter botten så kändes det precis som det var bottenlöst, jag vågade inte lägga nycklarna i fickan för jag visste inte vad de skulle ta vägen då. Skrattade åt mig själv igen och tänkte vad fan är detta. Bestämde mig för att lägga nycklarna i jackfickan istället, även den kändes otroligt stor. Fick hålla nycklarna i handen helt enkelt.
Gick mot ett skogsparti, allt såg relativt normalt ut. Vädret var skönt svalkande. Tog mig ned för en skogsbrant och stannade upp, var detta verkligen en bra idé? Jag var fortfarande ganska trippad. Tittade runt skogen och allt såg så underbart färgstarkt och klart ut, var lite som om jag var i en djungel. Bestämde mig för att gå vidare och utforska.
Efter några minuter kommer jag fram till ett skyddsrum och ett mindre industriområde, stannar även här och betraktar gruset jag står på, otroligt komplexa mönster uppenbarar sig. Glor på gruset i några minuter och fortsätter sedan närmare skyddsrummet som är insprängt i ett berg. Tycker synd om berget som människan sprängt upp och när jag tittar på bergväggen så möts jag av ett femtiotal ledsna ansikten i berget. Jag tittar på dom med en sympatisk blick. Nu byts låten i mp3 spelaren till en väldigt glad låt och mina ledsna tankar byts ut mot glada, helt plötsligt så skiner bergsväggen upp och alla ansikten ler och dansar i takt med musiken.

Det blev verkligen uppenbart för mig här vad sinnesstämningen gör för en tripp även om jag har läst om det förut.

Jag går runt ett tag till i skogen och betraktar skönheten sen går jag hemåt.
Avslutar kvällen med att äta en kebab med en god vän och några dokumentärer om rymden.





Så, sitter nu här dagen efter trippen och skriver. Har haft huvudvärk och varit trött hela dagen, men det var väntat. Det var inte riktigt så här jag hade tänkt att förlora min oskuld på hallucinogener, men jag är inte besviken. Det kommer antagligen att ta en lång tid att förstå de upplevelser jag haft, om jag någonsin kommer att förstå.
Jag kommer nog inte påbörja en resa till ljudet av regn igen, det tog en lång tid innan jag kunde skaka av mig känslan av att jag var blöt.
Nästa gång kommer jag att ta en lägre dos, det var en otroligt intensiv och förvirrande upplevelse med en del minnesluckor på 1g för mig.

Tack för mig.

5/5, vilken härlig upplevelse det måste ha varit! Det hade nog varit smart om du hade bett Vän1 att komma över och vara barnvakt men det verkar som att det gick finfint. Är lite trött men om jag förstod rätt så trippade du naken ? En till fråga, hur ser dessa 'Milkdrops' ut ?

Ja, du förstod rätt, jag trippade naken.

Milkdrop (Winamp visualizer plugin)
Info: http://www.nullsoft.com/free/milkdrop/
Screenshots: http://www.nullsoft.com/free/milkdrop/screenshots.html

tackar detta ser ju riktigt fint ut

Soft tripp o bra berättat. 5/5

4/5

Bra beskrivning av trippen men det kändes som det fattades något.

Låter som en trevlig tripp. Och jag känner igen början på din tripp. När ens liv sakta bryts ner, och kvar finns bara en dessa frågor om allt. Jag var med om precis samma sak, fast jag fick den på slutet av min tripp.


Edit: 5/5

bra rapport!

5/5

Intressant, bra beskrivet 4/5.
Skriv fler!

mm gillade också rapporten.. ser fram emot min svampdebut, även om det kan ta nåt år innan det blir dags...

Låter helt fantastiskt underbart
Svamp är nog den mest underbara psykadeliska drogen tycker att alla någon gång ska få prova den

5/5