Svår depression - Vilken medicin?

http://www.peterularsson.se/ssri-pre...r-ar-en-bluff/

http://medicine.plosjournals.org/per...d.0020392&ct=1

Den studien är högst intressant men den är avhandlad i andra trådar. Sammanfattningsvis så är det ingen överraskning för den som läser andra tidningar än kvällspressen.
I de flesta studier som presenterats sedan SSRI introducerades kommer placebo ganska tätt efter substanseffekten.
Men... I den stora metaanalysen görs ingen skillnad mellan väl diagnosticerade depressioner och slarviga dito.
En person med depression och alokoholmissbruk har mycket sämre effekt av både SSRI, KBT och annat. En person med personlighetsstörning och depression likaså. Vidae så är uppföljningstiden man använt för kort.

För övrigt så verkar de flesta inte tänka på ngt mycket intressant:
- SSRI och placbo är i denna studie likvärdiga.
- Samtidigt vet vi att SSRI är överlägset att inte få ngn behandling.
- Alltså är sockerpiller överlägset att inte få läkemedelsbehandling.
- Alltså skall Du ha medicin, SSRI eller sockerpiller spelar ingen större roll så länge du tror att det är SSRI.

Med det sagt så är ju förstås KBT ett bra alternativ utom vid mycket djup depression då ECT eller tricyklika är behandlingen.

Peter U Larsson, Seriges mest aktiva scientolog, är naturligtvis hjärnas glad eftersom han är ute efter psykiatrin. Har skriver en hel del åt Kommissionen För Mänskliga rättigheter, en scientologfront. Skippa honom som källa om Du vill tas på allvar. Det finns gott om mer relevant kritisk info om psykiatri och psykofarmaka.

Det går inte och rätta till invanda tankemönster som är destruktiva för personen med piller. Har dessa tankemönster blivit så extremt destruktiva så personen blivit en fara för sig själv så måste man givetvis sätta in något så den inte går och gör något dumt.

Men generellt så gäller det att personen måste ställa om sitt liv och sitt tänkande.

Det finns ju massor av exempel på personer som blivit permanent deprimerade just för att ingen sagt till på skarpen.
Orsaken till varför det är så extremt svårt och få tillbaka långtidssjukskrivna handlar ju om att de varit borta från arbetsmarknaden för länge, fått lov "öva upp" deras destruktiva tankemönster samt tappat all självkänsla eftersom man inte är en del av samhället. Har det gått för långt så har personen själv programmerat sin hjärna till att vara en spillra av vad den är kapabel till. ALLT blir jobbigt/skrämmande/tråkigt/ångestfyllt för personen.

Men vad som egentligen är det grundläggande problet är att personen själv har övat upp sig på att framkalla ångest.

Eftersom jag är både psykiater och steg-1 utbildad KBT-terapeut så har jag rätt bra koll både på läkemedelsbehandling och psykologisk behandling. Båd har sina begränsningar. Personligen tycker jag att de allra flesta som drabbas av depression skulle ha bäst hjälp av psykoterapi av KBT eller KPT typ men dels så är inte alla intresserade, alla är inte mottagliga men framförallt så är det brist på terapeuter.

Varning dock för förenklingar om depressioners uppkomst och fortlevnad. Om det var så enkelt som att "ryck upp dig" skulle folk inte vara deprimerade. Vidare så är det väl bevisat att goda råd har ganska liten effekt.

Visst finns det negativa tankebanor som kanske borde justeras men att tro på att det hjälper med att ”säga till på skarpen” är en aning naivt. Det är inte helt ovanligt med ”kemisk obalans” i hjärnan – ofta ärftligt och då fungerar nog inte en utskällning.



Om jag skulle drabbas av depression skulle nog detta bli mitt förstahandsval. Har arbetat inom psyk och såg förvandlingen hos ECT-behandlade personer. Många gick polikliniskt för att få denna behandling och blev klart bättre.

Det där med "ryck upp dig" är ju ett ganska typiskt försvar från en deprimerad. När man läser trådar och liknande så brukar det vara någon deprimerad som gått igång på någon som försöker förklara och säga vad någon annan skall göra, eller allternativt så kommer det just från andra deprimerade. De stöttar varandra genom att förklara hur jävliga folk är som försöker tipsa om hur man kan bli frisk.
Men jag kan inte komma ihåg att jag någonsin hört någon säga till en deprimerad "ähh! ryck upp dig!". Och har man det så har man förmodligen sagt en hel del till, men den deprimerade plockar ut valda delar ur sammanhanget

För att bli depprimerad så måste man på något sätt lyckas lura sig till att få en förvriden bild av verkligheten, det är ibland fantastiskt hur ångestfyllda personer kan försvara sina negativa tankemönster. För det är just detta de är så superduktiga på, de är fantastiskt duktiga på att försvara sitt eget destruktiva beteende.

Du har både rätt och fel Gosh...

För det första så får inte bara deprimerade utan alla människor som har ett problem en massa goda råd. -"Om jag var i dina kläder...", -"Kan Du inte säga något i stil med...", -"Min polares flickvän ringde till försäkringskassan och sa att..." osv. Goda råd bygger på att rådgivaren är smartare eller mer kreativ än den som har problemet vilket sällan är fallet. Det är grejen med psykoterapi, att man inte slösar tid på goda råd.

Vad gäller depreimerades sätt att "försvara" sin depressivitet så är det inte för att de gillar att vara deprimerade. Inte heller för att jävlas med dig. Det är, som Du var innne på förut, deprimerade tankemönster som till sist kan bli riktigt underliga. -"Det är ingen idé att jag går ut för då kanske jag träffar en kompis och blir glad och tror det ska bli bätte och så blir det inte det och då blir jag så jälva besviken. Jag stannar hemma istället."

Man har kunnat visa att en hjärna i depressivt tillstånd minns saker i historien som sämre än de egentligen var. De har svårare att lösa logiska problem osv. Inte konstigt att de fastnar.

Det finns de som i princip kämpar emot när de blir bättre, det är personer som mått dåligt riktigt, riktigt länge och som saknar en mall för att må bra. Det är skrämmande att bli av med ångest och negativitet. Att må bättre innebär en massa krav och ett ifrågasättande av det man trodde var ens personlighet.

Och det finns en lösning på detta problem och det är att personen får hjälp med att bygga upp självkänslan. När en del fastnat i sina negativa tankemönster så kan de behöva bli tvingade till det.

Självklart vet jag att de inte tänker "nu skall jag må dåligt" men konsekvensen av deras tankmönster har exakt den effekten och det måste man förklara. Man måste förklara konsekvenserna så den person som är deprimerad förstår.

Förlåt, men du är aningslös om vad du pratar om. Om du en dag blir djupt deprimerad kommer du att förstå, som det är nu har du noll insikt och noll förståelse för vad en djupt deprimerad går igenom, även om du säkerligen med dina råd vill väl.

Gosh, det enda du åstadkommer med din argumentation är att göra det fullständigt klart för alla att DU inte är deprimerad, inte vad någon annan ska göra som faktiskt är det.

Självklart är jag inte det. det är något man själv avgör om man vill bli eller inte, varför skulle jag vilja bli deprimerad?

Jag är ju en vän av meta-analyser och utvärderingar men min erfarenhet (vilken är kognitivt förvrängd) motsäger vissa utvärderingar. Som den här med att SSRI har samma effekt som sockerpiller, nu har inte jag undersökt det själv men man har ju sett patienter som blivit bättre som jag inte tror placeboeffekten skulle haft någon effekt. Var inte den meta-analysen genomförd av en grupp psykologer? Viss risk för bias alltså. Jag har varit med om en situation där placebo prövades mot TCA och TCA hade dramatisk effekt, placebo hade noll effekt. Det var en deprimerad patient som stod på tryptizol i flera veckors tid men ingeting hände, sen fick man för sig att ta blodkoncentration på läkemedlet och koncentrationen var snudd på noll. Först fick man för sig att patienten inte hade tagit medicinen men sen visade sig att patienten bröt ner läkemedlet ovanligt snabbt. Man höjde dosen (till ovanligt höga nivåer) och kollade blodkoncentration och lo and behold patienten blev mkt bättre när läkemedlet "fanns" i hans system i rimliga nivåer.

Sen säger min kognitivt förvrängda erfarenhet att vissa läkemedel är effektivare än andra. Vilket inte vissa utvärderingar säger utan det blir mer nivellerat, typ alla läkemedel fugerar i stort sett lika bra, efexor i hög dos och tryptizol fugerar aningens bättre. Jag skulle hellre ta klomipramin, sertralin, citalopram än tymelyt, surmontil trots att jag inte har vetenskapligt utvärderat (eller läst någon vetenskaplig rapport) ang effektskillnader mellan dessa preparat. Dessutom tycker jag helt baserat på min erfarenhet att vissa läkemedel är unika vid svårbehandlade depressioner (där man av någon anledning inte prövat med ECT), dessa preparat är ffa tryptizol och den gamla klassikern nardil.

Nåväl, OT. Jag tror säkert att din läkare skriver ut något bra och beprövat läkemedel åt dig, viktigt är att ha tålamod (effekten kommer inte på en gång) och utvärdera behandlingen och ompröva den om den ger dåligt resultat.