Vilken musikgenre kräver mest talang att skapa musik inom?

går denna fråga enns att svara på?

altså man kan ju göra en lätt metal-låt och göra en svinsvår metal-låt, sen kan man även göra en lätt trance-låt samtidigt som man kan göra en svinsvår trance-låt som exempel... så denna fråga känns totalt omöjlig att svara på

Förstår inte varför folk letar fram den här trådjäkeln hela tiden.

Bättre det än att det kommer en massa nya trådar om samma skit.

Electro-Micke sitter hemma med sin laptop och några synthar och mixar och trixar och bygger ihop en episk lång och tekniskt skicklig electrodisco-låt. Han jobbar med låten i ungefär en månad och lägger olika trumloopar efter varandra med olika effekter, bygger små melodier och programmerar ljud i sina synthar. Lägger pianoackord över det och kanske någon effektiv gitarrslinga. Han har sedan barndomen spela olika instrument som piano och gitarr och vet hur musiken rent tekniskt ska byggas upp och har nu under sin sena ungdom grottat ner sig mer och mer i elektronisk musik där han även använder sin kunskap som han lärt sig tidigare.

Punk-Jocke har alltid velat göra musik, så han köper en elgitarr, tränar stenhårt in tre ackord och hur man byter mellan de. Efter en vecka tycker han att det funkar och då sätter han sig och spelar in en lo-fi-punkdänga på cirka 2 minuter med hjälp av de ackorden han har lärt sig. Han lägger upp den på myspace och får en massa fina omdömen angående låten.

Vem är egentligen mest musikalisk?

Alltså, det jag ville säga med det här är att man kan inte bara lägga fram enbart ett exempel och utgå ifrån det. I Ts exempel är självklart killen med gitarren den mest begåvade men det betyder inte att det generellt sätt alltid är mer begåvat att göra musik med hjälp av så kallade "riktiga instrument".
En simpel låt kan vara betydligt bättre än en väldigt teknisk och avancerad låt. Allt handlar om musikern lagt in sin själ i låten, och det märks oftast.

Jag förstår att ts försöker att visa att elektronisk musik är simpel att göra men då visar han bara att han inte vet speciellt mycket om elektronisk musik. Visst, basshunter och sånt saknar själ och hjärta och är direkt usel. Men det finns mycket helt fantastisk musik där man känner att personen/personerna som gjort musiken har enorma kunskaper och har arbetat väldigt innerligt med sin musik. Två helt skilda exempel på sådana artister är The Field (Minimal techno) och Lindstrøm (episk nydisco).

Jag hoppas att jag, på det här sättet, vidgade synsättet litegrann i den här snåriga tråden.

Tror att klassisk musik är det som är svårast, tror aldrig någon Tiesto eller Lemmy hade kunnat göra något av de Chopin eller Mozart höll på med.

Svar; Alla!

Alla genrer kan vara svåra att skapa, frågan är vad du gör det till.

Som många säger så varierar såklart svårighetsgraden inom genrer. Däremot så finns det typer av musik som är svårare än andra att spela i grupp och få det att låta tajt. Tung rock är busenkelt i förhållande till jazz, blues är också jävla lätt. Klassisk musik i grupp kräver att man är van som attan vid att spela med andra musiker och bygger mycket på att lämna lagom mycket utrymme åt andra instrument.

Jag skulle nog generellt säga att alla typer av tyngre rock och metal är lättast (även om det inte heller alltid är lätt, är ju vad man gör det till) och klassisk musik är svårast.

Att komponera ett "klassiskt" verk för symfoniorkester på gammaldags sätt måste vara det svåraste och mest talangkrävande. Med gammaldags menar jag att helt enkelt sätta sig ner och föreställa sig hur musiken skall låta och hur samtliga instrument skall samverka, för att sedan skriva ned noterna för hand i ett partitur. Detta sätt att arbeta är mindre vanligt idag; åtminstone inom filmmusiken är det vanligt att arbetsbördan delas upp mellan en kompositör (sitter och plinkar fram melodier på pianot) och en orkestrerare (anpassar om kompositionen för full orkester). Sedan finns det såklart syntesizer-nissar som imiterar en hel orkester med sin maskinpark, vilket ju är imponerande rent tekniskt men knappast något som garanterar originalitet.

Ennio Morricone, en av 1900-talets största filmkompositörer, arbetar på det gamla sättet; han skriver ner partituret direkt för hand utan att sitta och leta sig fram på ett instrument, precis som en riktig kompositör ska göra. Han har uttryckt en viss förvåning över hur dagens filmkompositörer "fuskar" genom att ta hjälp av orkestrerare och annat löst folk.

Den framstående ryska tonsättaren Sofija Gubajdulina är värd att nämna för hennes vana att själv handskriva samtliga noter till orkestern; ett jättearbete som förut ingick i alla kompositörers arbete, men som nu brukar delegeras till maskiner.

Många talar om Klassisk och om Electro-trance-disco-sequencer-shit, visst det tar tid, och man måste vara insatt i tänket. Fast klassisk musik bygger mer på regler än talang. Har man väl läst lite så ser man mönstren. Electro är mycket pilla och pula tills den blir komplett. Men så har vi funk.
Enligt mig så är det faen det som kräver mest "talang". Fedt bas som slappas, gitarr som är väldigt nyanserad och ibland diskret. Brass kvartetter som spelar precis rätt när det behövs. Sångerska/sångare som med skäl berättar hur najs det är med sex. Trummis som går loco och med syncoper fipplar och fummlar. Jag säger bara det. Funk.
Tänk efter. Det är inte den fetaste musikstilen, men det är fanemig nästan omöjligt att skriva en riktigt bra 70tals funklåt idag.

Jag vet inte om jag vill påstå att det på något sätt är ovanligt att arbeta såsom Sofija Gudajdulina; jag skulle påstå att de flesta som jobbar inom klassisk-konstmusik arbetar just så med handskriva noter. Säkerligen finns det en och annan som arbetar med att skriva noter på datorn eftersom alla inte är välsignade med en fin och läsbar handstil. Men det handlar ju fortfarande om att i total isolation från instrument skriva ned musik not för not.

Filmmusik är ju något betydligt mer kommersiellt och betydligt större summor pengar är ju inblandade; musiken måste ju bli klar i tid och måste passa regiösserns önskemål etc ec. Människor som Sofija Gudajdulina och andra ur Sjostakovichcirkeln skriver nog med papper och penna, likaså gör Arvo Pärt och Henryk Gorecki. Man måste väl komma ihåg att filmmusik bara är en liten del av modern konstmusik, även om den kanske hörs och syns mest.

Mer regler än talang för klassisk musik? Så du menar att det räcker med att läsa för att skriva så kolossala, otroligt personliga och känslointensiva verk såsom Mahlers symfonier eller Wagners operor? Eller Wolfs sånger?

Visst krävs det viss kunskap i musikteori för att ö.h.t. skriva klassisk musik, men att det räcker för att skriva "bra" musik skulle jag inte vilja påstå är sant, lika lite som det räcker med att kunna spela ett instrument för att skriva bra funk eller jazz.

Jag kanske va lite hård.
För att skriva "fantastisk" musik krävs alltid talang. Men överlag så ser jag inte storheten med en klassisk kompositör. Och Jazz är också egentligen lite hype'at. Där är det också en massa regler som säger hur man ska spela. Visst Jazzmusiker är skickliga musiker, men talangfulla? Nje. Jag skulle inte vilja gå så långt.
När en musikstil har "Rätt" och "Fel" krävs det mindra av kompositören, men inte av musikerna. Har man ett regelsystem man måste rätta sig efter är det inte lika krävande som att skapa utan.
Lite som att göra någon glad för att man vill är mer uppskattat än för att man måste. Så ser jag på det hela.
Och det står jag för.