Vilken musikgenre kräver mest talang att skapa musik inom?

Du själv sade "högklassiga" verk, som jag tolkade som "bra". Givetvis behöver man inte ha "hög instrumentkännedom" för att spela ett jazzstycke, däremot kanske det blir mindre bra om man saknar det. Givetvis kan man komponera utan att kunna spela ett instrument på högre nivå, men då blir det nog mindre bra också.

Känns som ett väldigt svepande påstående. Hur vet du att det inte finns jazz som inte kräver "hög instrumentkännedom"? Finns en hel del jazz där ute.


Tycker du att det är rätt då att anta din definition är "bättre, mer korrekt" etc än andras? Du förstår säkerligen att det finns andra här inne som sysslar och har sysslat med musik längre. Hade det varit en universell definition hade det inte var någon diskussion.

Men du kan ju inte skriva att kompositörer är rädda för att tillhöra en musikstil som redan är utforskad, det är ju skitsnack ! Om inte skulle jag gärna se en källa som styrker det uttalandet.


Jag har flera exempel från min tid på musikgymnasium t ex där det fanns många extremt duktiga instrumentalister, speciellt en gittarist, ett Malmsteen freak som kunde alla Malmsteen solon och många andra stora kända klassiska stycken, men så fort han hamnade i grupp var han helt off, det är här gehöret och lyhördheten kommer in.

Och därför är ett bra gehör och förmåga att uppfatta vad som händer viktigare än ett stort tekniskt kunnande på sitt instrument.


För att kunna spela bra måste man ha god teori och kännedom om musiken. För att inte tala om hur mycket det underlättar om man har en god musikteoretisk bakgrund när man repar, att man talar samma språk liksom.


Du antar att om man har bra gehör så gillar man att spela ett instrument, vilket inte stämmer.

Men för att dra ett exempel så kan jag säga sångaren i ett av mina band, som sjunger och spelar gitarr högst medelmåttigt, inget man höjer ögonbrynen åt, direkt. Men som komponerar och har sålt miljoner exemplar i olika genrer från schlagerfestivalen, metal och pop, enligt mig är han ett musikaliskt geni.

Det är här våra åsikter går isär.

Ge gärna exempel på jazz som inte kräver hög instrumentkännedom? Intrumental kunskap är en av de stora byggstenarna i jazz, så det blir svårt att komma undan.

Jag tycker nog den är mer korrekt än mångas, men det finns säkert folk som har bättre definitioner än mig. Arbetar man med det dagligen och har gjort så i flertalet år så har man nog lite bättre koll på definitioner än en normal musiklyssnare.

Men visst, det finns folk härinne som har mer erfarenhet än mig, jag känner ett antal sådana på Flashback. Dock delar de min åsikt för det mesta, då diskussionen om huruvida vissa är musikaliska eller ej uppkommer ofta i dagens musikklimat där det blivit inne att vara dålig (Broder Daniel, Håkan, Bad Cash Quartet osv osv).

Nej, känsla är minst lika viktigt.

Ärligt talat, vem tror du att du är ?

Vilken översittarstil du kör med, det gillar jag inte alls !

Lägg fram dina argument och försök inte puttsa till dom med sånt BS.

Källa för vaddå? Vi diskuterar ju våra åsikter i frågan, källan är mig. Underligt ställe att fråga efter källa.

Jag skriver ju "antagligen på grund av rädsla för att tillhöra en musikstil som redan är utforskad". Nyckelord "antagligen", vilket bevisar att jag inte besitter någon universell kunskap i varför så många kompositörer oftast har svårt för att definiera sin egen musik, trots att det är väldigt enkelt för andra människor att göra det.

Så du mear att han var omusikalisk för att han inte klarar sig bra i gruppsituation? Att klara sig bra i grupp är inget krav på god musikalitet, det finns oerhört många solister som är extremt musikaliska.

Sorry men här har du fel, och det är fakta.

Man måste inte kunna musikteori överhuvudtaget för at kunna spela ett instrument bra. Att det underlättar när man repar har inget med musikalitet att göra, utan bara hur effektivt ett rep blir. Men om du tror att jag måste kunna namnet på alla ackord i en låt som min gitarrist ska spela så tror du fel. Det tar bara lite längre tid att visa honom vad jag menar istället för att säga ackordets namn. Jag är inte mindre musikalisk för det.

Teori och praktik är två områden, helt oberoende av varandra. Vissa musiker är bra på det ena eller det andra, vissa är bra inom båda.

Du behöver inte kunna köra bil för att klara teoriprovet. Du behöver inte kunna teori för att kunna köra en bil. Den enda gången du behöver kunna teori är om du ska röra dig i trafik, men trafik innebär regler, och inom musik finns det inga regler.

Se det som en tom plan tom yta. Du behöver inte kunna teori för att kunna köra runt i en bil på en plan tom yta.

Nej det antar jag inte, jag säger att folk med bra gehör brukar ha lätt för instrument, eftersom de redan kommit halva vägen.

Hur komponerar han då, genom att skriva ner musiken utan att röra ett enda instrument?

Jag säger ju bara vad jag tycker. Du tror inte att någon som arbetar med musik har bättre koll på definitionerna än en normal musiklyssnare?

Jag bryr mig liksom inte om du gillar min stil eller inte, jag tänker inte ljuga ihop en mildare erfarenhet eller kunskap för att jantelagen gör sig bekant i ditt huvud. Folk frågar vad jag baserar mina åsikter på, vad ska jag säga då eftersom jag inte får säga sanningen?

Mina argument är framlagda, det ser du om du läser lite.

Har du inget att tillföra diskussionen så föreslår jag att du hittar någon annan användare att störa dig på, någon annanstans.

Känsla hurdå, på vilket sätt? Snacka om luddigt.

Att uttrycka sig känslofullt på ett instrument handlar endast om instrumentkännedom, eftersom man uttrycker sig känslofullt genom dynamik och uttryck. Båda aspekterna ingår i själva tekniken, alltså instrumentkännedom, dvs musikalitet.

Känsla är alltså redan inbakat i definitionen.

15 år är ingen längre tid inom musikbranschen. Antar därmed att du inte är så gammal så jag förstår att du har de resonemang du har vilket är väldigt vanligt i din ålder för folk som inte sett bortom sitt eget instrument än (antar att du är runt 25 år).

Jag anser verkligen inte att de flesta som håller på med musik är musikaliska utan tvärtom. I och med att vi diskuterar ett begrepp och inte ett påstående angående en specifik grupp av individer så var det ett väldigt konstigt påstående från din sida.

Det är mycket världen enligt ★★★ i dina påståenden. Sånt fungerar dock inte långt.

Jag är 28, och om du läser vad jag skriver istället för att ägna tid åt att hitta vinklar att provocera på, så ser du att jag inte baserar mina åsikter enbart på min egen erfarenhet, utan på släkt och bekantas också. Den sammanlagda erfarenheten i år mätt är lite mer än 15 om vi säger så.

Det är snarare din vinkel till diskussionen som är väldigt konstig. Vad exakt är det du påstår liksom...att definitionen av musikalitet är mer än instrumentkännedom? Alright, så tyck det då? Varför försöka förolämpa min erfarenhet och köra med nedlåtande kommentarer?

Jag säger inte att jag har 100% rätt och att alla andra har 100% fel, sådant barnsligt trams överlåter jag till personer som dig. Jag diskuterar tillsammans med andra människor vad definitionen på musikalitet är, det är trots allt ett diskussionsforum.

Att alla inlägg består av subjektiva åsikter är nog klart för alla utom de som tvunget söker konflikt istället för god debatt. Alla inlägg är världen enligt (dem själva).

Så här skriver du om man tar det i sin helhet :


Jag skulle säga att de flesta som komponerar vet mycket väl i vilken genre de verkar i, det måste man ju göra om man komponerar proffesionellt och att någon skulle vara rädd för att råka skriva i en speciell genre låter ju jävligt udda.


Ja, det är vad jag menar, musik handlar ju, i de allra föesta fall, inte om att sitta för sig själv och plinka, det är att lira i grupp de flesta instrumentalister strävar efter, det är ju där, t ex, ett gitarrsolo kommer till sin rätt och kan kan man inte avgöra vad som händer utan stänger av öronen och sjunker in i sig själv är man helt klart inte redo att spela musik på någon nämnvärd nivå.


Ja, det håller jag med om.



Men driver du med mig ?

Hur ska en kille som spelar gitarr kunna improvisera kring en jazzvamp om han inte känner till harmonierna (gehör), vilka toner som ingår i ackordena (teori), och de skalor han kan tillämpa till de ackorden (mer teori).

Ska han chansa på några random toner, eller ska han ligga o böga i mollpentan ?

Det sistnämnda kan han ju klara sig på men han kommer ju inte gå ifrån gigget med "skitbra gittarist" skrivet i pannan och jazzbandet kommer förmodligen att ringa någon annan nästa gång.


Du skryter friskt med år av erfarenhet gång på gång, det här såna här uttalanden som får mig att tvivla.

Om du nu är proffesionell musiker så borde du känna till att man inte får några jobb värda att nämna om man inte kan sin teori, för kan man inte sin teori så får man inte spela med de stora grabbarna.



Ja. Han har bara en dator i sin studio, ett rack med effekter och ett midiklaviatur, som inte används för att spela in på, du känner säkert till hur det funkar. Han jobbar med samplade instrument, och autotunar sin sång om ingen annan sjunger in det.

Om man bortser från att vara hyllad så borde noise vara enklast, stoppa in en mick i dammsugaren och köra genom en distpedal och banka på lite grytlock = ljuv musik