2008-03-09, 23:02
#1
Substans: 4-HO-MET
Dos: 30-40mg
Ålder: 22
Kön: Man
Vikt/Längd: 73/179
Tidigare erfarenheter: Lite av det mesta
Substansen intogs igår kring halv nio hos min trippolare med minimala förberedelser. Kontaktade honom på msn, la ner våg, laserpod, röka, osv i en påse och en timme senare var jag där.
Vi måttade upp substansen på digitalvåg men det råder trots det lite osäkerhet kring mängd fast uppskattningsvis bombade vi 30-40mg var.
Enda skillnaden mellan oss vid det här tillfället var att polaren hade käkat 400mg tramadol med sista dosen ca 5 timmar innan intag. Vidare hade han ätit minimalt under dagen medans jag precis slängt i mig en stor "frukost".
Onset
Jag var medveten om att 4-ho-met slår till riktigt snabbt men ändå blev jag i princip tagen på sängen. Jag kände att "nånting" började hända redan 10min efter intag. Riktigt lika snabbt gick det inte för polaren dock. Hans flickvän ringde och bad honom hämta tvätt men jag bestämde mig för att stanna inne då jag var lite osäker pga det extremt snabba påslaget. Polaren kände inget än vid detta tillfället.
Strax efter att han hade gått slog en påtaglig nojjighet in, ungefär som på diverse centralstimulantia. Jag blev vädligt spänd, hjärtat rusade, tankarna for och när något gav ifrån sig ett oidentifierbart ljud inbillade jag mig att jag inbillade mig ljudet och en krypande känsla av doom samt "vafan har jag gjort??" tog grepp om mig. Detta trots att jag är hyffsat erfaren och vet hur man värjar sig mot obehagliga tankar. Det snabba påslaget förvånade mig verkligen, och det är något man bör vara inställd på för att undvika obehagliga överraskningar.
Obehaget försvann dock så fort polaren återkommit.
Vi slog igång vampyrfilmen med Josh Hartnett och strax meddelade polaren att han också började känna av. Själv hade jag redan börjat känna av utav bara helvete och man var nog ännu mer påverkad än man trodde då minnet redan där är väldigt luddigt. Det hade liksom kanske gått 20min och styrkan i ruset kunde jämföras med en stor dos svamp kanske en 1.5-2 timmar in.
Jag började ana att polaren inte riktigt mådde särkilt bra och försökte få in honom på rätt spår. Efter ett tag insåg jag att det här med vampyrfilm var ett störande moment, vilket jag kände av litegrann själv, så jag föreslog att vi skulle stänga av och kolla lite tv istället för att lugna oss vilket polaren snabbt högg på.
Trippande
Jag hade sen en tid tillbaka skrattattacker som gick i vågor och påminde väldigt mycket liknande på svamp. Polaren upplevde inte detsamma och det var tydligt att han var på fel spår, satt mest tyst och var uppenbart besvärad. Jag föreslog att vi skulle sätta på lite schysst musik för att försöka vagga in honom i säkerhet. Detta var inte en helt lätt uppgift och här var första gången polaren utbrast - "Det här är galenskap, galenskap!".
Väldigt starka visuella effekter hade också infunnit sig för oss båda vid det här laget. Inte som på svamp utan mer "digitalt" och "plastigt". Vi kom senare fram till att det helt enkelt gav ett renare och mer syntetiskt intryck än svamp, lsa, osv.
Tillslut gav vi upp tvn helt då denna enbart gav en störande verkan på ruset. Polaren irrade runt och försökte börja må bra, själv mådde jag absolut bra. Det enda som störde mig var polaren. Jag gick på muggen och strax därpå knackar det på dörren och polaren säger för första gången en till sak som skulle komma att upprepas i oändlighet - "Har vi gjort det här förut?". Det var väldigt tydligt att han var oerhört förvirrad och att det bara blev värre o värre. Jag kände av en rätt tung förvirring själv men upplevde det som att jag trots det hade god kontroll över ruset, i stor kontrast till min polare som nu hade börjat betee sig minst sagt underligt.
Jag försökte få grepp om situationen och hitta på något som skulle få honom att lugna sig. Kanske om man satte på en annan film och lyckades få honom att hjärndött sjunka in i den.
Att få ur honom hur man slog igång utrustningen skulle dock visa sig omöjligt och jag var alldeles för förvirrad för att kunna lista ut själv i mitt tillstånd hur den främmande elektroniken fungerade.
Polaren höll på att tappa greppet om verkligheten totalt. Han gick konstant runt och muttrade - "Galenskap, det här är galenskap!!". Han stannade upp mitt i meningar för att fråga mig gång på gång -"Har vi gjort det här förut?" samtidigt som han rapporterade om otaliga deja vus. Men det som verkligen fick mig att ana att det inte stod rätt till i huvudet på honom var när han helt plötsligt fick ett underligt uttryck över ansiktet, kollade på mig konstigt, gick fram och tog på mig och fråga mig - "Finns du?".
Han hade snart helt tappat greppet om verkligheten. Han visste inte om jag var riktig, vem jag var, vart han var, varför han var där, vad han gjorde, om han var vaken, om han levde, osv. Han klagade dessutom över att han inte hade nån mun. Han irrade konstant runt och upprepade dessa tankar om och om igen, det verkade som att han hade tappat all korttidsminne.
Tillslut tyckte han inte att jag längre såg ut som mig själv samtidigt som att han inte visste om jag fanns.
Jag har ingen aning om hur länge detta irrande pågick men tillslut lyckades jag mirakulöst slå igång en film och få honom att lägga sig ner i soffan. Han var dock fortfarande helt väck och gick konstant in och ut ur diverse stadier.
Kring halv tolv kom hans flickvän hem och han ställde samma frågor till henne - "Finns du?" vilket hon naturligtvis fann måttligt roande. Jag försökte konstant lugna honom, få honom att lägga sig ner när han irrat upp, osv. Plötsligt hade han irrat ut sig på balkongen och jag förstod att det här fan var allvarligt och började oroa mig för att han skulle skada sig eller fastna i en psykos.
Dessutom hade jag själv börjat få tunga overklighetskänslor, tappade uppfattningen om jaget, känslor, osv. Lite svårt att beskriva men man var verkligen inte sig själv på någon nivå och visste inte ens vad normal var. Detta samtidigt som de visuella effekterna bara rasade på, dock inga rena hallisar alá dansande hustomtar. Polaren hade dock den typen av hallisar. Han beskrev det senare som en mardröm där precis allt kunde hända och också hände. Han var hela tiden väldigt ovillig att berätta vad han såg så antar att det inte var några trevliga saker.
Dalande mindfuck
Kring 1 halv 2 hade både mitt och polaren mindfuck tydligt börjat dala. Han var dock fortfarande i ett rätt allvarligt tillstånd. Själv kunde jag börja njuta av alla visuella effekter, låg och kollade på laserpoden, utforskade cevs, osv. Mina cevs var speciellt häftiga och klassiskt psykadeliska. Tänk helt enkelt psykadeliska mönster så vet ni vad jag såg, fast nästan overkligt detaljrikt. Nåt jag inte fått tidigare var något som påminde om bakgrundsmönstret på exempelvis sedlar, fast igen nästan löjligt detaljrikt.
Jag fick en stark upptäckarlust och gick på upptäcksfärd i den nersläckta lägenheten. Jag såg alla möjliga häftiga saker och upptäckte bland annat att text uppenbarade sig som total rapakalja. Bland annat stod jag och begrundade en klocka som hade en helt oförståelig text, förstod inte ens siffrorna fast jag visste att jag borde. Jag fick för mig att jag såg allt spegelvänt så tog den till polaren som berätta vad bilden föreställde då klarna texten direkt. Riktigt underlig känsla.
En annan grej som fascinerade mig oerhört var när man fäster blicken på något genom ett fönster sen backar genom rummet. Normal ger ju detta ett milt skevt intryck men under påverkan av 4an så skevade det sönder allt totalt. Rumskänsla, storlek, avstånd, etc, allt bara smulades sönder inför ögonen på en. Vet inte hur många gånger jag gick fram och tillbaka genom rummet på det här viset.
Vid 2 halv 3 hade polaren landat nästan helt från mindfucket och vi började diskutera våra upplevelser samtidigt som vi fortsatte njuta av de visuella effekterna. Dessa hade dock också tydligt börjat mattats av trots att de kunde dyka upp i vågor med full styrka.
Eftereffekter
Vid 3 började jag röra mig hemmåt men vid ett tillfälle på vägen slog det till med nästan full styrka igen. Det kändes som att jag hade gått i en halvtimme men bara kommit kanske 50 meter. En stund visste jag inte ens vart jag var, trodde jag kanske hade gått för långt men som tur var försvann denna förvirring rätt snabbt. Insåg att det var tur att jag inte försökt gå hem tidigare.
Väl hemma upptäckte jag att det var helt omöjligt att sova efter 3 timmar i sängen och fick en jävla huvudvärk som sitter i ännu. Brukar inte ha detta problem med andra hallucinogena substanser så det rekommenderas verkligen inte att ta detta om man har saker att göra dagen efter. De stora pupillerna sitter i väldigt länge också.
Slutsats
Det här är en väldigt potent hallucinogen som absolut inte rekommenderas till debuten och inte rekommenderas att intas själv om man inte betraktar sig som väldigt erfaren både med nämnda substans och rent generellt. Hade exempelvis min polare varit själv hade det kunnat gå riktigt jävla illa.
Ändå var det en, för mig, fin upplevelse som kunde ha blivit många gånger bättre om det inte varit för sneande polare. All in all en mycket trevlig substans med stor potential men också med ett gäng varningsskyltar. Bruka med försiktighet. Jag upplevde det som att förvirring och omdömeslöshet var mycket värre med denna substans än med annat jag provat tidigare, så set and setting är inte bara viktigt för upplevelsen utan också för att direkt undvika skada.
Dessutom kan det vara så att tramadol faktiskt påverkar ruset vilket eventuellt är lite intressant.
Dos: 30-40mg
Ålder: 22
Kön: Man
Vikt/Längd: 73/179
Tidigare erfarenheter: Lite av det mesta
Substansen intogs igår kring halv nio hos min trippolare med minimala förberedelser. Kontaktade honom på msn, la ner våg, laserpod, röka, osv i en påse och en timme senare var jag där.
Vi måttade upp substansen på digitalvåg men det råder trots det lite osäkerhet kring mängd fast uppskattningsvis bombade vi 30-40mg var.
Enda skillnaden mellan oss vid det här tillfället var att polaren hade käkat 400mg tramadol med sista dosen ca 5 timmar innan intag. Vidare hade han ätit minimalt under dagen medans jag precis slängt i mig en stor "frukost".
Onset
Jag var medveten om att 4-ho-met slår till riktigt snabbt men ändå blev jag i princip tagen på sängen. Jag kände att "nånting" började hända redan 10min efter intag. Riktigt lika snabbt gick det inte för polaren dock. Hans flickvän ringde och bad honom hämta tvätt men jag bestämde mig för att stanna inne då jag var lite osäker pga det extremt snabba påslaget. Polaren kände inget än vid detta tillfället.
Strax efter att han hade gått slog en påtaglig nojjighet in, ungefär som på diverse centralstimulantia. Jag blev vädligt spänd, hjärtat rusade, tankarna for och när något gav ifrån sig ett oidentifierbart ljud inbillade jag mig att jag inbillade mig ljudet och en krypande känsla av doom samt "vafan har jag gjort??" tog grepp om mig. Detta trots att jag är hyffsat erfaren och vet hur man värjar sig mot obehagliga tankar. Det snabba påslaget förvånade mig verkligen, och det är något man bör vara inställd på för att undvika obehagliga överraskningar.
Obehaget försvann dock så fort polaren återkommit.
Vi slog igång vampyrfilmen med Josh Hartnett och strax meddelade polaren att han också började känna av. Själv hade jag redan börjat känna av utav bara helvete och man var nog ännu mer påverkad än man trodde då minnet redan där är väldigt luddigt. Det hade liksom kanske gått 20min och styrkan i ruset kunde jämföras med en stor dos svamp kanske en 1.5-2 timmar in.
Jag började ana att polaren inte riktigt mådde särkilt bra och försökte få in honom på rätt spår. Efter ett tag insåg jag att det här med vampyrfilm var ett störande moment, vilket jag kände av litegrann själv, så jag föreslog att vi skulle stänga av och kolla lite tv istället för att lugna oss vilket polaren snabbt högg på.
Trippande
Jag hade sen en tid tillbaka skrattattacker som gick i vågor och påminde väldigt mycket liknande på svamp. Polaren upplevde inte detsamma och det var tydligt att han var på fel spår, satt mest tyst och var uppenbart besvärad. Jag föreslog att vi skulle sätta på lite schysst musik för att försöka vagga in honom i säkerhet. Detta var inte en helt lätt uppgift och här var första gången polaren utbrast - "Det här är galenskap, galenskap!".
Väldigt starka visuella effekter hade också infunnit sig för oss båda vid det här laget. Inte som på svamp utan mer "digitalt" och "plastigt". Vi kom senare fram till att det helt enkelt gav ett renare och mer syntetiskt intryck än svamp, lsa, osv.
Tillslut gav vi upp tvn helt då denna enbart gav en störande verkan på ruset. Polaren irrade runt och försökte börja må bra, själv mådde jag absolut bra. Det enda som störde mig var polaren. Jag gick på muggen och strax därpå knackar det på dörren och polaren säger för första gången en till sak som skulle komma att upprepas i oändlighet - "Har vi gjort det här förut?". Det var väldigt tydligt att han var oerhört förvirrad och att det bara blev värre o värre. Jag kände av en rätt tung förvirring själv men upplevde det som att jag trots det hade god kontroll över ruset, i stor kontrast till min polare som nu hade börjat betee sig minst sagt underligt.
Jag försökte få grepp om situationen och hitta på något som skulle få honom att lugna sig. Kanske om man satte på en annan film och lyckades få honom att hjärndött sjunka in i den.
Att få ur honom hur man slog igång utrustningen skulle dock visa sig omöjligt och jag var alldeles för förvirrad för att kunna lista ut själv i mitt tillstånd hur den främmande elektroniken fungerade.
Polaren höll på att tappa greppet om verkligheten totalt. Han gick konstant runt och muttrade - "Galenskap, det här är galenskap!!". Han stannade upp mitt i meningar för att fråga mig gång på gång -"Har vi gjort det här förut?" samtidigt som han rapporterade om otaliga deja vus. Men det som verkligen fick mig att ana att det inte stod rätt till i huvudet på honom var när han helt plötsligt fick ett underligt uttryck över ansiktet, kollade på mig konstigt, gick fram och tog på mig och fråga mig - "Finns du?".
Han hade snart helt tappat greppet om verkligheten. Han visste inte om jag var riktig, vem jag var, vart han var, varför han var där, vad han gjorde, om han var vaken, om han levde, osv. Han klagade dessutom över att han inte hade nån mun. Han irrade konstant runt och upprepade dessa tankar om och om igen, det verkade som att han hade tappat all korttidsminne.
Tillslut tyckte han inte att jag längre såg ut som mig själv samtidigt som att han inte visste om jag fanns.
Jag har ingen aning om hur länge detta irrande pågick men tillslut lyckades jag mirakulöst slå igång en film och få honom att lägga sig ner i soffan. Han var dock fortfarande helt väck och gick konstant in och ut ur diverse stadier.
Kring halv tolv kom hans flickvän hem och han ställde samma frågor till henne - "Finns du?" vilket hon naturligtvis fann måttligt roande. Jag försökte konstant lugna honom, få honom att lägga sig ner när han irrat upp, osv. Plötsligt hade han irrat ut sig på balkongen och jag förstod att det här fan var allvarligt och började oroa mig för att han skulle skada sig eller fastna i en psykos.
Dessutom hade jag själv börjat få tunga overklighetskänslor, tappade uppfattningen om jaget, känslor, osv. Lite svårt att beskriva men man var verkligen inte sig själv på någon nivå och visste inte ens vad normal var. Detta samtidigt som de visuella effekterna bara rasade på, dock inga rena hallisar alá dansande hustomtar. Polaren hade dock den typen av hallisar. Han beskrev det senare som en mardröm där precis allt kunde hända och också hände. Han var hela tiden väldigt ovillig att berätta vad han såg så antar att det inte var några trevliga saker.
Dalande mindfuck
Kring 1 halv 2 hade både mitt och polaren mindfuck tydligt börjat dala. Han var dock fortfarande i ett rätt allvarligt tillstånd. Själv kunde jag börja njuta av alla visuella effekter, låg och kollade på laserpoden, utforskade cevs, osv. Mina cevs var speciellt häftiga och klassiskt psykadeliska. Tänk helt enkelt psykadeliska mönster så vet ni vad jag såg, fast nästan overkligt detaljrikt. Nåt jag inte fått tidigare var något som påminde om bakgrundsmönstret på exempelvis sedlar, fast igen nästan löjligt detaljrikt.
Jag fick en stark upptäckarlust och gick på upptäcksfärd i den nersläckta lägenheten. Jag såg alla möjliga häftiga saker och upptäckte bland annat att text uppenbarade sig som total rapakalja. Bland annat stod jag och begrundade en klocka som hade en helt oförståelig text, förstod inte ens siffrorna fast jag visste att jag borde. Jag fick för mig att jag såg allt spegelvänt så tog den till polaren som berätta vad bilden föreställde då klarna texten direkt. Riktigt underlig känsla.
En annan grej som fascinerade mig oerhört var när man fäster blicken på något genom ett fönster sen backar genom rummet. Normal ger ju detta ett milt skevt intryck men under påverkan av 4an så skevade det sönder allt totalt. Rumskänsla, storlek, avstånd, etc, allt bara smulades sönder inför ögonen på en. Vet inte hur många gånger jag gick fram och tillbaka genom rummet på det här viset.
Vid 2 halv 3 hade polaren landat nästan helt från mindfucket och vi började diskutera våra upplevelser samtidigt som vi fortsatte njuta av de visuella effekterna. Dessa hade dock också tydligt börjat mattats av trots att de kunde dyka upp i vågor med full styrka.
Eftereffekter
Vid 3 började jag röra mig hemmåt men vid ett tillfälle på vägen slog det till med nästan full styrka igen. Det kändes som att jag hade gått i en halvtimme men bara kommit kanske 50 meter. En stund visste jag inte ens vart jag var, trodde jag kanske hade gått för långt men som tur var försvann denna förvirring rätt snabbt. Insåg att det var tur att jag inte försökt gå hem tidigare.
Väl hemma upptäckte jag att det var helt omöjligt att sova efter 3 timmar i sängen och fick en jävla huvudvärk som sitter i ännu. Brukar inte ha detta problem med andra hallucinogena substanser så det rekommenderas verkligen inte att ta detta om man har saker att göra dagen efter. De stora pupillerna sitter i väldigt länge också.
Slutsats
Det här är en väldigt potent hallucinogen som absolut inte rekommenderas till debuten och inte rekommenderas att intas själv om man inte betraktar sig som väldigt erfaren både med nämnda substans och rent generellt. Hade exempelvis min polare varit själv hade det kunnat gå riktigt jävla illa.
Ändå var det en, för mig, fin upplevelse som kunde ha blivit många gånger bättre om det inte varit för sneande polare. All in all en mycket trevlig substans med stor potential men också med ett gäng varningsskyltar. Bruka med försiktighet. Jag upplevde det som att förvirring och omdömeslöshet var mycket värre med denna substans än med annat jag provat tidigare, så set and setting är inte bara viktigt för upplevelsen utan också för att direkt undvika skada.
Dessutom kan det vara så att tramadol faktiskt påverkar ruset vilket eventuellt är lite intressant.
