Råd önskas ang soc utredningar

Har en god vänn som råkat ut för ett riktigt dåligt (skämt. )
Någon har anm honom och frun för att slå sina barn.
Kan han överklaga soc beslut att göra en utredning dom skyller bara
på sin utrednings plikt och säger att nu är det som det är.

Vänner, grannar, skola och rektorer talar gott om barnen och stödjer
föräldrarna soc struntar i det och har även gjort hembesök 4 barn
i åldern 3-8 farfar/farmor var med föräldrarna och barnen har jag själv
träffat det är hela, rena, superduktiga i skolan, harmoniska jag känner
familjen väl de bor i ett välbärgat område och det finns absolut inget
missbruk eller några journaler på barnen som skulle stödja detta.

Soc har lite att göra och kör bara på, kan dom sätta ned foten och
vägra samarbete, skulle dom ha gjort något annorlunda från början.
Har soc rätt att göra presis som dom vill utan att stödja sig på något ?
I anm står att de slår sina barn varje dag det har anm hört genom dörren,
grannar har skrivit intyg, och föräldarna är på landet fre-sön trots att
anm säger sig höra skrik/slag varje dag.

har dom tur får de en utredare som kan utreda har de otur får de en utredare som ställer ledande frågor till barnen och inte ger sig fören barnen säger att de blivit slagna.Om soc utredningar sker objektivt eller inte är rena lotteriet.
En utredning måste soc göra om de får en anmälan sog hävdar att barn blir slagna varje dag. Tyvärr kan den som anmält begära att få vara anonym, har ni tur har inte anmälaren begärt detta och då har ni rätt att få reda på vem som anmält.

Nej.
De stöder sig på anmälan, så klart. Soc. kan givetvis inte bara strunta i anmälningar om att barn far illa bara för att det skulle vara mindre obehagligt för den som är anmäld.
Visst kan de, men att sätta sig på tvären om man inte har något att dölja är normalt bara kontraproduktivt.

Låter som det finns en granne som e trött på massa småbarn som röjer runt så de inte får sova på helgerna. Antar att det blir en påföljd för anmälaren om det visar sig att han far med osanning.

Man kan inte begära att få lämna en uppgift som inte kan "spåras", man kan dock välja att inte uppge namn samt ringa ifrån t.ex. ett oregisterat kontantkort.

Socionomer är inga jurister, de har läst cirka 15hp juridik i snitt på sin utbildning eller liknande.

1: Försök lokalisera den som anmält misshandeln till socialen och gör sedan en anmälan angående förtal, den kommer läggas ner men kan naturligtvis drivas som enskilt åtal.

2: Om man inte är väl medveten om det Svenska rättssystemet bör man anlita en jurist, troligtvis kommer detta skrämma utredaren på den sociala förvaltningen.

3: Tvista i länsrätten om de vidtar några åtgärder.

Är detta nere i Göteborg?
Jag tror jag vet vem anm är och honom ska man ta en nypa salt...

JO de kan överklaga ett beslut enligt LVU! men den överklagas inte till SOC utan till länsrätten.... SOC kan endast omhänderta ett barn enligt LVU i max 1 vecka, sedan måste länsrätten besluta om LVU omhändertagande, annars så förfaller hela omhändertagandet.....

Vem har pratat om beslut enligt LVU? Jag, liksom TS, pratade om soc beslut att utreda.

Haha, ja ett gott skratt i fikarummet skulle det ju bli om någon betedde sig så.

1. Mja om anmälaren lämnat namn har den som anmälts rätt att få veta vem det är såklart. Men vet inte soc blir det ju svårt att luska ut. Förtal handlar det knappast om eftersom var och en av oss medborgare i lagen uppmuntras att anmäla vid minsta misstanke om att barn kanske far illa.

2. Som socionom är man bara juridiskt allmänbildad, men är specialist på just sociallagstiftningen. Det finns alltså inget hopp om att medelst utbildad jurist överlista socialtjänsten på det viset.

3. Tvista i länsrätten? Vidtas några "åtgärder" angående barn mot föräldrarnas vilja så ses man i länsrätten oavsett man vill eller ej. Att försöka jäklas där lär inte vara produktivt dock...

Specialist på sociallagstiftningen? Introduktion till juridik 6hp, civilrätt 6hp socialrätt och förvaltningsrätt 12hp (källa: utbildningsplan för socionomprogrammet på Liu) Om man blir specialist efter det där ska jag börja kalla mig specialist på straffrätt, i fikarummen på sociala förvaltingen är väl inget omöjligt.

Nu talar jag naturligtvis ur ett rättshaverist perspektiv, utsatta medborgare måste sätta hårt mot hårt när Sveriges "specialistkår" inom sociallagstiftningen tror att de kan göra vad de vill i sagorna värld. Jurist + överklaga beslut, begär ut handlingar etc är vägen man måste gå.

Självklart bör det väl påpekas att en polisanmälan angående förtal etc mot anmälaren troligtvis inte leder någonstans, det intressanta i detta är snarare att de flesta blir livrädda så fort ett brev ang. anmälan kommer på posten.

Det är inte många poäng i juridik, men sociallagstiftningen, bakgrunden till den, dess praktiska användande etc etc är en röd tråd genom en utbildning på 3,5 år.

Att begära ut handlingar, överklaga etc är inte trixande. Det är inget som en socialsekreterare ser som motarbetande eller ett problem. Säger du att du inte är nöjd med beslut så får du även hjälp att utforma överklagande på ett så bra sätt som möjligt.

Hårt mot hårt.. vadå liksom. Lagar och praxis är som de är, ingen har något emot att få sina beslut överprövade. Oftast hoppas man eller tom övertalar folk att överklaga just för att man vill veta hur länsrätten resonerar så att man får vägledning.

Men visst du har rätt, man ska absolut överklaga och begära ut handlingar. Handläggaren ska uppmuntra till detta, det är en viktig del i vårt rättssamhälle.

Edit: läst igenom läroplanen du hänvisar till. Enda kursen i hela utbildningen där sociallagstiftningen antagligen inte är en del är väl den i civilrätt...

Det du beskriver är hur man vill att det ska se ut i teorin, frågan är snarare om byråkratin fungerar så i praktiken. Om vi t.ex. ser till Polisen så granskas och omprövas deras myndighetsutövning utav åklagare som beslutar om åtal ska väckas i domstol. Problematiken med socialen och även andra delar inom byårkratin är att de saknar möjlighet till kontroll om besluten som fattas är korrekta innan domstolsprövning. För att återkoppla till socialens verksamhet så kan olika handläggare göra helt skilda bedömningar angående rätten till försörjningsstöd, vad säger att likartade tillvägagångssätt inte kan tillämpas i t.ex. barnmisshandelsfall?