Det är såna här trådar som får mig att älska flashback.
En gång grävde jag ett hål på en badstrand. Tillslut stötte jag emot en tegelsten. Självklart visste jag att det var en skatt! Jag skyndade mig att gräva igen hålet för att ingen skulle se. Senare på kvällen gick jag tillbaka. Jag kände på mig att detta var mitt stora break, vem visste vad för skatter som kunde dölja sig bakom tegelväggen?
Det var så mycket att gräva att jag inte blev färdig. Nu var jag tvungen att gå hem och hann inte dölja hålet. Jag såg till att vara först där på morgonen och började gräva igen. Framåt dagen flockades fler och fler runt hålet. Plötsligt skulle andra vara med. Jag insåg att mitt nummerära underläge skulle sända mig raka vägen ut ifrån gropen om jag försökte med våld. Istället antog jag rollen som chefsutgrävare och slapp skitjobbet. Istället höll jag uppsikt över utgrävningen och blev serverad kakor och andra trevligheter.
Jag hade förlagt min uppmärksamhet på tjejerna vid sidan när jag hörde ett rop! Den märkliga tegelkistan var nu helt frilagd, men vi kom inte igenom! En liten kille som mest stått och observerat fick det otacksamma uppdraget att skaffa fram rejäla verktyg.
Tystnaden var anmäktig tills killen återvände. Med sig hade han en spetsig spade:
-Jag hittade inget annat!
Nåväl, den får duga tänkte jag.
Det var dags för det stora ögonblicket, och jag skulle se till att det blev mitt. Efter lite smågruff hade jag spaden i min ägo och började hacka. Och hacka. Och hacka. Det här var inte kul, och jag bestämde mig för att lämna över arbetet. Jag gav skyffel till killen som såg starkast ut.
Han började bearbeta murbruket med ursinne, och efter ett par slag hörde man hur stenen började ge med sig.
Plötsligt stod det en vattenstråle rakt upp genom hålet.
Det behövdes inga ord, alla förstod misstaget vi hade begått.
Ett par besvikna blickar utbyttes och vi lämnade snabbt platsen.
Stranden var avspärrad i veckor efteråt.
(Jag var 7 och lyckades undanhålla morsan den brustna vattenledningen

)