2008-03-04, 23:37
#1
Ursäkta långa inlägget men roligt om ni tar er tid att läsa igenom.
Världen är full av idioter. Var ärlig, tänk efter – hur många har du inte dumförklarat och sagt att de inte vet bättre, att de kanske borde utbilda sig eller bara tänka efter före de talar. Men det är klart – alla vet inte allting – och ingen kan veta allt. Men kan man veta olika mycket? Vet vissa människor mer än andra – för om de gör det så borde de väl kallas för mer intelligenta? Jag tror inte det. Jag vill påstå att alla människor är precis lika smarta. Alla vet egentligen precis lika mycket. Vi har bara tagit olika vägar. Detta kanske faller självklart för dig – men det verkar det inte göra för massan – för isåfall borde vi väl inte vara så fruktansvärt trångsynta. Eller så kanske vi bara skulle prata lite mer om det – för att visa att vi vet. Istället fortsätter vi idiotförklara och tusentals och åter tusentals idéer och tankar får aldrig se dagens ljus.
Vad är intelligens?
Faktum är att jag egentligen inte vill diskutera definitionen av ordet intelligens eftersom jag självfallet inte ifrågasätter fenomenet intelligens. För att ett samhälle ska kunna ta sig framåt måste man definera vilka egenskaper, förmågor och tankar som är eftersträvansvärda. Ändock tar jag upp ämnet eftersom vi måste göra oss på det klara med vad som åsyftas med begreppet innan vi kan ifrågasätta det.
Intelligens är alltså vad vi som ett samhälle definerat som ’önskvärda egenskaper’. Om vi tänker på vad Darwin sa – att den ’mest anpassade överlever’ – så borde ju alltså dessa önskvärda egenskaper vara ’de mest anpassade egenskaperna’. Vad som nu är viktigt att förstå är att tider förändras. Vad som är de mest anpassade egenskaperna idag, var inte de mest anpassade för hundra år sedan – och kommer heller inte att vara de mest anpassade om hundra år. Relativiteten är slående. Faktum är att detta självklart inte bara gäller över tid – tänk efter – i ett land som Sverige där halva året drabbas av kyliga temperaturer och till en viss mån nederbörd så är en sådan enkel sak som en vinterjacka väldigt relevant av rena överlevnadsskäl. X antal mil längre söderut, under ekvatorn, där sommaren härjar året runt så vore en vinterjacka inget annat än överflödigt och försumbart.
Vad har nu en jacka med intelligens att göra då? Jackan är ett ting och är därmed ingen egenskap – men anta att vi pratar om någonting som mer har med en persons attribut att göra. Såsom t.ex. underhudsfett. En vinterjacka är på sätt och viss som ett extremt underhudsfett. Vad försöker jag då nu säga med detta? Egentligen ingenting nytt – jag konstaterar det som vi alla har bestämt – att intelligens går att mäta. Genom IQ-test så ser vi vilka människor som använder sin hjärnkapacitet på det sätt som gynnar de bäst i dagens samhälle. Tänk nu på vad vi innan sa om att dagens samhälle innebär just nu – den geografiska plats man befinner sig på och den tid som vid tillfället råder.
Med andra ord så kan en människa omöjligen per definition vara generellt intelligent eftersom definitionen av intelligens varierar med tid och rum. Man kan vara anpassad. Man kan vara intelligent i sin situation.
Du kan inte sluta tänka
Ponera – ett barn föds. En tänkande varelse kastas in i en värld full av främmande intryck. Barnets sinnen börjar ifrån första stund sortera, kategorisera, para ihop och så småning om ge så kallade förklaringar till detta organiserade kaos av intryck.
Ponera att barnets hjärna har ett visst antal platser som kan fyllas upp av information – av lärdom, kunskap – intryck helt enkelt. Notera att vi egentligen inte behöver prata om ett specifikt antal platser – det kan för all del röra sig om ett odefinerat antal platser – en per definition oändlig mängd. Anledningen till denna jämförelse är dock att göra inlärningsprocessen lite mer bildlig och överskådlig.
Man brukar ju säga att man lär sig någonting nytt varje dag och vi håller nog alla med om att det stämmer – faktum är att man faktiskt lär sig någonting nytt oftare än så. Varje dag tar människan emot en excessiv mängd lärdomar. Varje sekund lär sig människan hur mycket som helst. För varje intryck borde vi ju lära oss någonting – eftersom hjärnan måste tolka och sortera varenda intryck. Det är inte lite vi lär oss. Så fort du öppnar ögonen, hör ett ljud, känner någonting emot din hud, får en smak i munnen eller bara känner antydan till en lukt så är din hjärna där och försöker tolka situationen.
Men om jag blundar då? Om jag blundar, håller för ögonen och näsan och stänger in mig – då får jag inga intryck. Och det är ju faktiskt nästan sant – faktum är att det ju redan finns isoleringstankar – där man kan flyta runt helt fritt ifrån intryck över huvud taget. Men tänk på det så här – är inte bristen på intryck också ett intryck? Är inte det också en situation för hjärnan att försöka tackla och tolka. Nu ska vi inte snurra in oss i något hörn som knappt tillhör samma rum – men vad jag försöker säga är att du helt enkelt inte kan sluta tänka. Din hjärna stannar aldrig.
Nu är jag ju förstås inte forskare inom detta område, så om några bevis för tillfälliga avbrott i hjärnan finns presenterade någonstans får du gärna meddela mig om detta. Tills dess är jag övertygad om att hjärnan fortsätter tänka.
Livets oändliga vägskäl
Okej, så vad kan vi konstatera nu då? Ett – det finns inget generellt, universiellt fenomen som definerar begreppet intelligens – intelligens måste defineras relaterat till den angivna situationen. Två – du kan aldrig sluta tänka. Vart vill jag då komma med detta? Det finns en till relevant faktor vi måste tala om – och det är vägskäl. Vi alla vet att livet inte är en rak landsväg. Tillsammans sätter vi upp lite stängsel här och där och försöker hålla folk på rätt sida av vägen och skyltar efter vart det är tillåtet att svänga av, vända om och utforska nya vägar.
Du väljer arbete – utbildning och inriktning, fritidsintressen, vänner och de finaste färgkritorna på dagis. Allt är ett val. För att du inte ska missförstå mig när jag säger detta så tillåter jag en upprepning. Allt är ett val. Försök se det lilla och det stora hela – du väljer inte bara arbete och vänner – du väljer om du ska gå till jobbet eller stanna hemma, om du ska gå till höger eller vänster, om du ska öppna munnen eller inte, om du ska lyfta på ditt vänstra lillfinger eller inte, om du ska rikta blicken till vänster eller låta den vila kvar i taket. Allt – utan undatag – är ett så kallat val.
Detta uttalande kan ge upphov till den allmänt utbredda diskussionen om individens fria vilja – men i ett försök att undvika den så antar vi här att det vi kallar ’val’ existerar. Faktum är att det i sammanhanget är irrelevant ifall valen är fria eller inte – vad detta pekar på är att ingen någonsin kommer kunna gå samma väg som någon annan. Om allt ifrån din arbetsposition, till valet att rynka litet på näsan måste väljas och generellt sett hade kunnat väljas annorlunda så har vi helt plötsligt individer med sinnessjukt komplexa valträd. Ponera alltså att man skulle rita upp en människas alla val som ett gigantiskt, schematiskt träd.
Men nu börjar vi återigen glida lite långt bort – tillbaka till ämnet. Då kan vi alltså konstatera att allt som någonsin har hänt, händer och kommer att hända ingår i det här schemat – samt att vi alltid lär oss någonting eftersom hjärnan tvunget måste sortera och förklara sin omgivning och de nya problem den ställs inför. Detta innebär då att alla – utan undantag – alltid – utan undantag – lär sig någonting.
Frågan är inte om människan lär sig någonting där hon är – utan vad hon lär sig.
Alla kan någonting
Nu börjar du nog förstå vart jag vill komma med allt detta. Återigen vill jag påpeka att jag inte påstår att jag uttalar någonting nytt – men det jag vill uppmärksamma är bristen på detta tänkande i samhället. Den tävlingsinriktade människan börjar kalla de människor som inte kan samma saker som hon själv för idioter. Min mor berättade en gång om en kollega som hade en högst fascinerande vinkling på situationen. Han sa att folk med hyperaktiva diagnoser ses – som vi alla vet – som ett problem i dagens samhälle och man försöker lugna dem. För x antal år sedan – då en sabeltandad tiger kunde äta upp din familj om du inte var på din vakt, så var fysisk hyperaktivitet en högst uppskattad egenskap. Den som slogs för sina nära och kära överlevde – var omtyckt och framförallt respekterad. Tänk på det.
För att återigen konkretisera. Man lär sig alltid någonting – och kan därmed alltid saker. Oavsett om det är i exakt vilket skede man ska blanda en viss krydda med en annan för maximal arom, eller den maximala temperaturen höljet på en rymdfarkosts startraketer tål. Viktigt är också att inse att livet inte bara ger dig kunskap – kroppen och hjärnan lär sig alltid någonting – om än det är undermedvetet. Du blir mer och mer anpassad till din omgivning för var dag som går – för var minut och sekund som passerar.
Såldes kvarstår faktum – alla kan någonting. Ingen är en så kallad idiot. Alla kan precis lika mycket – bara att vi kan olika saker, och vi som ett samhälle har valt att kalla vissa egenskaper för kunskap och intelligens och vissa för ren och skär idioti.
Vi behöver idioter
Jag vill en sista gång påpeka att jag absolut inte ifrågasätter användandet av ett begrepp som intelligens – om än mindre försöker förespråka någon slag global hippiegemenskap där alla är vänner. Om vi enas om att vi tycker om så kallade framsteg som ett samhälle så behöver vi motgångar och motsättningar. Vi behöver ha en väg till idioti så att andra ska kunna välja den motsatta vägen och göra framsteg.
Allt jag säger är – var medveten. Var medveten om att dina medmänniskor egentligen inte är dumma i huvudet – de vet någonting också. Det är bara att du är emotionellt bunden till deras kunskap och valt att kalla den för idioti.
Alla kan precis lika mycket.
Världen är full av idioter. Var ärlig, tänk efter – hur många har du inte dumförklarat och sagt att de inte vet bättre, att de kanske borde utbilda sig eller bara tänka efter före de talar. Men det är klart – alla vet inte allting – och ingen kan veta allt. Men kan man veta olika mycket? Vet vissa människor mer än andra – för om de gör det så borde de väl kallas för mer intelligenta? Jag tror inte det. Jag vill påstå att alla människor är precis lika smarta. Alla vet egentligen precis lika mycket. Vi har bara tagit olika vägar. Detta kanske faller självklart för dig – men det verkar det inte göra för massan – för isåfall borde vi väl inte vara så fruktansvärt trångsynta. Eller så kanske vi bara skulle prata lite mer om det – för att visa att vi vet. Istället fortsätter vi idiotförklara och tusentals och åter tusentals idéer och tankar får aldrig se dagens ljus.
Vad är intelligens?
Faktum är att jag egentligen inte vill diskutera definitionen av ordet intelligens eftersom jag självfallet inte ifrågasätter fenomenet intelligens. För att ett samhälle ska kunna ta sig framåt måste man definera vilka egenskaper, förmågor och tankar som är eftersträvansvärda. Ändock tar jag upp ämnet eftersom vi måste göra oss på det klara med vad som åsyftas med begreppet innan vi kan ifrågasätta det.
Intelligens är alltså vad vi som ett samhälle definerat som ’önskvärda egenskaper’. Om vi tänker på vad Darwin sa – att den ’mest anpassade överlever’ – så borde ju alltså dessa önskvärda egenskaper vara ’de mest anpassade egenskaperna’. Vad som nu är viktigt att förstå är att tider förändras. Vad som är de mest anpassade egenskaperna idag, var inte de mest anpassade för hundra år sedan – och kommer heller inte att vara de mest anpassade om hundra år. Relativiteten är slående. Faktum är att detta självklart inte bara gäller över tid – tänk efter – i ett land som Sverige där halva året drabbas av kyliga temperaturer och till en viss mån nederbörd så är en sådan enkel sak som en vinterjacka väldigt relevant av rena överlevnadsskäl. X antal mil längre söderut, under ekvatorn, där sommaren härjar året runt så vore en vinterjacka inget annat än överflödigt och försumbart.
Vad har nu en jacka med intelligens att göra då? Jackan är ett ting och är därmed ingen egenskap – men anta att vi pratar om någonting som mer har med en persons attribut att göra. Såsom t.ex. underhudsfett. En vinterjacka är på sätt och viss som ett extremt underhudsfett. Vad försöker jag då nu säga med detta? Egentligen ingenting nytt – jag konstaterar det som vi alla har bestämt – att intelligens går att mäta. Genom IQ-test så ser vi vilka människor som använder sin hjärnkapacitet på det sätt som gynnar de bäst i dagens samhälle. Tänk nu på vad vi innan sa om att dagens samhälle innebär just nu – den geografiska plats man befinner sig på och den tid som vid tillfället råder.
Med andra ord så kan en människa omöjligen per definition vara generellt intelligent eftersom definitionen av intelligens varierar med tid och rum. Man kan vara anpassad. Man kan vara intelligent i sin situation.
Du kan inte sluta tänka
Ponera – ett barn föds. En tänkande varelse kastas in i en värld full av främmande intryck. Barnets sinnen börjar ifrån första stund sortera, kategorisera, para ihop och så småning om ge så kallade förklaringar till detta organiserade kaos av intryck.
Ponera att barnets hjärna har ett visst antal platser som kan fyllas upp av information – av lärdom, kunskap – intryck helt enkelt. Notera att vi egentligen inte behöver prata om ett specifikt antal platser – det kan för all del röra sig om ett odefinerat antal platser – en per definition oändlig mängd. Anledningen till denna jämförelse är dock att göra inlärningsprocessen lite mer bildlig och överskådlig.
Man brukar ju säga att man lär sig någonting nytt varje dag och vi håller nog alla med om att det stämmer – faktum är att man faktiskt lär sig någonting nytt oftare än så. Varje dag tar människan emot en excessiv mängd lärdomar. Varje sekund lär sig människan hur mycket som helst. För varje intryck borde vi ju lära oss någonting – eftersom hjärnan måste tolka och sortera varenda intryck. Det är inte lite vi lär oss. Så fort du öppnar ögonen, hör ett ljud, känner någonting emot din hud, får en smak i munnen eller bara känner antydan till en lukt så är din hjärna där och försöker tolka situationen.
Men om jag blundar då? Om jag blundar, håller för ögonen och näsan och stänger in mig – då får jag inga intryck. Och det är ju faktiskt nästan sant – faktum är att det ju redan finns isoleringstankar – där man kan flyta runt helt fritt ifrån intryck över huvud taget. Men tänk på det så här – är inte bristen på intryck också ett intryck? Är inte det också en situation för hjärnan att försöka tackla och tolka. Nu ska vi inte snurra in oss i något hörn som knappt tillhör samma rum – men vad jag försöker säga är att du helt enkelt inte kan sluta tänka. Din hjärna stannar aldrig.
Nu är jag ju förstås inte forskare inom detta område, så om några bevis för tillfälliga avbrott i hjärnan finns presenterade någonstans får du gärna meddela mig om detta. Tills dess är jag övertygad om att hjärnan fortsätter tänka.
Livets oändliga vägskäl
Okej, så vad kan vi konstatera nu då? Ett – det finns inget generellt, universiellt fenomen som definerar begreppet intelligens – intelligens måste defineras relaterat till den angivna situationen. Två – du kan aldrig sluta tänka. Vart vill jag då komma med detta? Det finns en till relevant faktor vi måste tala om – och det är vägskäl. Vi alla vet att livet inte är en rak landsväg. Tillsammans sätter vi upp lite stängsel här och där och försöker hålla folk på rätt sida av vägen och skyltar efter vart det är tillåtet att svänga av, vända om och utforska nya vägar.
Du väljer arbete – utbildning och inriktning, fritidsintressen, vänner och de finaste färgkritorna på dagis. Allt är ett val. För att du inte ska missförstå mig när jag säger detta så tillåter jag en upprepning. Allt är ett val. Försök se det lilla och det stora hela – du väljer inte bara arbete och vänner – du väljer om du ska gå till jobbet eller stanna hemma, om du ska gå till höger eller vänster, om du ska öppna munnen eller inte, om du ska lyfta på ditt vänstra lillfinger eller inte, om du ska rikta blicken till vänster eller låta den vila kvar i taket. Allt – utan undatag – är ett så kallat val.
Detta uttalande kan ge upphov till den allmänt utbredda diskussionen om individens fria vilja – men i ett försök att undvika den så antar vi här att det vi kallar ’val’ existerar. Faktum är att det i sammanhanget är irrelevant ifall valen är fria eller inte – vad detta pekar på är att ingen någonsin kommer kunna gå samma väg som någon annan. Om allt ifrån din arbetsposition, till valet att rynka litet på näsan måste väljas och generellt sett hade kunnat väljas annorlunda så har vi helt plötsligt individer med sinnessjukt komplexa valträd. Ponera alltså att man skulle rita upp en människas alla val som ett gigantiskt, schematiskt träd.
Men nu börjar vi återigen glida lite långt bort – tillbaka till ämnet. Då kan vi alltså konstatera att allt som någonsin har hänt, händer och kommer att hända ingår i det här schemat – samt att vi alltid lär oss någonting eftersom hjärnan tvunget måste sortera och förklara sin omgivning och de nya problem den ställs inför. Detta innebär då att alla – utan undantag – alltid – utan undantag – lär sig någonting.
Frågan är inte om människan lär sig någonting där hon är – utan vad hon lär sig.
Alla kan någonting
Nu börjar du nog förstå vart jag vill komma med allt detta. Återigen vill jag påpeka att jag inte påstår att jag uttalar någonting nytt – men det jag vill uppmärksamma är bristen på detta tänkande i samhället. Den tävlingsinriktade människan börjar kalla de människor som inte kan samma saker som hon själv för idioter. Min mor berättade en gång om en kollega som hade en högst fascinerande vinkling på situationen. Han sa att folk med hyperaktiva diagnoser ses – som vi alla vet – som ett problem i dagens samhälle och man försöker lugna dem. För x antal år sedan – då en sabeltandad tiger kunde äta upp din familj om du inte var på din vakt, så var fysisk hyperaktivitet en högst uppskattad egenskap. Den som slogs för sina nära och kära överlevde – var omtyckt och framförallt respekterad. Tänk på det.
För att återigen konkretisera. Man lär sig alltid någonting – och kan därmed alltid saker. Oavsett om det är i exakt vilket skede man ska blanda en viss krydda med en annan för maximal arom, eller den maximala temperaturen höljet på en rymdfarkosts startraketer tål. Viktigt är också att inse att livet inte bara ger dig kunskap – kroppen och hjärnan lär sig alltid någonting – om än det är undermedvetet. Du blir mer och mer anpassad till din omgivning för var dag som går – för var minut och sekund som passerar.
Såldes kvarstår faktum – alla kan någonting. Ingen är en så kallad idiot. Alla kan precis lika mycket – bara att vi kan olika saker, och vi som ett samhälle har valt att kalla vissa egenskaper för kunskap och intelligens och vissa för ren och skär idioti.
Vi behöver idioter
Jag vill en sista gång påpeka att jag absolut inte ifrågasätter användandet av ett begrepp som intelligens – om än mindre försöker förespråka någon slag global hippiegemenskap där alla är vänner. Om vi enas om att vi tycker om så kallade framsteg som ett samhälle så behöver vi motgångar och motsättningar. Vi behöver ha en väg till idioti så att andra ska kunna välja den motsatta vägen och göra framsteg.
Allt jag säger är – var medveten. Var medveten om att dina medmänniskor egentligen inte är dumma i huvudet – de vet någonting också. Det är bara att du är emotionellt bunden till deras kunskap och valt att kalla den för idioti.
Alla kan precis lika mycket.
Är man då smartare om man är en idiot i frankrike?
glömde skriva om. Denna text förutsätter ju förstås att folk med 'fysiska 'fel'' i hjärnkontoret inte är inräknade. Men din tanke gav mig en ny vinkling. Vad är ett 'fel'? Eftersom vi som människor har bestämt vad som är ett mentalt handikapp måste det ju finnas gråzoner - och de kanske går hela vägen. Kanske folk faktiskt har lite olika förutsättningar. Är dock inte helt övertygad. Tror faktiskt att just gällande det här området så är vi alla lika. Det har inte med kapacitet att göra utan med tid. Man blir s.k. smartare ju längre man lever.
Hehe.
