Otyget med pasta och sen sås - det är ju sås och sen pasta som gäller!

Jag har stött på en underlig företeelse bland vänner och bekanta, samt i olika trådar här på FB. När folk lagar pasta så ser de själva pastan som huvudrätten och såsen som tillbehöret. Detta får till följd att man serverar ett berg med spagetti eller tagliatelle och sen klickar en liten bit sås ovanpå. Vid riktigt svåra fall kan man dessutom få höra den debila frågan: På eller bredvid?
En fullkomligt bisarr dumsvensk företeelse som måste få ett slut. Jag menar:

- en bra pastasås kräver sjuhelsikes mycket mer jobb än att koka torr pasta
- såsen smakar sjuhelsikes mycket mer än pastan
- syftet med pastan är ju att den skall ta smak av såsen.
- "talriksmodellen" finns inte i Italien.
- att hälla av pastan, hälla upp såsen i en skål och dutta runt är ett slöseri med både tid och mat. Använd en tång, plocka ur pastan ur kastrullen och in i såspannan. Servera ur såspannan.

Eller vad tycker ni?

Instämmer till fullo! Vidare är det så att man blir fortare mätt om man har ett pastaberg med en klick sås och går därmed miste om den underbara anrättningen som såsen är. Hade det varit upp till mig hade jag nog i många fall skippat pastan och käkat såsen med sked!

Visst är det så att man traditionellt sätt alltid blandar pastan med såsen. Något som man inte heller bör glömma är att reda av såsen med en skopa pastavatten.

Av vilken anledning då? Vad är det för fördelar med pastavatten, varför vatten i en sås?
Och varför överhuvudtaget reda med vatten?

Precis. Exakt så är det. Skönt att folk här har koll.

Då kommer ju frågan - hur har detta otyg kommit till från början?

Pga stärkelsen som frigörs ifrån pastan. Det är ett välkänt knep.

Det handlar även om att hålla pastan simmig och hindra den från att klibba ihop. Eftersom man lägger i pastan i en varm panna så dunstar ju vattnet bort relativt fort. Om man istället hade använt t.ex olja eller smör för att hindra pastan från att klibba ihop hade det riskerat att göra rätten alltför fet.

Enligt riktiga pastafreaks så ÄR det faktiskt pastan som är huvudrätten. Hemlagad, naturligtvis, och helst på ett femhundra år gammalt recept. Såsen är bara ett tillbehör. Läs amerikansk-italiensk matporr som Kitchen confidential och Hett, så får ni se. Att använda pastavattnet i såsen är väldigt bra, ger mer smak och funkar lite som en redning (garanterat klumpfri med).

Pasta som rätt i Italien är ju endast en av flera rätter, så därför äter man väl inte ett berg av pasta...

Felet många gör är ju att jämföra pastasåsen med vanliga såser. I en vanlig rätt, låt oss säga oxfilé med rödvinsås och rostad potatis, så är oxfilén huvudrätt och såsen och potatisen tillbehör. I fallet med pastan så är såsen huvudrätt och pastan kan närmast jämföras med potatisen. Enligt mitt tycke, åtminstone.

Det tycks vara något väldigt typiskt svenskt att äta väldigt mycket pasta/ris/potatis till det man äter. Detta måste rimligtvis vara någon snålhetsgrej som gått överstyr.

Gör jag pastasås så är det själva rätten, och inte som sås man har till en köttbit och potatis. Oftast adderar jag den kokta pastan direkt i såsen medan den är i kastrullen eller stekpannan, så de hinner förälska sig.

Samma fenomen har vi när det kommer till kinamat och sådant, där man har kött blandat med grönsaker och sås. Då tar svensken en del av det, och sen en massa ris. Egentligen så har man riset att äta ifall man inte blir mätt på maten.

Intressant tråd, i italien är det exakt tvärt om, där är det pastan som är rätten och såsen bara till för att smaksätta pastan lite granna. De tycker vi har på tok för mycket sås på våran pasta.