Klassisk marxism kontra klassisk liberalism

Absolut inte. (Med reservation för att vi i så fall talar om rättigheterna såsom de identifierades av Locke - inte hans försvar av dem.) Vill man mörda och förslava och stjäla (detta är att "inte vilja tillämpa" rättigheter) - då får man med rättvisans långa arm att göra.


Nej, det vet jag inte. Jag har aldrig läst något av dig, som pekat på att du skulle "älska friheten".

Med tanke på att alla tycks ha olika åsikter om vad demokratisk betyder, så blir ju diskussionen lite omöjlig. Kort sagt är demokratisk ett skituttryck.

Om någon är liberalismens fader så är det John Locke, men den gubben gick inte, du kunde inte använda honom för att selektivt ta fram citat som understryker din väldigt förvrängda och verklighetsfrämmande tes. Istället fick du hoppa 200 år senare i historien och utnämna en ny ”Liberalismens fader”.

Kanske Marx och Engels lät för snälla när de talade demokrati i manifestet, då utser jag senare, mer totalitära förespråkare, som det finns gott om här till skillnad mot liberalismen, och utnämner de till kommunismens grundare istället! Det känns bättre så.

På samma sätt som du säger att det inte finns några socialistiska stater så finns det ju såklart inte några liberala/kapitalistiska stater heller. Det är dock så att vissa länders statsskick har inspirerats av kommunismen mer och andra av liberalismen. Du anklagar liberaler för att vara teknokrater, vilket är kul om det är marxism du förespråkar.

För sent för att jag ska bemöta hela din post i natt, tror jag skriver här senare.

100 procent i skatt är ett exempel på ekonomisk demokrati, så det är naturligtvis inget man förespråkar om man föredrar frihet.

Käre Drullknull,

För diskussionens fortlevnad tycker jag det vore intressant om du förklarade hur du ser på objektiva rättigheter, anser du att de existerar över huvud taget? Att döma av ovan citerade inlägg, författat av dig, ser det verkligen ej ut så. Anser du att Proudhons teori om "possession" är ett objektivt rättighetssystem? Isåfall vore det ju en paradox, då jag enligt din egen utsago har rätten att ignorera skylten där det står "Här bor Drullknull", på grunden att jag "inte vill tillämpa" Proudhons tankesätt.

Vart ligger problemet? Du har nog fått lite om bakfoten, samhällsvetenskap byggs inte på axiom, således tror jag inte att mutualism är lösningen för alla. Vad jag däremot tror är att mutualistiska synen på egendom är överlägsen Lockes. Givetvis finns det andra som tycker annorlunda, de är fria att välja samarbetsformer som alla andra.
Du måste förstå Spunken, det finns pseudoindividualister av typen Khepera, personer som på fullaste allvar tror sig sitta på lösningen till alla problem. Naivt och infantilt så det förslår.


Om du utgår från att andra, utomstående, kan kräva del av kooperativets produktion, så misstar du dig. Givetvis finns en social dimension, är man socialist verkar man solidariskt med de svagare i samhället, men det råder inget ”tvång”(därav förbeteckningen frihetlig socialism).
Rör det sig om ett kooperativ som lagt beslag på resurser i sådan mängd att delägarna inte själva kan bruka dessa utan extern arbetskraft, samtidigt som grannar tvingas direkt eller indirekt genom begränsningar i rörelsefriheten, har givetvis den fattige rätt att revoltera.
Här finner vi en logisk kullerbytta, ovanstående exempel har inget med marknadsanarkism att göra, det råder nämligen ingen självförvaltning.

Jag tror inte att jag har lösningen på alla problem. Jag har inte heller påstått det, någonstans, någonsin. Jag synar alltså dina anklagelser och höjer med ditt retoriska fulknep. (Dvs. att tillskriva folk inställningar och åsikter de inte håller eller gett uttryck för.)

För övrigt är jag prefixlös individualist.

Yes, det här är jag helt med på. Basically: Även om jag skulle äga 99% av all världens bröd genom frivilliga utbyten och legitimt arbete, så har ingen svältande person rätten att ta brödet från mig. Även om det kanske vore det "solidariska" att göra, och även om man förmodligen skulle bli socialt utfryst, blivit av med el, vatten, och en massa anant, så kan ingen med direkt fysiskt tvång tvinga brödägaren att ge bort sitt bröd.

Korrekt?


Jag tror ju själv att det är högst osannolikt av vi kommer hitta nya naturresurser som råkar ligga brevid människors mark, som ett stort företag lyckas komma över före människorna själva.

Det känns väl kanske inte sådär jättesannolikt att komma till en ö med 50 invånare, köpa sig en bit mark, hitta olja under den, och sedan förvägra människorna på ön arbete vid oljekällan (det måste ju trots allt vara min olja, ingen använde den innan. Men här kanske vi inte håller med varandra).

Jag tror att mycket av de orättvisor som råder kring resursfördelning i världen faktiskt till mycket stor det beror på staterna. Tänk så många företag som fått monopol på marknaden tack vare staten, samtidigt som resurser tvingats från markägare, allt för "the greater good of the state".

Själv är jag helt övertygad om att vi inte hade haft så mycket problem med fattigdom utan stater (det är trots allt den fria handeln som blir hindrad).

Men är det inte så att jag måste kunna förvägra andra rätten att gå på min egendom?

Om en våldtäktsman bor i ett hus, har vi grannar runt om inte rätten att förvägra våldtäktsmannen att beträda våra marker (och kanske då skjuta honom om han ändå gör det?)

Eller det kanske inte är detta du menar, och om jag missförstått så ber jag om ursäkt.



Bör säga att jag gått ifrån att kalla min anarkokapitalist, till att kalla mig agorist eller anarkist utan adjektiv. Även om jag fortfarande tycker att man, då man blandat oägd mark/naturresurs med sitt arbete, faktiskt äger marken/naturresursen (oavsett om det är ett produktionsmedel/en kapitalvara eller en konsumtionsvara man då råkar äga), och då har den fulla rätten (totala, 100%-iga rätten) att bestämma över varan, så är jag säker på att vi skulle hålla med varandra om det mesta. Att lägga in "kapitalist" i namnet skapar aldeles för mycket problem, då det kan betyda så mycket för så många.

Om man nu går in lite på namnet och ser "anarko" som själva ideologin, och "kapitalism" som det föredragna systemet, så tror jag ju faktiskt inte helt på kapitalism. Som jag har sagt innan så ska min familj absolut inte skötas kapitalistiskt. :P


Att de flesta anarkokapitalister (och andra "höger"liberaler) sen tror på immaterialrätt är ännu en anledning att inte kalla sig för det.
Intellectual property måste vara bland det mest retarderade som finns.


När det kommer till kritan tror jag nog att (seriösa) anarkister, oberoende av adjektiv, faktiskt är för den totala äganderätten (och rätten att välja bort den, förstås).

Jag tycker inte att anarkokommunister borde bråka med mutualister eller anarkokapitalister om vem som har "det bästa systemet", då det är helt ointressant. Få bort staten, och sen får vi ju se vad som händer. Sålänge alla respekterar varandras rätt till egendom (och med detta menar jag förstås den generella attityden till egendom... att där kommer finnas rötägg är ju självklart) finns där ju inga som helst problem - och sålänge ingen påtvingar sitt föredragna ekonomiska system på någon annan (syndikalism, kapitalism, mutualism...), så kan alla leva i harmoni med varandra.


För trots allt, vad är vitsen att bråka internt, när där fortfarande finns människor där uta som står och förespråkar den mentalitet som lett till flera hundratals miljoner människors död - etatismen?

Låt oss säga att jag en dag stöter på en bit oländig mark, som jag beslutar mig för att förädla. Efter att ha brukat marken en tid ger jag mig av, för att syssla med narkotika i Sydostasien. Efter att ha lagt om promenadstråket, stöter Drullknull på min mark. Det råder ingen tvekan om att någon tidigare brukat marken, men Drullknull är riktigt sugen på att bo här, så för att vara på den säkra sidan väntar han några dagar för att se att ingen annan dyker upp och gör anspråk på marken, och flyttar sedan in. Efter att du gjort dig hemmastadd dyker självklart jag upp igen, och hävdar att marken är min.

Hur avgör du vem som har rätt till marken utan objektiva rättigheter? Blir det slagsmål?



Hur kan någon ha rätt att göra något utan objektiva rättigheter?

Hehe. Du har identifierat "det stulna begreppets villfarelse", som tanten kallade det. Ifall man förnekar existensen av exempelvis rättigheter är det något man snabbt kommer göra sig skyldig till. (Man kommer minsann inte undan med att "ersätta" objektiva rättigheter med subjektiva - hävdar man att rättigheter är subjektiva, så hävdar man i klartext att de inte finns.)

Ett annat exempel på det här kan ju vara utilitarismen. Människan har inga rättigheter, utan hon skall sträva efter den största nyttan/lyckan för flest antal människor. Den här idén vilar dock på att människor har rätt till nytta/lycka. Så det är ännu ett fall av det stulna begreppets återvändsgränd. Var och en kan säkert komma på fler själv