konservativliberal vs NY-liberal

Hej

Betraktar mig själv som konservativliberal (i bemärkelsen att jag inte gillar vad google uppvisar vis sökning på)i jämnförelse med
nyliberalerna.

Man kan ju bli mörkrädd förr mindre, när man ser vad den s.k nyliberalismen står för. Personligen ser jag den s.k nyliberalism som en typ av sjuk tumör på samhällskroppen, Nära besläktad med nån typ av vänsterinriktningarna, mycket nära, verkar nyliberalismen stå dår-vänstern.

Men ni liberaler som är mer bevandrande inom ideologierna får gärna reda ut begreppen.

Du får nog komma med några frågor innan vi kan komma med svar...

konservativliberal är en intressant term.
Hyur definierar du det?

Personligen brukar jag tänka så här (samma som moderater ibland beskriver sin ideologi) ett skepp där liberalismen är seglet som för utvecklingen framåt, och konservatismen är kölet som håller skeppet på rätt kurs och hindrar skeppet från att fara iväg helt fel.

Personlingen hade jag velat att moderaterna lämnade konservatismen helt.

Jodå, liberaler verkar minsann vilja ha monopol på det där med förändring. Är man konservativ drömmer man såklart bara om fornstora dar när män var adelsmän och bönder något man piskade för skojs skull. :roll:

Allvarligt talat, konservatism bygger på en organisk samhällssyn. Man anser att samhället är något som växt fram och att de olika delarna balanserar och samverkar med varandra på samma sätt som arter och individer i ett ekosystem. Precis som ekologer inser man att en förändring i ett sådant system oftast leder till oförutsedda förändringar på andra plan, inte sällan icke önskvärda eller rent av katastrofala sådana. Det är därför som man inte delar de mer rationalistiska lagda liberalernas ohejdade experimentlusta, vilken yttrar sig i tendensen att vilja genomföra genomgripande reformer så fort som något inte passar utan någon som helst tanke på de vidare konsekvenserna.

Ytterligare en skillnad mellan konservativa och liberaler är att de förra har en mer realistisk syn på samhället medan de senare brukar vara mer romatiskt lagda, t.ex. tror liberaler att de har rättigheter därför att de kan härleda dem på något logiskt/filosofiskt sätt utifrån något abstrakt allmänintresse. Konservativa, och därmed mer välbalanserade människor, inser innebörden i talesättet att rätt sitter i spjutstångs ände och tenderar att basera sina rättighetsresonemang på det.

Därutöver finns det en drös reaktionära religiösa romantiker som tror att de är konservativa bara för att de råkar tro på det här med kärnfamilj och är emot demokrati, dvs. att de tycker att Sverige var som bäst 1850. De brukar också basera sina utsagor på att de har "rätt".

Rätt är inget man har, det är något man tar sig.

Konservativa vill behålla det som är ”bra” och ”fungerande” och reformera försiktigt, men vad bestämmer riktningen som man vill reformera i? och det som är ”bra” och ”fungerar” är det egentligen nånting annat än det som maximerar lycka per capita? I.s.f finns det väl ingen större skillnad mellan konservatism och utilitarism.

Sen tycker jag inte pragmatismen är förbehållen konservatismen, det går ju bra att vara något pragmatisk och liberal, d.v.s att man använder den liberala moralen som rättesnöre, men om nånting skulle visa sig fungera alldeles åt helvete så kan man göra undantag från principen om total frihet (så länge det inte innebär en alltför stor frihetsinskränkning).


Tycker du är lite orättvis här. Det är förvisso sant att det finns liberaler som grundar sina rättighetsresonemang på rent trams men dom är faktiskt i klar minoritet.

Det beror väl lite på vilken typ av konservatism som avses? En värdekonservativ person och en systemkonservativ person står ju tex. ganska långt från varandra i Sverige.