Citat:
Ursprungligen postat av tom olzon
Så skulle ju allt vara glasklart, för då kunde man ta ett blodprov på patienten, kolla serotoninhalten, därefter justera halten med lite piller, vilket är ganska vanligt förfarande. Men när det gäller serotonin så har inget läkemedelsbolag kunnat presenterat ett sådant resultat..varför kära vänner.
Serotonin går att mäta men det görs inte kliniskt för en person som söker för depression. På samma sätt så mäter man inte en massa ämnen som man vet har betydelse för sjukdom på enskilda patienter. Det kan bero på att det är Ddyrt, att det är smärtsamt (exempelvis lumbalpunktion eller muskelbiopsi) eller inte tillför tillräckligt mycket till diagnostiken.
2. De flesta sjukdomar fungerar inte enligt principen 1+1=2, snarare 1+2+AB i närvaro av XY elller P.
Vad gäller diabetes exempelvis så är det inte bara bristande insulinproduktion som "gör sjukdomen" utan en mängd andra genetiska och biologiska faktorer och dessutom livsstil.
Citat:
Ursprungligen postat av tom olzon
..//..
Det behövs mer forskning. För vi vet inte vad som händer i hjärnan när vi äter dessa piller.<br />En som av dem som deltagit i debatten, och levererat starka argument kring SSRI-preparaten... Björn Beerman påstår att ingen vet som händer i hjärnan när vi knaprar SSRI piller.
Mer forskning låter bra! På många områden så är det bara delvis känt varför en medicin fungerar och hur det påverkar kroppen. Se bara hur tvivel kring antioxidanternas nytta just dykt upp. Förr i tiden var man betydligt mer generös med kortison osv osv.
I realiteten kommer vi aldrig kunna veta exakt hur varje sjukdom fungear och exakt hur motsvarande farmakologiska eller psykologiska behandling fullt ut fungerar. Idag finns det ett ganska bra regelverk för hur man får behandla sjukdom, hur ett läkemedel blir godkänt osv. Det betyder inte att vi aldrig kommer gå på en nit igen men till slut måste man ju bestämma sig för att agera utifrån vissa baskrav. Annars skulle ju sjukhuset få stänga.
Att ngn levererar "starka" argument är inte i sig en kvalitetsstämpel.
[quote=tom olzon]
Vidare kan man ju fråga sig varför alla inte har obalans i serotoninsystemet inte bara en halv mille som det står i artikeln.
- Det är väl självklart att inte en halv miljon människor går omkring med en obalans i hjärnans serotoninsystem. Däremot har vi i dag mycket mindre acceptans för att vara annorlunda och känslig. Vår samhällssituation tillåter inte det utan kräver att vi måste klara ett högt tempo och höga krav. Gör vi inte det faller vi igenom. Vad man då kan fråga sig är om det då inte ska finnas plats för dessa människor, om det är onormalt att ha denna känslighet. Håller vi på att skapa det samhälle som Huxley beskrev i sin framtidsskildring Du sköna nya värld - en värld där vi på biologisk väg kan få människor att bli lydiga? - På sätt och vis. Att allmänläkare skriver ut antidepressiva mediciner i den omfattning de gör tycker jag är som att använda samma taktik som USA när det gäller terrorism: Man bombar hela Afghanistan för att få tag på Bin Laden, säger Jan Albinson, psykoterapeut och en av dem som varit med och byggt upp Kilen, en verksamhet för läkemedelsberoende.
Vidare kan man läsa följande:
- När det gäller depressionsbehandling har Läkemedelsverket dessutom publicerat hur man bör använda dessa medel. Det finns manualer med poängsystem för att säkerställa att patienten verkligen lider av depression. Fast då ska man komma ihåg att man än så länge inte har något biologiskt test som säger att vi verkligen lider av för lite serotonin i hjärnan.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/...ikel_74180.svd[/QUOTEJ
Typsikt dålig argumentation.
1. Varför är det självklart att inte 700 000 går runt med serotoninobalans i hjärnan? På rak arm så gissar jag att ungefär lika många eller fler har en asymetrisk glaskropp och måste bära glasögon, ännu fler har en obalans i sitt immunförsvar som gör att de iband måste medicinera när de exponeras för pollen. Med tanke på att hjärnan som organ betraktat är det mest komplexa är det snarast självklart att små och stora problem ofta uppstår.
2. Nu är ju den du citerade förvisso inte bevandrad i farmakologi eller neurologi, men han anser fortfarande att han har tillräcklig kunskap för att hävda att det handlar om "känslighet". Var sitter den skillnaden tro? I hjärtat? I anden? Eller kan det vara hjärna kanske...
Sedan kan jag absolut hålla med om att det är högst relevant att fråga sig vad som händer med personer som har en sårbarhet för ex depression i ett samhälle där kraven ökar (om de nu gör det)
3. Tja, varför skulle det inte finnas ett program för hur man behandlar depression. Det har man ju för hjärtinfarkt, reumatism osv också. Alternativet är att varje läkare gör som det "känns". Det är en illusion att varje människas lidande är så unikt att inga diagnoser eller disganoskriterier kan användas.