Roskildefreden 350 år (26 februari)

Varför inkluderar du inte Gotland, Härjedalen, Jämtland, Idre och Särna församlingar? Jämtland-Härjedalen var ju till och med en del av Trondheims län när Tröndelag återlämnades.

Gotland, Härjedalen och Jämtland blev svenskt genom freden i Brömsebro 1645 (visserligen hade danskarna kontroll över Gotland 1676 - 79).

Be en valfri svensk som har gått ur grundskolan berätta om slaget vid Jutas och du kommer mötas av en totalt oförstående blick.

Ja, du slaget vid Jutas minns jag faktiskt inte något om från skoltiden. Däremot minns jag att vi läste om slaget vid Oravais, som ju både var mycket större både i antal deltagande, antal dödade och av större betydelse för resten av det kriget.

Så frågan ju varför det är så viktigt att komma ihåg Jutas-slaget när det bara var ett förspel till Oravais. Är det bara för att svenskarna vann vid Jutas och förlorade vid Oravais som du vurmar för vi ska minnas Jutas?

Idag den 26 februari är det 350 år sedan Roskildefreden undertecknades.

Hur kommer det sig att det är så tyst om detta? 1,7 miljoner människor bor i områden i dagens Sverige som blev svenska genom denna fred.

Varför är historia ett så bortglömt och undanskymt ämne? Sydsvenskan skrev lite smått om freden i söndags (men inget idag):
http://sydsvenskan.se/skane/article303455.ece. I dansk media har jag ännu inte lyckats finna något skrivet om det.

Hur hade Sverige respektive Danmark varit idag om Sverige inte hade erövrat dessa landskap? Eller om Danmark-Norge hade återfått Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän i freden i Köpenhamn 1660, liksom de fick tillbaka Bornholm och Trondheims län?

Hur kommer det sig att skolbarn i dessa svenska områden än idag läser om Gustav Vasa, Nyköpings gästabud och andra händelser som inte historiskt sett berör dessa landskap? Medan sådant som Grevefejden och Absalon är i princip okänt för den som inte är verkligt intresserad av historia.

Några frågor för de historiskt intresserade flashbackarna att fundera kring...