Roskildefreden 350 år (26 februari)

Idag den 26 februari är det 350 år sedan Roskildefreden undertecknades.

Hur kommer det sig att det är så tyst om detta? 1,7 miljoner människor bor i områden i dagens Sverige som blev svenska genom denna fred.

Varför är historia ett så bortglömt och undanskymt ämne? Sydsvenskan skrev lite smått om freden i söndags (men inget idag):
http://sydsvenskan.se/skane/article303455.ece. I dansk media har jag ännu inte lyckats finna något skrivet om det.

Hur hade Sverige respektive Danmark varit idag om Sverige inte hade erövrat dessa landskap? Eller om Danmark-Norge hade återfått Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän i freden i Köpenhamn 1660, liksom de fick tillbaka Bornholm och Trondheims län?

Hur kommer det sig att skolbarn i dessa svenska områden än idag läser om Gustav Vasa, Nyköpings gästabud och andra händelser som inte historiskt sett berör dessa landskap? Medan sådant som Grevefejden och Absalon är i princip okänt för den som inte är verkligt intresserad av historia.

Några frågor för de historiskt intresserade flashbackarna att fundera kring...

Politik bör vara ett av svaren. Undervisningen i Historia är undermålig här i Sverige, man utelämnar viktiga saker som handlar om Sverige för att det anses vara finare med t ex. gamla greker och vad som hände på 1800-talet.
Jag kan inte påminna mig att vi ens fick lära oss något om unionen med Norge under skoltiden, att Finland var en del av Sverige för 600 år ses som en småsak så man nämner inte ens Finska kriget.

Sveriges som "stormakt" hade nog inte levt länge om Danmark hade fått tillbaka de områden som förlorats 58, då Danmark var den starkare makten i Norden fram till ca 1630 då Sverige gick med i 30 åriga kriget, i vilket Danmark hade misslyckats totalt några år innan. Sverige var en av segermakterna i kriget och blev belönade därefter i freden.

Mer får fyllas på senare nu ska det jobbas.

Även SvD tycks uppmärksamma freden - då är historiemedvetandet kanske inte så katastrofalt, trots allt!

http://www.svd.se/kulturnoje/underst...kel_911003.svd

Och i Danmark "firar" man också ...
http://www.roskildefreden.dk/
http://www.berlingske.dk/article/200...ltur/80225158/
http://www.roskildeposten.dk/roskildefreden-45/

Dock har såväl den officiella hemsidan som Roskildeposten valt att publicera en bild med anknytning till Karl X Gustavs andra krig mot dansken, 1658-60. Det krig där KXG bröt Roskildefreden och angrep Danmark med mål att införliva hela riket, men där svenskarna fick grundligt på nöten vid försöket att storma Köpenhamn. Kriget slutade med att Sverige behöll Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän, medan Bornholm och Trondheims län återgick till Danmark.

Tavlan heter Studenternes deltagelse i Københavns forsvar natten mellem 10. og 11. februar 1659, är målad av Vilhelm Rosenstand och hänger i festasalen på Köpenhamns universitet.
http://www.ku.dk/universitetshistori...dbygningen.htm

Väldigt intressant läsning. Tack så mycket allihop.

Ördög, du kanske borde ha nämnt, bara för klarhetens skull, att det första kriget mot Danmark, med marschen över Bälten och som slutade med freden i Roskilde, började med en dansk krigsförklaring den 1 juni 1657. Danmark såg till att anfalla Sverige i ryggen när Karl X Gustav var upptagen i Polen, som vanligt kanske det kan tilläggas.
De skånska "danskjävlarna" här på sajten har liksom för sig att svenskarna alltid börjat krig med det snälla, goda lilla Danmark och att vi, den stora stygga vargen, storsvensken, "stal" Skånelanden från det lilla oskyldiga gemytlandet.
Att aggressiv utrikespolitik kombinerat med militärt övermod ibland leder till att man får på käften förefaller inte ha föresvävat dem

Karl X ville ju enligt många källor bli angripen av Danskarna för att få ett snabbt slut på kriget med Polen. Såfort krigsförklaringen var framme hos Kungen satte han av mot Jylland och sen gick det som det gick.

Mycket möjligt. Vad jag närmast efterfrågar är en viss distans hos Skånelandsbefriarna. Sverige och Danmark-Norge var sedan länge inbegripna i en våldsam maktkamp i Östersjöområdet. Vem som förklarar krig mot vem i varje enskilt avseende är inte alltid av stor betydelse, emedan det är fråga om en utdragen krigsperiod. Men man kan ju samtidigt inte gärna säga då att svenskarna var "dumma" för att de segrade.

Jag tycker bara det är något märkligt att en sådan här händelse kan passera i det närmaste obemärkt förbi. Det känns precis som om man inte får lov att vara intresserad av historia, att det är något ful.

Jag förväntar mig inte några segerparader, banketter eller minnesgudstjänster i kyrkorna med klockringning. Men jag hade i alla fall hoppats på att det skulle högtidlighållas på något sätt. Men här har det inte ens varit en axelryckning, utan dagen har bara passerat förbi utan att folk har reflekterat över det.

Ärligt talat. Att ha en staty på Karl X Gustav på Stortoget i Malmö är som om polackerna skulle resa en staty på Adolf Hitler i Warszawa. Men det finns ju ett ordspråk som säger att det är segrarna som skriver historien. I det här fallet är det uppenbart.

I Sverige är historieundervisningen i skolorna bristfällig. Jag känner personligen att jag har gått miste om en hel del. Vilket jag har försökt kompensera genom att läsa på egen hand.

Jag eftersträvar inte att Sydsverige åter ska bli Östdanmark. Det enda jag önskar är att vi som bor här ska ha rätt att få lära oss vår egen historia i skolorna.

I alla fall är det NAZZISSSSSTISKT att högtidlighålla några svenska bragder. Det har enbart med PK-ism att göra.
Vad etablissemanget beträffar började vår historia 1931 med skotten i Ådalen. Innan dess låg vi bara och krälade runt i lera och åt barkbröd. För övrigt behöver Sanningsministeriet ett rentvättat vitt ark i människors huvuden. Hur skall det annars gå att fylla i den historiska "Sanningen" som det i enlighet med diverse PK-itiska modediktat behagar?

Du vet väl att vikingarna egentligen var araber?

Du har helt rätt. För min del tog historieundervisningen slut i 9:an, vi hade möjligen kommit till napoleonkrigen, men åtminstone 1810 och framåt var helt borta / hanns inte med. Sen i gymnasiet (gick en yrkesförberedande linje) så hade vi religion och samhällskunskap, men historian lyste med sin frånvaro.

sweden uber alles

Jag tror problemet för oss historiskt intresserade är att i Sverige får man inte lov att känna någon slags stolthet över sitt ursprung. Spelar ingen roll om man hyllar en krigarkung som Karl XII eller en vetenskapsman som Anders Celsius. Historia anses fult. Och den som är intresserad av historia är därmed per automatik både rasist och nazist. Eller anses möjligen vara en lokalpatriotisk byfåne (t.ex Västgötaskolan).

Man kan naturligtvis inte kräva att alla ska vara intresserade av historia. Men något är verkligen fel när elever kan lämna grundskolan med mer och bättre kunskaper om det amerikanska inbördeskriget än om Finska kriget 1808-09.

Det är kanske så makthavarna vill ha det. Ett historielöst folk är ett lättkuvat och lättlurat folk.