Risker med partikelacceleratorer

Exakt min teori. Tack för att du bekräftade det. (Se post #34)

Jag är som sagt ingen stjärna på partikelfysik, men diskuterar gärna ämnet för att lära mig.

Men om jag påstod att det finns en risk att ett svart hål bildas om du dricker ditt morgonkaffe imorgon bitti, inte sjutton skulle du "ha respekt" för det då och skippa kaffet eftersom det kanske finns en liten risk att det kan orsaka jordens undergång - nej, du avfärdar det naturligtvis som det svammel det är.

Precis samma sak är det med LHC. Den enda skillnaden är att partikelacceleratorer för gemene man låter läskigare och är svårare att förstå sig på än en kopp kaffe. Men att någon domedagsprofet med glasspinnemodellbygget under högstadiets NO-lektioner som högsta naturvetenskapliga utbildning varnar för svarta hål i LHC, det bör man fästa precis lika stor vikt till som när jag gör domedagsutsagor om ditt morgonkaffe.



Kan det verkligen stämma? Som jag förstått det är plancktiden den kortaste tidsintervall som överhuvudtaget är meningsfullt att diskutera.

http://youtube.com/watch?v=T1vKisefsuI ungefär 3.10 in i det klippet säger han det där med att vinna lotto 3 veckor i rad.

Teoretiskt kan man alltid diskutera saker men det är möjligt att det är teoretiskt omöjligt att mäta ett sånt svart hål. Värdet får man fram om man stoppar in massan i formeln för Hawkings-strålning iallafall.

Som jag skrev så finns det dom som anser att svarta hål med mindre massa än vad som krävs för att finnas till en planck-tidsenhet inte kan finnas. Det låter ju vettigt men än så länge är det ju bara ett antagande.

Om man är med på teorin om kvantiserad tid, alltså som bildrutor på en videofilm, så beror det på lite hur man ser det. Startar du på ruta ett med att skapa ett svart hål och sen på ruta två (10^-44 sek senare) är det borta vet du ju inte om du har verkligen gjort ett svart hål eller inte. Det är ju teoretiskt omöjligt att mäta en sådan händelse.

Hubbles teleskopet har dessutom gjort indicier att kanske planck-tid inte är det minsta teoretiska mätbara tidsenheten:

"One Planck time should be the smallest measurable unit of time, according to quantum mechanics. But, according to news reports, analyses of Hubble Space Telescope Deep Field images in 2003 brought up a discrepancy. Images should have been blurry at very far distances, but the news articles stated that they weren't, challenging the theory that Planck time is indeed the smallest measurable unit of time in the universe."

Jo, men ni gör ett fel, ni tar för givet att hawkings strålning existerar, argumentet om domedagen bygger på att den INTE finns. Eller ja, inte fungerar.

Om dessa 2 protoner bangar heads on med massor av protoner på väg till jordens mitt och spinner sedan och blir större och större. Skulle det väll ta betydligt mindre tid än 50 miljarder år. 2 st protoner, träffar säkert en massa på vägen ner.

Och gravitationen bestäms ju med massan, hur du än vrider och vänder på det hela, är det fortfarande gravitiationen motsvarande 2 protoner, men den sugs ju också ner i jordens mitt, och medans. Så suger den upp omgivning, och får en starkare gravitation. från A -> B Borde den sappat upp många protoner tycker jag.

Två protoner behöver inte träffa någonting på vägen ner. Det är vääääldigt tomt i universum om man är nere och kikar på protonnivå...

Återigen - rätta mig ifall jag har fel. Men.

Måste inte för det första det svarta hålet övervinna andra kosmiska krafter, såsom stark växelverkan och övrig gravitation, för att överhuvudtaget kunna absorbera annan materia?

Vidare ...

Ifall nu hawking-strålning eller dylikt fenomen existerar - borde vi inte för väldigt länge sedan blivit slukade av ett svart hål skapat i vår atmosfär?

Detta kommer bli någon jävla half-life tragedi, det räcker med att maskinen ser skräckinjagande ut.

Seriöst, om de trots allt skapar ett svart hål kommer den vara i storleksordningen av en neutrino.

Ni vet väl att över 50 triljoner av dessa neutrinos passerar er kropp varje sekund va?

Tyvärr är du inte ensam om att tänka i sådana banor.
Det är just denna rädsla för ny teknik, denna bakåtsträvning, som utgör hinder för vetenskapen.
Den här nämnda partikelacceleratorn hade planerats att få sina första partiklar accelererade tidigt i år, nu är det uppskjutet till augusti med första kollisioner några månader därefter. Det skulle inte förvåna mig om det skjuts upp ännu mer, hur tråkigt det än är.
Varför denna domedagshysteri undrar jag?
Vad är det som ses så skrämmande hos denna samling av supraledare och detektorer som ej setts förr?
Partikelacceleratorer har funnits länge, och kollisioner mellan partiklar har skett med mycket högre energier i alla tider i atmosfären.

Att ett svart hål skulle skapas är ren science fiction, det är Star Trek.

Säg nu efter mig, jorden kommer inte att gå under för att några hysteriska kultkvinnor i USA har fått för sig att leva i hyddor och utföra terroristdåd mot det moderna samhället.

Hoppas isåfall att nån chef på CERN säger:

"May god have mercy on our souls......"

Hawkingsträlning slukar inget, snarare tvärtom iom att det svarta hålet förlorar massa.