Hur vanligt är det med riktigt unga studenter på högskolan?

Man har ju läst en massa om dessa underbarn i främst USA som klarar av High School innan de fyllt tio och tar examen från college innan de ens har kommit i puberteten. T.ex den hära kinesungen som är född 1990, har en BA och håller på att ta en joint M.D/Ph.D vid 17 års ålder. Hur vanligt är det, och hur fungerar det? Tar man bara och ser på ungarnas resultat på intagningsprov och dylikt? Finns det då något som hindrar samma sak från att hända i Sverige? Jag kommer ihåg att jag läst någon artikel i Sydsvenskan som stoltserade med att LTH nyligen utexaminerat sin "yngste civilingenjör någonsin", och han var 21 år ( ). Jag inser att Sverige är litet, och att antalet underbarn som får uppmärksamhet i media blir mindre, men något exempel måste det ju finnas? Eller finns det någon socialistisk baktanke i skolsystemet som sätter stopp för barn att avancera i sin egen takt? Finns det överhuvudtaget någon spärr som förbjuder barn från att börja skolan innan 6 års ålder? Det kan iallafall inte finnas någon sådan i högskolan, då minst en av mina kursare på första året i HHS var omyndig när han började.

Ingen får vara bättre än någon annan i Sverige. Underbarn uppmuntras ej.

problemet e väl att man knappast upptäcker att ens barn är överbegåvat så tidigt. Att klara sig bra i grundskola/gymnasium är ju inte direkt en konst i detta land.

Men... är det så? Jag fick själv skippa en årskurs i lågstadiet. Jag började studera på högskola direkt efter gymnasiet, alltså vid 18 års ålder. Jag kan inte se att det skulle finnas någon regel mot att man får skippa fler än en årskurs, börja gå i skolan ett par år tidigare, tentera av gymnasiekurser och sedan vara sisådär 12-13 år när man tar studenten. Vilket i sig är flera års lagg bakom de extrema exemplen i USA. Jag har riktigt svårt att förklara hur man skulle kunna proppa så mycket innehåll under så kort tid att en unge kan börja på college när h*n är 9 år gammal.

ex:
http://en.wikipedia.org/wiki/Sho_Yano

Skulle det fungera att ha en helt resultatbaserad skolgång ist för åldersbaserad? Och skulle det vara effektivare?

Men ponera att ungen skriver 2.0 på högskoleprovet (finns väl ingen åldersgräns för det?) innan h*n tappat alla mjölktänder? Finns det någon logik i att tvinga barnet att traggla sig igenom standardmodellen med 9 års grundskola, 3 års gymnasium osv osv och förstöra ungens intresse för kunskapssökande på köpet?

Det känns som så, personligen kan jag inte se någon logik bakom påståenden om att det skulle skapa klassklyftor/orättvisa/AIDS/rötmånad och därför måste stoppas.

Mönstret i ett sådant skolsystem är ju också förutsägbart. Flickor skulle generellt sett vara ett par årskurser före pojkarna under rätt så lång tid innan resultaten planar ut sig någon gång i de sena tonåren, Samtidigt som kategorierna på båda ändar, dvs de riktigt begåvade samt de riktigt efterblivna, skulle vara dominerade av pojkar. Vad PK-folket skulle göra av den informationen vågar jag inte spekulera om.

Haha, precis min tanke. Härligt klimat vi lever i för tillfället.

Hur kommer det sig då att den inte är resultatbaserad? För dyrt? För omständigt? Att "ingen får vara bättre än nångon annan i Sverige" funkar ju inte riktigt då åldersbaserad skolgång inte är något unikt för Svea. Men det kanske anses orättvist i andra länder också så man anser att alla ska stöpas i samma form.

Ja, en viss logik finns det faktiskt. Det kan väl vara nyttigt för barn att få vara barn och utvecklas - mogna tillsammans med lika gamla individer. Tror inte en sjuåring, hur begåvad han än må vara, skulle ha det särskilt lätt i en normal gymnasieklass. Individuell utbildning i hemmet kanske isåfall, fast då blir ju ungen ett asocialt missfoster

Jag tror det handlar om subjektiva uppfattningar från barnpsykologiska perspektiv och dravel om att barn måste leka och stoja och växa upp enligt en viss plan.


Det är väl snarare bevisat att många av dessa udda underbarn tenderar till att relatera dåligt till folk i sin egen ålder, men å andra sidan ha lätt för att skapa sociala band bland de som är äldre eller yngre än de själva.


Å andra sidan skulle det jag förespråkar knappast innebära att genier hamnar i "normala" gymnasieklasser. Koncept med "Schools for the gifted" skulle nog passa bättre där, och vara mer stimulerande för alla.


Jaså? Varför skulle ungar bli asociala missfoster bara för att de blir undervisade i hemmet?


OnT så var trådens syfte snarare att efterlysa något exempel där alla faktorer (börja skolan tidigt, hoppa över årskurser, snabb studietakt) etc konvergerat och faktiskt skapat någonting mer imponerande än en 21-årig civilingenjör. De jag träffat på har förvisso varit imponerande på andra sätt (finns en snubbe i årskursen över mig som läser trippelexamen KI, HHS och SU), men någon som tagit examen extremt tidigt har jag aldrig hört talas om.

Det sägs att Mats Boij gick igenom teknisk fysik (KTH) på 1.5 år. Huruvida det är sant vet jag inte men han var 24-25 när han disputerade i matematik (född 1969, doktorsexamen 1994).

Hans Rullgård vann guldmedalj i internationella matematikolympiaden och disputerade vid SU även han när han var 24-25. I Sverige är det bra för en institution att behålla en doktorand hela 4-5-årsperioden om de redan fått betalt för honom så därför är det inte lika vanligt att man försöker slutföra doktorerandet så snabbt som möjligt.

Svante Jansson vid Uppsala fick en fil kand när han var 15, disputerade när han fyllde 22 och blev professor när han var 30.

Det finns nog bättre exempel.