Hur stava gort

Allvarligt talat: Hur svårt kan det vara att på egen hand luska ut svaret om man nu mot förmodan inte äger eller har tillgång till en enda ordbok?

Åh herre du milde. Nog i helsicke är denna tråden skämt från början till slut. Annars blir man ju mörkrädd.

Läste en text där man skriver gjör istället för gör och jag blev plötsligt tveksam om jag hade rätt.
En sökning ger dock 169000 förekomster av gjör och tack och lov 31 100 000 gör.
Jag provade regeln ovan för att hitta något undantag och blev lite konfunderad över orden gôr, gôra som i västsverige betyder Jätte/ Lera och utalas med g:
http://martinhugne.blogspot.se/2012/...ka-03-gor.html

Betyder det att sätter man en ^ över o så blir det en hård vokal eller hur ska man tänka där om man nu ska tänka.
Vad är skillnaden på ö och ô egentligen. de uttalas ju snarlikt. Man stavar ju t.ex görbra med ö om man inte vet hur man får till ett ô.

Har personligen tolkat det som att ô uttalas /ɶ/ oavsett sammanhang. Det spelar visserligen ingen roll i gôr, men väl i bôs.

Alternativt får det la gôrbra med gœrbra. Vem har inte œ på AltGr+o? För övrigt kan man hämta ô från Côtes du Rhône på Systemet. Quelle mésalliance!

Ni verkar gå som katten kring het gröt. Här har vi regeln som FrayMan skriver:


Min fråga var nu om ljudet som återges med ô i text är en hård vokal eller inte.

Definition enligt Wikipedia:

Hur man åstadkommer ô på en dator var ju liksom inte frågan men kan ju passa på att lära ut det också.

Håll ner skift och tryck tangenten med ^ tecknet.
Släpp skift och tryck o.

DN (TT) skriver i dag apropå gårdagens kvalmatch mellan Sundsvall och Halmstad: "1-1 inför avgjörandet i Halmstad alltså." På samma sida finns en rubrik som lyder "Diciplinerat Arsenal tog revansch på Dortmund". Att det sparas in på korrekturläsare är ingen nyhet, men tydligen är det för dyrt även med stavningsprogram. (På nätet har man lyckats bättre än i papperstidningen.)

I fornsvenskan var konsonanter alltid hårda. "Göra" uttalades alltså som det stavades. I nutida svenska är ju g mjukt framför ö. Däremot är det hårt framför o. Alltså har man lagt till ett j för att delvis bevara etymologin.

Även italienskan har en liknande konstruktion för mjuka och hårda vokaler som svenskan. Där sätter man ett i efter ett g om man vill behålla det mjuka uttalet eller ett h om man vill behålla det hårda. Det är därför spagetti stavas spaghetti på italienska.

Jo, men syftet med stavningen gôr är just att få ett hårt uttal på g; annars läser man det ju gärna som gör [jör]. Själva vokalljudet i sig skiljer sig inte så mycket.


Skulle kunna stavas så på svenska med så inte någon får för sig att det uttalas [spajetti]...

Latinet hade, precis som fornsvenskan, bara hårda konsonanter. Lättare med uttalet på den tiden.

Som språkljud är ju konsonanter varken "hårda" eller "mjuka". Det är ju bara ett sätt att beskriva stavningen.