Vilket språk är närmast svenskan?

Intressant om nordiska språk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nordiska_spr%C3%A5k

I avsnittet Historia står om en massa ljudförändringar men knappast något om grammatiska förändringar typ bestämd/obestämd artikel.


Vad talades det för språk i norden före år 700 e.Kr? Bara grymtningar eller....?
Varför delades språket upp i olika dialekter på 1000-talet?
Svar: Vikingatid, kontakt med andra språk och påverkan från dessa i olika grad. Svenska vikingar reste mest i österled .

...och före fornnordiskan fanns urnordiskan:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fornnordiska


Fastlandsnordiska har alltså utvecklats både "i fråga om grammatik och vokabulär".
Varför då? Vad var det för fel på isländsk grammatik och vokabulär?

Idag hör vi ju ljudförändringar i t.ex rinkebysvenska. Uttalet påverkas ju av invandrarspråken men grammatiken påverkas i mindre omfattning.

Kontakten med hansatidens lågtyska har påverkat de fastlandsnordiska språken mycket. Svenskan har ju en stor andel lågtyska låneord från den tiden. Ibland sägs det att det inte går att skriva en svensk mening utan att använda något tyskt låneord, men det är väl en överdrift. När det gäller uttalsförändringar så sägs det att tyskarna hade svårt att uttala t.ex. tjockt-L och som ska ha lett till att det är ovanligt i rikssvenska idag, men finns kvar i en del dialekter. (Togs upp i Dialektmysteriers avsnitt om Rikssvenska.)

I svenska städer antas man ha pratat en blandning av lågtyska och svenska. Vilket lett till förändringar i även den svenska grammatiken.

http://spraktidningen.se/artiklar/20...kan-ordens-kon

Det låter som ett överdrivet krav. För varje grammatikdetalj som verkar speciell i germanska språk kan man nog alltid finna något språk någonstans i världen som råkar ha det draget. Vad man får gå på är snarare kluster av grammatiska lösningar (plus saker i ljudläran osv). Men viktigast är att dessa kluster hör ihop i ett historiskt sammanhang. De germanska språken är en grupp både genom att de har gemensamt historiskt ursprung och en mängd delade strukturdrag.

Så en annan sak. Har inte läst hela tråden men såg att det diskuterades om holländska, engelska eller tyska var likast svenska. Det är väl uppenbart att engelska inte är en kandidat. Både tyska och holländska verkar ha mycket mer gemensamt i grammatik och ordförråd. De flesta svenskar är såpass bra på engelska att man tycker det är lätt. Men att det är lätt betyder inte att det står närmare svenskan än tyska och holländska, som de flesta har svårt med.

Jo, låneord från olika språk som franska, tyska, romani och andra har vi men grammatiken står liksom över sådana detaljer. Jämför:

Swe: stolen, en stol.
Ger: Der stuhl, ein stuhl.
Eng: The chair, a chair.

Swe: bordet, ett bord.
Ger: Der tisch, ein tisch.
Eng: The table, a table.

Om bestämd och obestämd artikel i Svenska och andra språk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Artikel_(grammatik)

I skrivande stund lyssnar jag på programmet Språket på P1 som handlar lite om det jag skriver.


http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=411

Edit:
Tack för länken som jag glömde läsa innan jag skrev.

Enligt länken är det inte bara jag som tycker frågan varför är svår att besvara.

http://spraktidningen.se/artiklar/20...kan-ordens-kon

Det är alltså svenskan som har förenklats. I fornsvenskan hade vi också tre genus som i tyskan men som vi reducerat till två, utrum och neutrum. Utrum är en sammanslagning av maskulinum och femininum. Klocka var t.ex ett feminint ord. Fortfarande säger vi "hon är kvart i fem" fast det idag borde heta "den är kvart i fem".

Förenklingen skedde under 1300-talet. Då fanns det bara cirka 300 000 svenskar kvar efter digerdöden. En massa tyskar flyttade in i våra städer som talade lågtyska.
Man tror det var så att det är de som påverkade förenklingen av svenskan för att slippa lära sig fornsvenskans böjningsregler.

Vi talar alltså invandrarsvenska redan nu.

En bra basic översikt som kanske vara trevlig att börja med är Gertrud Petterssons Svenska språket under sjuhundra år. Däri får du mycket matnyttigt i ett behändigt format.

Protogermanska?

En viss uppfattning om hur språket såg ut kan man få från Silverbibeln, som är skriven på västgotiska. Västgotiskan är ett av många gamla germanska språk, om man läser noga kan man faktiskt känna igen tyska, engelska och skandinaviska ord. Wulfilas bibel är 1700 år gammal och en av de tidigaste större germanska texterna man har tillgång till.

Fader vår, på västgotiska (ca 450-500 e.Kr)

Atta unsar, thu in himinam, [ty. unser = vår, thu = du, himinam = himmlen]
weihnai namo thein. [ty weih = helig, namo thein = namnet ditt]
Qimai thiudinassus theins.
Wairthai wilja theins, swe in himina jah ana airthai. [Varde vilja din. Eng earth = airthai, jord]
Hlaif unsarana thana sinteinan gif uns himma daga. [Hlaif unsara = (bröd)levarna våra, gif uns himma daga = ge oss varje dag ]
Jah aflet uns thatei skulans sijaima, swaswe jah weis afletam thaim skulam unsaraim.
Jah ni briggais uns in fraistubnjai, ak lausei uns af thamma ubilin.
Unte theina ist thiudangardi jah mahts jah wulus in aiwins. [aiwins = eng, ever, evig]

Typ nåt åt det hållet lät det väl här också...

Gotiskan är inte detsamma som protogermanska, men visst är den ålderdomlig även om den också har sina speciella novationer. Vissa tror att gotiskan talades i Skandinavien innan den spreds längre söderut, men det finns andra teorier också. Hur som helst lär det ha talats helt andra språk här innan germanskan i någon form över huvud taget kom in i bilden.

Sedär lärde jag mig ett nytt ord för idag Även om jag såg sambandet Hlaif -->Loaf, tog det en stund att se kopplingen till lev istället för bara (bröd).

Med välbevarad initialkonsonant i slaviska, t.ex. ryskans хлеб.

Den slaviska frysboxen?

På tal om välbevarad, hur levande skulle ni säga lev är i dagens svenska. Dialektalt?

Den slaviska är väl inte lika välkonstruerad som den finska, men de är ju ändå grannar ...

Vad gäller lev vet jag från min tid i Norrköping på 80-talet att det var väldigt (x)levande bland lite äldre invånare då.