2008-02-22, 18:38
#1
Jag gjorde just något som jag trots idoga försök aldrig tidigare lyckats med: den perfekta omeletten. I vanliga fall blir det alltid mer som äggröra, eller så blir den torr och stabbig. Men idag bestämde jag mig för att testa att utnyttja ugnens grillelement, som när man gör en Arnold Bennett-omelett - och det funkade otroligt bra.
Jag vred på grillelementet till 250 grader, hackade en halv gul lök mycket fint och stekte den på låg värme i smör. Tre ägg knäcktes i en skål, en eller två matskedar vatten tillsattes, likaså en halv näve riven ost. Allt kryddades med en gnutta salt, dragon och lite vitpeppar. Med en gaffel vispade jag ihop äggen en aning, och när löken var mjuk blandade jag ned den också. Sedan gick äggen ned i pannan (där en klick smör nyss gått ned) och jag lät den bara stå i någon minut, innan jag försiktigt med en gaffel skrapade lite längs kanterna där äggen börjat stelna.
När omeletten var så pass fast att det bara var knappt en halv centimeter lös äggröra ovanpå så lade jag på några skivor ost och körde in stekpannan under grillelementet, där den fick stå tills osten började bli gyllenbrun och bubblig. Då tog jag ut stekpannan och lät omeletten glida av på en tallrik, och jag har precis ätit upp den. Omeletten alltså, inte tallriken.
Omeletten var sådär underbart krämig som sen skall vara, utan att vara vattnig eller rinnig, samtidigt som botten och toppen båda var något fastare (från stekpannans och grillens värme), utan att för den delen bli gummiaktiga och sega.
Jag vet inte om jag någonsin kommer lyckas göra en perfekt omelett igen, men nu vet jag hur jag ska göra nästa gång jag blir sugen...men då får det bli med getost.
Berätta om era perfekta omeletter, är ni snälla. Att göra en bra omelett är ruskigt svårt, och enligt mig är det just omeletten som avgör hur bra en kock är, inte den tryffelspäckade, champagnebräserade vakteln med rysk kaviar och bladguld.
Jag vred på grillelementet till 250 grader, hackade en halv gul lök mycket fint och stekte den på låg värme i smör. Tre ägg knäcktes i en skål, en eller två matskedar vatten tillsattes, likaså en halv näve riven ost. Allt kryddades med en gnutta salt, dragon och lite vitpeppar. Med en gaffel vispade jag ihop äggen en aning, och när löken var mjuk blandade jag ned den också. Sedan gick äggen ned i pannan (där en klick smör nyss gått ned) och jag lät den bara stå i någon minut, innan jag försiktigt med en gaffel skrapade lite längs kanterna där äggen börjat stelna.
När omeletten var så pass fast att det bara var knappt en halv centimeter lös äggröra ovanpå så lade jag på några skivor ost och körde in stekpannan under grillelementet, där den fick stå tills osten började bli gyllenbrun och bubblig. Då tog jag ut stekpannan och lät omeletten glida av på en tallrik, och jag har precis ätit upp den. Omeletten alltså, inte tallriken.
Omeletten var sådär underbart krämig som sen skall vara, utan att vara vattnig eller rinnig, samtidigt som botten och toppen båda var något fastare (från stekpannans och grillens värme), utan att för den delen bli gummiaktiga och sega.
Jag vet inte om jag någonsin kommer lyckas göra en perfekt omelett igen, men nu vet jag hur jag ska göra nästa gång jag blir sugen...men då får det bli med getost.
Berätta om era perfekta omeletter, är ni snälla. Att göra en bra omelett är ruskigt svårt, och enligt mig är det just omeletten som avgör hur bra en kock är, inte den tryffelspäckade, champagnebräserade vakteln med rysk kaviar och bladguld.

Det blir min första omelett så vi får se hur det går. (Klaga inte har precis flyttat ut från morsan & farsan xD)