Dagens Facebook av Birro:
Att Birro säger "fuck you" till oliktroende på Twitter och önskar livet ur andra meningsmotståndare, kanske kan bidra till att de börjar dra öronen åt sig. Kanske är det inte så lämpligt att inleda förhållande med gifta kvinnor innan man själv är skild heller. Att tjafsa med blivande exhustrun på sociala medier är kanske inte heller att rekommendera för en sann kristen.
Riksofferkoftan har snart sågat av varenda gren han kan sitta på.
Citat:
Jag nås av informationen att nästan inga kyrkor vill/vågar boka mig till hösten, trots ny bok, trots fullsatta hus under hela våren.
Anledningen? Gissa...
Jag ska skilja mig och har träffat en ny.
Baserat på en text i tidningen Hänt Extra väljer många kyrkor alltså att stänga dörren, vilket är och kommer att bli ett dråpslag för min ekonomi.
Men ett ännu värre dråpslag är det för de kristna som tar sig friheten att döma mig. Ett värre nederlag är det för de kristna som sätter sig på sina höga, vita hästar och tror sig ha en enda aning om vad som rör sig i en broders hjärta.
Efter allt jag gjort för svensk kristenhet genom åren är detta tacken?
Jag stod på barrikaderna. Jag skrev och skrev och skrev texter om er, om oss, om våra bröder och systrar. Jag riskerade (och förlorade) både jobb och anseende för att jag vägrade kompromissa med min tro, med min självklara rätt att tro och jag gjorde det lika mycket för er skull, för alla er som inte har stora plattformar att nå ut på.
Och vad gjorde ni under tiden, kära syskon? Kammade mattfransarna? Klippte gräsmatta? Knöt slipsen? Gjorde ni något alls?
Jag turnerade land och rike runt, jag tackade nej till bättre jobb för att fortsätta skriva för tidningar som Världen idag, jag tog täten, mot slutet motvilligt, men jag gjorde det för att vi älskade varandra, för att tron på Gud är under belägring i vårt land idag.
Jag trodde jag gjorde det för er, för oss alla.
Och nu väljer så många av er att stänga dörren till era kyrkor på grund av vad ni läst om mitt kärleksliv i en veckotidning?
Hur känns det?
Hur fungerar man då?
Hur väger den där första stenen i era händer?
Och hur lätta i hjärtat blir ni när ni kastar den?
Anledningen? Gissa...
Jag ska skilja mig och har träffat en ny.
Baserat på en text i tidningen Hänt Extra väljer många kyrkor alltså att stänga dörren, vilket är och kommer att bli ett dråpslag för min ekonomi.
Men ett ännu värre dråpslag är det för de kristna som tar sig friheten att döma mig. Ett värre nederlag är det för de kristna som sätter sig på sina höga, vita hästar och tror sig ha en enda aning om vad som rör sig i en broders hjärta.
Efter allt jag gjort för svensk kristenhet genom åren är detta tacken?
Jag stod på barrikaderna. Jag skrev och skrev och skrev texter om er, om oss, om våra bröder och systrar. Jag riskerade (och förlorade) både jobb och anseende för att jag vägrade kompromissa med min tro, med min självklara rätt att tro och jag gjorde det lika mycket för er skull, för alla er som inte har stora plattformar att nå ut på.
Och vad gjorde ni under tiden, kära syskon? Kammade mattfransarna? Klippte gräsmatta? Knöt slipsen? Gjorde ni något alls?
Jag turnerade land och rike runt, jag tackade nej till bättre jobb för att fortsätta skriva för tidningar som Världen idag, jag tog täten, mot slutet motvilligt, men jag gjorde det för att vi älskade varandra, för att tron på Gud är under belägring i vårt land idag.
Jag trodde jag gjorde det för er, för oss alla.
Och nu väljer så många av er att stänga dörren till era kyrkor på grund av vad ni läst om mitt kärleksliv i en veckotidning?
Hur känns det?
Hur fungerar man då?
Hur väger den där första stenen i era händer?
Och hur lätta i hjärtat blir ni när ni kastar den?
Att Birro säger "fuck you" till oliktroende på Twitter och önskar livet ur andra meningsmotståndare, kanske kan bidra till att de börjar dra öronen åt sig. Kanske är det inte så lämpligt att inleda förhållande med gifta kvinnor innan man själv är skild heller. Att tjafsa med blivande exhustrun på sociala medier är kanske inte heller att rekommendera för en sann kristen.
Riksofferkoftan har snart sågat av varenda gren han kan sitta på.
