Skvaller om Marcus Birro?

Jag har läst en hel del under mitt liv. Långa utredningar på kanslisvenska, "svår" litteratur på flera språk, modern flumpoesi och mycket annat. Och har begripit det mesta.

Nu raljerar jag inte, utan menar allvar: Den där texten är skriven av en människa som inte är frisk. Alternativt är skribenten påverkad av alkohol eller annan substans. Jag har sett Birro svamla osammanhängande på TV och läst några av hans förvirrade texter tidigare, men aldrig något så obegripligt som det där.

Var jag nära vän eller anhörig till honom så skulle jag börja bli jävligt orolig. Och igen: jag raljerar inte alls, utan menar allvar.

Förutom att "de andra barnen" har varit dumma mot honom så är det så. Därför är det särskilt löjligt och falskt av honom att använda vi-formen, som här t.ex:


Hans fru borde ta tag i honom. Tyvärr är hon nog förtryckt part i äktenskapet och har ingenting att säga till om.

Tycker inte att krönikan är obegriplig, snarare uttrycker den väldigt tydligt att Birro inte är nöjd med sig själv och den roll han valt att spela i det svenska samhället. Han känner sig psykisk deformerad, falsk och vilsen. Förmodligen skulle han må bäst av att "abdikera från sin tron", dra sig tillbaka från offentligheten och söka psykiatrisk hjälp. Stackars människa.

Haha va? Du tycker inte din liknelse är att gå liiiite långt här va?

På sätt och vis. Hitler var en betydelsefull historisk person, Birro en bagatell i nutiden. Så till skala och betydenhet finns ju inget skäl att jämföra dem.

Men personlighetsmässigt: Den fullständiga blindheten för de egna felstegen, det vilda hatet som riktas åt allt fler håll, den hysteriska anstängningen att blåsa upp sin egen figur - jag tror att Birro alltmer identifierar sig med den Gud han ständigt talar om, snart är han Gud i egna ögon - och den i trängda lägen snabbt tilltagande förvirringen. Lägg därtill rasismen. Birro skyller gärna på Sverige, Hitler på judarna, vilka f.ö. Birro gjorde en lätt framstöt emot härom året.

Jag känner mig rätt träffsäker här.

Det är...

inte synd om Marcus Birro.

Marcus Birro saknar stilistisk talang.

Marcus Birro saknar kunskaper som kan utveckla hans "konstnärskap".

Marcus Birro har flyttat till Stockholm mår ännu sämre rent psyktiskt än innan flytten till Stockholm

Marcus Birro kan vara ett exempel på en uppblåst ballong, innehållandes poserande, patetiska försök att spela svår samt jävligt pretto på ett pinsamt sätt.

Vi gillar ej Marcus Birro.

Vi vill inte se Marcus Birros "texter" i svenska tidningar.

Vi vill inte höra Marcus Birros "analyser" av tiden vi lever i.

Marcus Birro behöver: 1.plugga upp sina gymnasiebetyg 2. plugga en utbildning 3. Skaffa ett jobb utanför kultur/mediasfären 4. Marcus Birro måste sluta projicera sin olycka på oss andra.

Jag förstod hur du menade och drog kanske på lite mycket själv däruppe, Jag har bara en naturlig fientlig inställning mot jämförelser med Hitler då det ofta bara blir löjligt!
men nåja..jag är OT så carry on!

Kul att läsa första posten i tråden (från 2008). Verkar som om Birro var socialist för 3-4 år sen. Inte KD då inte.

Godwins lag i all sin prydno. Inget ovanligt. Inget konstigt. Inget att hetsa upp sig över.

Man ska naturligtvis vara mycket skeptisk om någon vill klistra på någon annan en hemlig politisk agenda genom komprometterande via fria tankeassociationer. Men jag menar alltså inte att Birro skulle föredra en nazistregering i Sverige. Han talar om Sverige som "fascistiskt". Därför kände jag att det var läge att lägga fram min osökta tanke om hur Birro, i skrift (i TV uppträder han inte så här), påminner mig om Hitler. Tanken är inte ny för mig.

Äh, gå och lägg dig, slöfock.

Birro odlar ju myten om att han inte släpps in i de finkulturella salongerna på grund sin verksamhet i TV, radio, krönikor i tidningar mm. Det är ett pris han får betala menar han. Nu senast i Studio Samtid, ca 4:40 in i klippet

http://www.youtube.com/watch?v=ZkHxh...eature=related

Birro har aldrig tänkt tanken att hans litterära alster saknar de kvaliteter, som gör dem intressanta för kultursidorna i de stora tidningarna?

Det är djävligt behändigt att betrakta sig som offer i alla sammanhang. Det är inte mitt fel att jag inte betraktas som en stor författare, det är de de där djävla tidningarna, som har fått för sig att de skall ge fan i mig bara för att jag är med så mycket i media, ungefär.

Marcus kanske skulle göra som brorsan, synas litet mindre i media och ägna litet mer tid åt att försöka skriva något bra. Litet eftertanke.

Det räcker liksom inte att tända ett ljus i en kyrka och sitta och böla litet och sedan genom twitter meddela alla om om hur förbannat synd det är om en.