Lögnen om jultomten (SPOILERVARNING)

När man växte upp fick man höra om jultomten, en uråldrig varelse som kom varje jul ridande på en släde dragen av flygande renar och gav presenter till snälla barn. Med tiden lär man sig att detta är en lögn, jultomten finns inte på riktigt och det är bara föräldrar och familjen som köper presenter åt en. Detta verkar vara en standard uppväxt, jag har aldrig träffat någon som inte växte upp troende på jultomten och att avslöja hemligheten för ett barn är helt tabu.

Men varför är denna lögn så socialt accepterad? För det är ju vad det är, en ren och skär lögn. Jag skulle gärna vilja höra ifrån några föräldrar, vad ni anser om detta och varför (om ni gör det) ni vilseleder era barn på detta sätt. För att lura dem att vara snälla? Eller är det för att hålla magin igång, behålla barn oskyldiga (hur nu det går ihop)? Eller är det bara en tradition som sitter fast, utan en tanke på varför det är tradition?
Skulle också vilja höra om era egna erfarenheter med lögnen och vilken påverkan det har haft på er uppväxt och ert liv.


Själv så förstod jag nog tidigt att tomten inte fanns, det var ganska tydligt hur han ringde från rummet bredvid med min moders röst, hur han alltid såg ut som en släkting som just gått ut för att köpa en tidning och så vidare. Det som störde mig mest var att även när jag avslöjat hela charaden så vägrade min familj erkänna att tomten inte fanns. Det var frustrerande, det kändes som om jag behandlades som en total idiot, vilket antagligen är anledningen till att jag inte gillar idén med tomten.

Håller inte med, barn har fantasi så det räcker och blir över och jag ser inte varför de skulle behöva vuxnas hjälp för att behålla detta. Så är det ju stor skillnad på att ljuga och aktivt förstöra någons världsbild. Bara för att du inte övertalar ditt barn att tomten finns betyder ju inte att du måste krossa varenda fantasi barnet har.

Kommer barnet på lögnen för tidigt kan den tappa förtroende för sina föräldrar. Om de ljuger om en sak så kan de ju ljuga om något annant. Personligen så blev jag oerhört frustrerad och kände att jag behandlades som en idiot, när de ljög så uppenbart och förväntade att jag skulle köpa det med hull och hår så de kan skratta åt min naivitet bakom min rygg.

Sagor är just det - sagor. Berättelser. Ingen tror på dem, de är inte berättade för att barn ska tro på dem. Men jultomten är inte berättad som en saga, utan som sanning. Tycker inte det låter barnens fantasi härja fritt om någon annan kommer på vilka fantasier som barnet ska tro på.

För julen är ju till för att fira jultomten eller hur?

För övrigt så tycker jag det är stor skillnad på att övertala ett barn att en sagofigur existerar och låta barnets fantasi härja fritt. När jag var liten trodde jag att jag var en superhjälte från en annan planet, och det var min egen fantasi, inte någon som jag indoktrinerats med.