LOB Lars Olof Bengtsson?

Kommer någon ihåg Excelsior han skrev i slutet av -80 början av -90 talet? Underbar "bok"... Något kulare och mer absurt har aldrig skrivits . Har han skrivit något mer läsvärt?

Jag vet inte, har du?

"Kortedalas Dante" har tyvärr inte publicerat något på många år nu, men det blev två fina volymer till efter Excelsior (1988). Biblia (1992) och Exitus - Excelsior II (1995).

http://hem.fyristorg.com/lob/

En härlig jävel i sina skrifter, denne LOB, så tyken att mindre vetande baxnar, förbannat rolig och träffsäker. Hans satir var på sätt och vis närmast ett enmans-Flashbacks forum före Flashbacks forum uppstod. Ojämn, men vilken författare har inte smärre svackor?

ja Excelsior är ju extremt ojämn... Allt från lysande "Jorma Hallonens resa till Madeira" till tjötet om "prostatauslingen"...

Tack för länken! väldigt kul att läsa de kritiska recensionerna av de mycket seriösa litteraturkritikerna. Att man kan vara litteraturvetare och ändå förstå så lite av en bok... T.ex absurditeter för absurditetens egen skull ironi etc.

har TS startat en tråd om sig själv?

nej.. jag tittade på bokhyllan för att komma på ett nick.. Tror du verkligen någon i det orwelska sverige anno 2008 använder sitt eget namn på flashback?

Sjukare saker har hänt här på FB.

Litteraturkritiker är tyvärr överlag ett humorlöst, obegåvat, likriktningssträvande släkte, extremt PK-iserade och flockmedlöpande. Det finns förvisso undantag, men en författare som LOB, som lyckas vara hårtslående folklig, avgrundsdjupt förtvivlad och sanslöst rolig måste med nödvändighet överstiga deras fattningsförmåga. Kanske sådana missunnsamma skitrecensioner och snicksnack i litteraturankdammen bidragit till att LOB inte publicerat något på länge? Synd i så fall, men jag tror inte han är ensam om att reagera så. Två bra författare som inte givit ut någon bok på många år är Claes Holmström och Magnus Dahlström, det skulle inte förvåna mig om även de ledsnat på den tämligen motbjudande litteratursfären, alla journalister och kulturbyråkrater som inte vill ha något verkligt utmanande i textform, utan bara helst lite harmlösa flickböcker där "rätt åsikter" proklameras, tråkrealism som inte skildrar samhällsverkligheten, eller preciös dynga av impotenta skönandar.

Ligger det månne rentav i deras natur? Konstkritikern är ju knappast en misslyckad målare och filmkritikern lika lite med nödvändighet en urkukad Bergman-wannabe.

Men litteraturkritikern vars uttrycksmedel är detsamma som deras vars verk han/hon ska bedöma hamnar ju för det mesta i ett naturligt underläge, för vem fan vill vara litteraturkritiker, om man har förmågen att haspla ur sig ens den tunnaste tryckvärda samling poem?

Det surmagade missnöjet över att deras egna förment djuplodande alster endast dög byrålådan till spelar nog in i deras munkmumlande attityd.


Jovisst, minns jag honom, men var inte Excelsior lite av en engångsprodukt? Sanslöst rolig vid första genomläsningen, dum, platt och begränsad vid andra. Jag letade förgäves efter vad jag tyckt varit så kul första gången och till slut stannade det vid att det nog var överraskningseffekten och smaklösheten. Men när det en gång är gjort går det inte att upprepa hur mycket det ens behövts vid första tillfället.

LOB var en falsk Rabelais, en äkta sådan behöver substans för att vara mer än en dagslända.

Jag plockade faktiskt efter många år upp Excelsior i höstas när jag sorterade böcker som hamnat i diverse högar eftersom de inte rymts i bokhyllorna. Jag läste lite här och där och kunde inte avhålla mig från att genomfaras av en frisk och rå glädjeparoxysm då och då - det besinningslösa raseriet inför typer som Svinert Öholm och den absurda driften med den oskuldsfulle Sune Mangs, ältandet av verkliga eller inbillade oförrätter, den extrema vantrivseln i civilisationen, det lumpproletära högmodet, den envetet masturbationshyllande skämtmisogynin...men visst är den ojämn.
Det ska väl nämnas att jag är ett fan av "plump" humor som den i South Park, ett av få TV-program som kan locka fram ett skratt ur min allvarsdigra organism.
LOB borde nu kunna skriva ännu bättre böcker än han gjorde för 15-20 år sedan, tycker jag...vem vet, han kanske har manus liggande som han inte haft råd att ge ut?

Håller inte med.

Dock blandas guldkorn med orbajseri. Ordbajseriet fungerar dock då det är absurt dåligt, men då är jag kanske överdrivet possitiv i mitt syn på författaren.

Antingen tycker man nedanstående text av LOB är asrolig eller så tycker man den är platt och infantil. Det finns nog inget mellanting...

"Ulo och Udo hette tre bröder. En av dem hette Pupp,
en annan Pipkorn. Vad skulle hända nu? Jo, en av dem
tog en stor sten. Han skärskådade den länge i ljuset av
en nedgående sol. Därefter tryckte han in den,
med stort besvär, i sitt stjärthål och...
Nä, jag blir nog aldrig någon vidare sagoberättare
för mina söner."

Annars är nog den bästa texten Jorma Hallonens resa till Madeira, s. 83-91

Jag har i övrigt inte speciellt barnslig humor, men LOB's infatilitet träffade mig som 17 åring och träffar mig nu som 35 åring.